SEMESTER

Nu först har jag landat i min semester. Har jobbat som ett svin hela året och trott att man ska hålla. I somras hade jag inte många dagars ledigt. Men det visade sig att jag inte är en super kvinna utan jag behöver ledigt någongång. Nu blev det två veckors semester för mig. Första dagarna kunde jag inte gå ned i var och ta det lugnt. Tänkte hela tiden på jobbet och allt som sker där. Tror ju ibland att man är oumbärlig. Det visade sig att de klarade sig utan mig. Ojdå. Bra jobbat. Passade också på att bli sjuk. Snor i hela huvudet. Trist att det blev flera begravningar under tiden som semestern varar. Jimmys mamma ringde igår och bekräftade att Aina ska begravas nästa fredag. Det går rykten om att jag är sjukskriven. Jag dementerar det härmed, jag har ledigt.

Utöver det har jag haft och kommer att ha en massa möten. Idag ska jag till frissan och fixa håret till helgens bravader. Ikväll ska jag till Millies skola och titta på hennes pjäs och äta middag där. Så jag har fullt upp. Det betyder att jag nu måste sluta sitta vid datorn och börja fixa i ordning mig. Kram på er allihopa.

E.L.V.I.S.

Nu har det hänt. Jag har blivit ett Elvis fan. Jag har alltid gillat Elvis men nu har jag börjat med att verkligen lyssna på hans röst och texterna. Jag bara älskar honom.

http://www.youtube.com/watch?v=zc6LlzGcqqo&feature=related

Efter regn kommer sol

Tankar efter en underbar helg med massor av kärlek. I fredags när jag kom hem var min syster och hennes man här. De hade startat uppe på vinden. De kom hit till Åland för att hjälpa oss att renovera. När jag kom hem började även jag att måla taket. Hela helgen gick åt till taket och väggarna. (TACK FÖR ALL HJÄLP). Kvällen gick i glada vänners lag. En av mina bästa vänner var över. Tina är en av de snällaste och mest omtänksamma människor som finns. Men på kvällen kom även en annan person över. Jag tror inte att han är välkommen någon fler gång. Han påstod att jag och min syster inte är syskon efter som att vi inte har samma pappa. Idiot. Jag och min syster är så riktiga syskon man kan vara. Vi har växt upp tillsammans och så älskar vi varandra. Lördagen var lugn. Vi åt middag hos mamma och pappa, sedan for vi hem och fortsatte med renoveringen. Kvällen slutade tidigt. Söndagmorgon målade vi de sista listerna och gubbarna satte upp den sista väven. Sedan blev det Wii. Vi bjöd systern och svågern på Wirrans som tack för hjälpen. Sedan till citatet av svågern "Efter regn kommer sol". Det är så här att nu har vi haft 4 som dött i vår närmaste omgivning. Jag har haft det tungt med en annan sak i mitt liv. Det har varit en oerhörd tuff och tung tid i mitt liv. Men nu ser vi solen igen. I lördags utökades släkten med en liten (3995 gram och 53 lång) pojke. Grattis Janne och Marie. Nu har Stig-Jan kommit till jorden. Skönt med lite glädje, äntligen! Ha en bra dag, nu har jag semester i nästan 2 veckor.

Renovering

Idag skulle jag ha haft semester men av det blev det inget. Istället jobbade jag fram till 12 och när jag kom hem var min syster och hennes man här. De hade börjat hjälpa oss med renoveringen av vinden. Älskar dem. Jimmy och jag har lite svårt att komma till skott, men nu är det i fullgång där uppe. Bilder kommer snart.

Utöver det fick vi ytterligare ett dödsbud idag. Millies klasskamrats pappa har nu somnat in efter många års kamp. Döden är oss väldigt nära i dessa dagar. Vila i frid.

Nu åter till livet och det är dags att gå upp och fortsätta måla, spackla, limma och måla igen. Vi ses när vi ses, vi hörs när vi hörs.

Gamla vänner = Goda vänner

Efter en turbulent dag kom jag fram till kvällen med flaggan i topp. Mår bra trots dagens händelser. När kvällen kom ringde en vän som jag har haft i hela mitt liv. Hon och hennes barn ville komma över och hälsa på. Självklart var hon välkommen. När denna underbara vän kom in i mitt hem kände jag ett lugn. Med henne är jag riktigt mig själv. Tack för att du finns i mitt liv lill millus.

OK OK nu slutar jag deppa för...

SOLEN har ju kommit tillbaka. En ljus och visserligen inte konfliktlös dag. Men en bra dag. Det var ett tag sedan jag skrev det eller hur. Min syster har rätt, "man har rätt att deppa ihop en dag eller två men sedan måste man rycka upp sig, ta sig i kragen och fortsätta leva sitt liv". Någon gång kanske jag här på bloggen kan förklara varför jag varit deppig men inte idag. Nu ska jag tillbringa kvällen med min underbara familj. Så det så- Kram på er alla hopa och syns vi inte här så kanske vi möts på Facebook. Ha de.

Hur man än vänder sig är baken alltid bak

Jag har kommit till den punkt i livet när jag inser att jag inte räcker till. Jag vill vara omtyckt, snäll, vänlig och tillmötesgående Men vet ni vad, det funkar inte. Det finns alltid någon som inte tycker att man räcker till eller duger. Ska dessa människor få suga en på allt som man gillar hos sig själv? Ska dessa personer få en tycka att man är en vedervärdig människa? Jag vet att jag inte är en Gandi eller Nelson Mandela, men vet ni vad? Jag duger som jag är. När jag hamnar i konflikter går jag alltid till mig själv och ser vad som är mitt fel. Ibland till den ytterlighet att jag blottar hela mitt innersta för att få det kastat tillbaka på mig som smuts. Nu är det slut med det. Jag är en god person med bra och dåliga sidor. Och de som inte gillar mig, tufft men det är deras problem! Tack för mig vi hörs när humöret är bättre.

Nu räcker det med sorg och bedrövelse

Nu räcker det tycker jag. Först dog LM farfar som jag har känt hela livet. Sedan dog KA alldeles för ung. Igår dog Jimmys mormor. För henne var det skönt att få somna in. Men det gör inte sorgen mindre. Vi fick veta det precis innan Millies kalas. Så både Jimmy och jag ville bara får det överstökat. Blev faktiskt helt OK ändå. Däremot kom en av Millies klasskamrater utan sin mamma och pappa. Pappan ligger på sjukhuset är är MYCKET dålig.

Dagen avslutades med melodifestivalen, varma mackor och besök av mamma och pappa. Samt att pappa berättade att min söta rara katt Luffe, som nu mera bor hos dem, är riktigt dålig. Vi måste kanske ta bort honom. Så som sagt, NU RÄCKER DET.

Kalas

Empan har varit här i två dagar. Det är underbart när hon är här. Känns som om allt blir lite lättare. Men idag åkte hon till das båt för att arbeta. Ni kanska missförstår dagens blogrubrik, nej jag tycker inte att det är kalas att hon har åkt. Det som rubriken syftar till är att vi ska ha barnkalas här idag. Millies klasskamrater kommer hit. Enligt Millie ska de lyssna på Mamma Mia hela tiden. Tjejerna tycker nog att det är OK, men en av grabbarna kommer inte att tycka att det är OK. Han är mer i musik smak som mig. Jonny C, Eddie M och annan rock. Jimmys och min plan är att vi tar fram bilbanan också för att det ska finnas flera val än Mamma Mia. Vi ska även äta tårta, leta skatter och skratta. Mer om kalaset ikväll.

Idag fyller min lilla fosterdotter 12 år. Ja, jag vet att hon inte är liten längre. Men hon fyller i alla fall år. Vi har redan sjungit för henne och hon har fått paket. Empan är här till Millies stora förtjusning så nu är det hon som är nummer 1. Blir lite nostalgisk när jag sitter och tänker tillbaka på dessa år hon har bott hos oss. Vad mycket vi har gått igenom tillsammans den lilla skatten och jag.
Oj vad glad hon blev när min syster och hennes man ringde och grattade i morse. Det märks att människor är viktigare än saker nuförtiden. Nu ska jag gå och krama henne innan hon åker till skolan. Ha det bra idag.

Onsdagar gillar jag. Då slutar jag klockan 12.30, åker hem och bara är. Millie kommer hem tidigt och vi har tid för oss själva. Idag är en onsdag. Men döm om min förvåning, när jag kom hem var min mamma, pappa och Jimmy inne. Hjälp min egentid försvann i ett nafs. Missförstå mig inte. Jag älskar dem mer än livet. Men med mitt arbete och med mina fritidssysselsättningar vill jag ibland bara vara ensam. Jag vill ha det tyst. Bara läsa en god bok eller sitta på en stol och stirra rakt fram tills Millie kommer hem. Kanske känns det extra tungt med de arbetsdagar som jag har haft måndag och tisdag. 10-11,5 timmar per dag. Hur orkar våra barn med att vara 10 timmar per dag på dagis. Goa barn, tur att de får vila på dagarna. Nej nu ska jag titta på snön som rasar från taket. Och svara på när pappa undrar vad jag riktigt håller på med. Kram på er alla.

Till T Hoppas både du och bilen klara er från skador i diket. Kör försiktigt det kan vara halt som Millie säger till mig när jag ska någonstans.

Sorg på många olika sätt

Denna vecka har två personer i min omgivning givit upp sitt jordeliv. Först var det min äldsta väns farfar som efter en långtid på Gullåsen fick somna in. Han var en gammal man som levt ett gott liv och nu fick somna in. Han var en av de sista kaptener som rundade CapHorn med segel. Sorgen efter honom är naturlig och jag ledsen men som sagt det är livets gång. Den andra som gick bort var partikamrat med mig. En god, snäll och mycket trevlig man. Han liv blev mycket kortare än vad som var menat. Han fick cancer i magen. I går kväll förlorade han mot denna hemska sjukdom. Vila i frid. Jag kommer att sakna hans hand på axel, hans glada skratt och hans vänliga ögon. Just hans död får mig även att sända en extra tanke till min farbror som gick bort för några år sedan och som jag ännu i denna dag känner en stark saknad efter. Och vet ni vad, nu ska Jimmy och jag åka till hans mormor som ligger på sjukhuset. Enligt läkarna lever hon på lånad tid.

Men det finns även ljusglimtar i livet. I dag fyller min älskade syster år. Vi ska dit och gratta henne idag. Det är inte ofta jag saknar Norrtälje nu förtiden. Men just nu så vill jag flytta hem igen. Tänk er att få springa över och ta en fika med henne eller Emilie. Gå på bio eller bara springa ner till grind och hyra en film.

Ja, så ser livet ut för mig just nu. Hur ser det ut för dig?

Ibland känns livet tungt

Det känns som att jag står vid ett vägskäl och vet inte åt vilket håll jag skall gå. Ska jag stanna kvar på denna väg som jag har gått ett tag nu. Den är bekväm, trygg, lite trist men ändå helt OK. Eller ska jag svänga in på den okända, spännande och osäkra vägen. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag kanske skulle ta ett fly och testa att hoppa fallskärm eller kasta mig ut och testa om jag kan flyga. Jag känner att något, vad som helst måste hända. Ok, denna blogg vart lite konstig men ni som känner mig vet nog vad som orsakar denna tokiga kvinnas tankar. Tack för att ni finns, ingen nämnd ingen glömd. Nu ska jag åka på jobb och träffa två av de trevligaste människor jag känner som kommer på besök till Kotten. Vi ses, hörs och syns.