En kväll på Krogen

Här sitter jag på Krogen. Det är Lördag och klockan är kvart över sex. Hemma i alla hus gör sig folk redo för att fira. Vissa Halloween och andra alla helgona. Ingen mer än jag och vår anställda är här. Det suger. Vill inte börja med en massa projekt som jag borde ta tag i. Har inte ork, lust eller viljan. Det suger att vara Camilla Teresia Andersson ikväll. Missförstå mig inte. Jag är i stort nöjd med mitt liv just nu. Det är bara det att jag vill vara ledig. Hemma så har nog min älskade make tagit med sig fosterdottern och gått ner till syrran. Där är dem hela bunten. Och jag är som Tullan, jag gillar när alla är tillsammans. MEN JAG VILL VARA MED. Känner mig som en liten lus när jag inte är med dem. Känner mig utanför och undan stoppad. Jag vet att så är inte fallet. Men jag känner så. Har alltid gjort. Känner att jag inte duger till. Och inte nog med det. Utan överdrifter är stämningen här inte heller den bästa. Om jag skulle kunna skriva det jag tänker. Men då kan det gå illa, så det struntar jag i. Vad mer ska jag beklaga mig över. Jo, tycker att Grekerna kunde ta tag i sina problem och bilen går så där. SLUT GNÄLLT FÖR DENNA GÅNG.

Nu kommer det där som gör att livet i alla fall är värt att leva. Mys med Millie idag. Trevlig tjej som visar att hon snart börjar bli vuxen. Maken och jag fått en hel del gjort trots att Milla är en surpuppa idag. Å så är min älskade moster på ön. Ivar fick jag träffa också. Snart har jag mitt papper. Och nu tog det stopp. Sköt om er därute nu och skicka en tanke till oss ensamma själar här ute i höst mörkret.