Jag vill också ha

Idag läste jag en artikel om en kille som dragit ut tänderna och fått betala 55 000€. Nu skrevs det om att vi borde ha allmän tandvård på Åland. Vi har även kunnat läsa i tidningarna om en eventuell strejk på skärgårdsfärjorna. Privat hör jag om vilka köer det är till sjukvården. Jag får höra att man måste ha mer folk för att säkra självstyrelse arbetet.

Nu till min fråga och fundering. NÄR ska alla börja tänka, vad kan jag dra in på för att hjälpa samhället att spara pengar? Alla vill ha, även jag. Men när pengarna inte räcker. Vad är det då just du och jag kan dra in på? Jag vet vad mina svar är. Vilka är dina?

Slut i hjärnan

Mitt engagemang håller på att sina. Hjärnan är trött. Orkar inte ens tänka. Men vill. Jag vill en himla massa ändå. Håller tillbaka. Det är kanske det som gör att jag är trött. Jag vill uttrycka en massa åsikter, jag vill engagera mig i en massa frågor. Men....

Ja, varför gör jag det inte då?
Om jag gör det blir det konsekvenser av mitt handlande och dessa är jag inte beredd att ta. Jag vill inte tjafsa och bråka. Det är lättare att försvara och kämpa för någon annans sak. Men sin egen är det svårt. Hur menar du nu? kanske ni tänker. Ett exempel. Jag har varit i politiken i snart 20 år (hur gick det till) och under den tiden har jag försökt att aldrig tala i egen sak. T.ex har jag nu på senare tid talat för jordbrukarens situation. Enkelt, för jag talar inte i egensak. Men när det kommer till mig och sådant jag behöver är det svårt. Jag vill inte tigga.

Slut i hjärnan är jag.  Orken att tänka börjar ta slut. Kanske det är bättre imorgon.