Blogga igen då

Dags att ta tag i detta igen.

Att vara Camilla är som att åka berg och dalbana i hundra knutar. Ena sekunden är allt på topp medans i nästa sekund nere på botten. Jag har det bra och tycker om ordet lagom. Igår fick det ordet mig att tänka. Vad betyder ordet, laget om, att dela med sig så att det räcker till alla. Jag tror att jag har kraft, kärlek och omtanke så att det räcker till alla som jag vill att det ska räcka till. Men är det så jag vill att det ska vara. När jag var ung, ja jag vet att jag inte räknas in i den kategorin mer, var jag så engagerad att alla hade samma rätt till allt. Alla hade lika värde. Alla var lika helt enkelt. Innerst inne tycker jag nog detta idag också. Men jag tycker att vi alla har ett eget ansvar för vårt eget liv. Jag är inte lösningen på allas problem. Men ändå mår jag skit när jag inte räcker till, när jag inte kan lösa någon annans problem. Why?????

Jag är också besviken på en hel del människor runt mig. Några vänner som tycker så mycket. Varför vågar man inte vara rak och ärlig? Jag gillar nog uttrycket sköt dig själv och skit i andra. Om alla tyckare om andras liv skulle noga titta på sitt eget och lösa den skiten först. Eller.... Idag är det mycket svammel från mig. Dels för den där vännen som inte har allt helt OK men pratar om saker som den faktiskt inte har något med att göra, dels för att jag läst en blogg om en dotter som håller på att förlora sin mor och för att det händer saker i mitt liv som jag inte har någon makt att göra något åt. Jag vill en hel massa. Men skit i det. Imorgon är det Lördag. Då ska jag jobba, servera öl och titt på fotboll. Det gillar jag att göra. Så det så.