Hjälper det att skriva av sig.....

Ibland när min syster och jag pratar om allt möjligt säger hon till mig att det blir bara värre när man blir äldre. Det där med att känna att man inte kan ändra på saker.

När jag var yngre så var jag en idealist. Jag var helt säker på att jag kunde ställa allt tillrätta. Att jag kunde hjälpa andra männsikor som inte hade det lika bra som jag. Jag städade åt kvarterets alkisfarbror. Jag bjöd in honom att äta julmiddag med oss. Jag är inte säker på om han åt hos oss det året, men året därpå ville han inte komma så då gick jag ner med julmat till honom. Farbror Nordling, som han hette, stod alltid i sitt fönster och ropade på sin katt eller spelade fiol. För honom gjorde jag livet lite bättre för att jag trodde på att just jag, Camilla 7år , kunde göra något. Nu har jag tappat den tron. Det finns inget kvar. Hur jag än vrider och vänder mig finns det alltid skit att se.

Just nu har jag en period när jag är så upptagen av vad våra offentliga tjänsteman gör. De lyfter lön i alla fall. Men det händer ju ingenting. Alla , nå ja en hel del, skäller på politiker. Men politikerna vill ju i alla fall göra skillnad. Tjänstemännen vill ha sin lön. En gång var jag på ett föredrag där en kvinna sa att man måste tänka på vilket mandat man har. Varför just min tjänst fanns och vad jag är satt att göra. Vad det är jag får lön för. Detta borde flera tänka på. Vad är tjänstemannens uppgift på museibyrån, ÅMHM, social och miljöavdelningen, närings avdelningen, Ålands kommunförbund, Byggnadsinspetionen, Omsorgsförbundet... Listan kan göras lång.

I min enfald trodde jag att de är anställda som en service till Ålänningen, till dig och mig. Inte för att sitta där och stoppa käppar i hjulet utan för att hjälpa och se till att det går rätt till.

Ta t.ex. Omsorgsförbundet. Man vill inte ha en dialog med de anhöriga. De är jobbiga och förstår inte att man måste spara pengar och att man har tystnadsplik. Men vad har pengar med att anhöriga eller vänner till den boende inte får sova över hos sin dotter eller vän. Personalen har bestänt att det är till gagn för alla i boendet att ingen övernattning får ske. Lampan ska vara släckt klockan 22.00. Vet ni det tror jag inte på ett, förlåt språket, ett skit.

Nä revolution mot överheten.

Tröttheten

Va fan, orkar inte. Det är allt som finns i mitt huvud. Det blir bättre. Ja men när? I kremeringen eller?? Hur i hunnan kan man vara så här trött.

Och sedan, vad händer i världen? Människor är inte snälla mot varandra. Som om man skulle bli piggare av det.

Idag är det BARA gnäll. Men denna trötthet håller på att ta kål på mig..................

Nu kör vi

Om jag uttrycker det så här. I år ska ja vinna över mina hjärnspöken. Dem där som SKRIKER att jag inte är bra nog. Att jag inte duger som jag är. De som har problem med mig så får ta hand om dem utan min medverkan. Jag SKA inte ta åt mig, inte läsa in saker i det som andra säger eller gör. Nä i år ska jag göra som JAG vill. OK. Nu kör vi...........