Frustrerad

Idag har jag massor som vill ut ur mitt huvud. Det är så mycket så jag vet inte vart jag ska börja. Jag väljer MYNDIGHETER.
Jag har inte något emot myndigheter, trodde jag tills idag. Varför kan jag inte bara få sköta mitt. Allt jag begär är att få sköta mitt och min systers och mitt och min makes företag på ett bra sätt. Jag är inte ute efter att lura någon. Jag följer gärna lagar och paragrafer. Men nu får botten vara nådd. Idag på posten fick jag en räkning av ÅMHM. Den var på 150 €. Lanskapsregeringen har bestämt att man ska ta ut en års avgift för att vi har alkoholtillstånd och egenkontroll. När vi ansökte om alkoholtillståndet kostade det 100 €. När vi ändrade det kostade det 100 €. För ända in i hemvete. Samhället vill ha koll på all men kollar inte upp där man vet, och nu menar jag att man verkligen vet att reglerna inte följs. Ta t.ex detta med alkohollagen. Vi som serverings ställe för inte servera uppenbart berusade personer. Hmm, hur många krogar och restauranger följer detta. Jag vet att jag blivit serverad när jag varit uppenbart berusad. Som serveringsställe skall man se till att kunden inte far illa när man går från stället. Hmmm, hur många för fulla blir inte utkastade från ett visst ställe i stan mitt i smällkalla vintern.

Sedan detta som man gör med jordbrukare. Man tar betalt för inspektioner som ska kolla att inte t.ex. djuren inte far illa på en bondgård. Men åker man ut för att titta till djuren. Nix men betalt tar man. Frustration på hög nivå. Nä ett upprop bland alla oss företagare skulle vara på sin plats.

Jag får betala skatt, moms, arbetsgivaravgifter, årsarvode till fan och hans moster. Men hjälp när man behöver det det finns inte på landskapet. Man vill ha våra pengar och vår verksamhet. Men man vill inte att vi ska tjäna några pengar. ADKJFAKJEFIÖJEFÄQI. Fattar ni hur upprörd jag är. Det är mitt parti som sitter där tillsammans med en massa folk som jag hittills sett upp till. Men nu vete f*n hur det är på den punkten. Ni kan skriva upp att när jag frågar om detta då är det dem där andra som bestämt skiten. Vad göra? Men bilen går hyfsat i alla fall.

Hatar mina humör svängningar

Hatar verkligen när mitt humör svänger från toppen till botten till toppen till botten, ni fattar va? Jag vill ha ett humör som är stabilt. Inte det här pirret i kroppen. Det där som inte vet vad jag vill. Usch fy och blä. Annars så går bilen OK.

Osociala Milla

Till alla er som inte tycker att jag hör av mig tillräckligt. Här kommer min förklaring. Det är inte för att jag inte vill vara tillsammans med er, eller att jag har slutat gilla er som jag inte hör av mig. Men jag räcker inte riktigt till. Min vecka kan se ut så här;
Måndag:
Vaknar rund 6. Väcker fosterdottern och familjen samlas kring frukostbordet. Runt 7 rullar syrran och jag iväg till The Krog in Godby. Där är det, laga mat, baka bröd, fixa salladsbord, duka, diska, duka av, serva folk, brygga kaffe, beställningar, städ m.m. runt 16 rullar vi hemåt. Fixa mat och ät med familjen runt 17. Läxor med fosterdottern. Sedan iväg till styrelse möte till 19. Runt 21-22 hemma igen. SOVA
Tisdag.
Vaknar runt 5. Fara iväg på den älskade vattengympan med älsklings tjejerna. Runt 8 är vi tillbaka på Krogen. Samma procedur som på måndagen. Hemma runt 16.45 Fixa mat och runt 18 kommer fosterdottern hem. Sedan middag och läxor. Stupar i säng runt 22.
Onsdag- torsdag samma visa fast då vaknar jag runt 6.
Fredagar Samma visa igen fast på jobb till 20.00.
Lördagar. Sovmorgon. På jobb först till 12. Men då är det barkväll så vi har öppet till 01. Hemma runt 2 om vi har tur men oftast runt 2.30. Sedan sova en liten stund.
Söndagar öppnar vi först 14. Vilken lyx. Sedan öppet till 20.
Däremellan är det några politikmöten, föräldramöten, Getabetong pappers arbeten. täda, sköta om hemmet, handla.Träffa mamma och pappa. Och lite tv och FB.

Ibland finns en lucka för något annat, och ibland tar jag mig tid för ett Norrtäljebesök eller umgås med någon kär vän.  Men vet ni. Jag har alltid tid mer er mina vänner. Hör av er om ni känner er bortsorterade. Bara så att ni vet, det är ni inte, bara lite undanstoppade i ett hörn av mitt hjärta tills en lite lucka finns. Kram på er.

Berg och dalbana

Mina känslor, eller som Millie säger, mina hormoner är vilda. De far upp och ner. Ena sekunden sitter jag och tittar i tidningen. Ser dödsannonsen över Totte, tårarna kommer över att han inte fick bli gammal och grå och berätta om alla sina hyss för sina barnbarn. Jag ser också dödsannonsen för en äldre dam som dog i cancer. Världens gulligaste människa. Sedan bollar mina andra känslor upp. Fan vad kallt det är. Jag som alltid gillat vintern och kylan inser nu att det är inte kul med kyla. Ett par minuter senare sitter mamma och jag och skämtar. Oj oj oj vad mina hormoner har det kul där inne i kroppen. Up side down kan man säga.

Svårt att förstå

Ibland tar livet en vändning som man inte kan förstå. Det kan handla om en massa saker. Bra och rent ut sagt dåliga. I min hembygd så har det ofattbara hänt. En ung glad kille i sina bästa år har slutat att leva. För mig var han liv. Det sprudlade om honom. Redan som en liten kille utstrålade han energi. I och med hans död har ett sorg täcke sänkt sig över hela Geta. Jag var upp till affären idag, där var det ett sorgligt lugn.

Mitt liv byter riktning nu. Jag vägrar ta allt för givet. Jag tänker våga vara jag. Jag älskar min familj och mina vänner. Jag hoppas att alla tar hand om sig. Tyvärr kommer jag inte att kunna gå på minnesstunden. Men mina tankar finns med hans mamma, pappa, syskon, vänner och familj. Jag tänder ett ljus till hans ljusa minne.