Ett virrigt inlägg om politik.

Hade inte tänkt att detta skulle bli en politisk blogg. Men jag kan inte separera det från mina andra intressen. So here we go.

Det finns berg i alla byar. Så är det bara. Det spelar ingen roll vem man är eller vad man. Det finns alltid bekymmer. Nu ska ni inte tro att jag kommer att  skriva om mitt parti. Nä jag kommer att tillägna denna blogg till alla som vill vara med och ändra på systemet. Just nu känner jag att det är tufft motlut. Det går liksom lite trögt. Och det har gjort att jag reflekterar över hela systemet. Man tycker ju att om man har samma mål skulle allt gå lätt. Men ICKE, som min kära make brukar uttrycka sig. Nä, då ska alla ha det på sitt vis. Jag fattar ingenting. Kan dra ett exempel. På ett av mina förra jobb hade vi alla samma mål. Men där var det alltid en person som tyckte att vi andra gjorde fel. Hur jag än böjde och vred på mig fick jag det inte att löpa smidigt. Varför? Ja det kan man fråga sig. Det finns och kommer alltid att finnas personer i alla olika situationer som inte kan se utanför ramen. Allt skall hålla sig innanför. Men det funkar inte så. Man måste låta människor hitta sina egna vägar.I varje parti finns det en eller några som tror sig veta och kunna allt. Och det enda som jag är säker på är att INGEN kan och vet allt. Det är därför demokratin är bra. Det är meningen att vi ska samarbeta. Så nya tag för Milla. In i skiten och kämpa på för samarbete, diplomati och förnuft. Enträgen vinner säger dem väl.

En kväll på Krogen

Här sitter jag på Krogen. Det är Lördag och klockan är kvart över sex. Hemma i alla hus gör sig folk redo för att fira. Vissa Halloween och andra alla helgona. Ingen mer än jag och vår anställda är här. Det suger. Vill inte börja med en massa projekt som jag borde ta tag i. Har inte ork, lust eller viljan. Det suger att vara Camilla Teresia Andersson ikväll. Missförstå mig inte. Jag är i stort nöjd med mitt liv just nu. Det är bara det att jag vill vara ledig. Hemma så har nog min älskade make tagit med sig fosterdottern och gått ner till syrran. Där är dem hela bunten. Och jag är som Tullan, jag gillar när alla är tillsammans. MEN JAG VILL VARA MED. Känner mig som en liten lus när jag inte är med dem. Känner mig utanför och undan stoppad. Jag vet att så är inte fallet. Men jag känner så. Har alltid gjort. Känner att jag inte duger till. Och inte nog med det. Utan överdrifter är stämningen här inte heller den bästa. Om jag skulle kunna skriva det jag tänker. Men då kan det gå illa, så det struntar jag i. Vad mer ska jag beklaga mig över. Jo, tycker att Grekerna kunde ta tag i sina problem och bilen går så där. SLUT GNÄLLT FÖR DENNA GÅNG.

Nu kommer det där som gör att livet i alla fall är värt att leva. Mys med Millie idag. Trevlig tjej som visar att hon snart börjar bli vuxen. Maken och jag fått en hel del gjort trots att Milla är en surpuppa idag. Å så är min älskade moster på ön. Ivar fick jag träffa också. Snart har jag mitt papper. Och nu tog det stopp. Sköt om er därute nu och skicka en tanke till oss ensamma själar här ute i höst mörkret.