Mitt engagemang håller på att sina. Hjärnan är trött. Orkar inte ens tänka. Men vill. Jag vill en himla massa ändå. Håller tillbaka. Det är kanske det som gör att jag är trött. Jag vill uttrycka en massa åsikter, jag vill engagera mig i en massa frågor. Men....
Ja, varför gör jag det inte då?
Om jag gör det blir det konsekvenser av mitt handlande och dessa är jag inte beredd att ta. Jag vill inte tjafsa och bråka. Det är lättare att försvara och kämpa för någon annans sak. Men sin egen är det svårt. Hur menar du nu? kanske ni tänker. Ett exempel. Jag har varit i politiken i snart 20 år (hur gick det till) och under den tiden har jag försökt att aldrig tala i egen sak. T.ex har jag nu på senare tid talat för jordbrukarens situation. Enkelt, för jag talar inte i egensak. Men när det kommer till mig och sådant jag behöver är det svårt. Jag vill inte tigga.
Slut i hjärnan är jag. Orken att tänka börjar ta slut. Kanske det är bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar