Det blåser

Ute blåser det igen. Men här inne är det varmt och skönt. Dagen har gått i ett lugnt tempo. Jag har bara njutit av att vara jag. Mitt nyårs löfte till mig själv har fungerat, jag har skakat av mig allt som jag inte kan påverka. Det känns lite lättare att vara jag. Trött är jag. och ont har jag. Men det är inte så tungt att vara jag just nu. Nu mysa lite.

Varför gör vi bara illa

Ibland undrar jag vad det finns för mening med att vi människor finns till på jorden. Allt vi gör går ut på att göra illa. Nu menar jag inte medvetet. Men titta runt om kring oss. Först har vi det stora. Vi håller på att ta livet av jorden. Ja, alla vill vi vara med och rädda den. Men vi vill inte försaka något. Inte bilen till jobbet.Inte de två tv-apparaterna. Inte den nya mobilen. Nä vi vill alla (nästan) bara ha och ha.

Sedan till det lite mera nära. I min lilla by Geta så är det så att man ska inte tro att man är något. Alla som känner varandra sedan barnsben har väldans svårt att släppa in andra. (Nu drar jag inte alla över en kam, det finns flera undantag).  Och inte heller vill man att det ska gå bra för någon. Nä gottar sig i andras elände är vi duktiga på. Ja, jag är inte bättre. Men jag vill bli bättre på att inte prata illa om någon.

Sedan kommer vi till den privata sfären. Man älskar någon och sedan lämnar man ut den personen. Antingen genom att prata om sådana saker som sagts i förtroende, eller helt enkelt lämnar personen vind för våg.

NÄ FAN vi måste börja bry oss om varandra och om vår lilla värld på riktigt. Jag vill vara den där Milla som på julafton bjöd upp kvarterets fyllgubbe bara för jag tyckte synd om honom. Eller när jag städade hos honom. Farbror Norling, jag vill bli den där tjejen som du gillade så mycket. Jag vill bli den som den där stjärnögda lilla flicka som visste att det finns ljus i alla hjärtan, även i den grymmaste.

Igår tittade jag på skönheten  och odjuret. Det finns gott i alla. Jag vet att det finns. Men vi måste hjälpas åt så att inte det där dåliga tar tag i oss. Jag känner mig nästan desperat när jag sitter här och skriver. Jag vill vara god. Jag vill göra gott.

Inget blir som man tänkt sig det

Ja, inte blir det som jag planerar inte. Men vad gör det. Så länge jag har Jimmy och han är nöjd med mig rullar livet på bra ändå. Det är bara att kasta sig iväg, hålla tummarna och dra på i hundra knutar. Det brukar lösa sig i slutet ändå. Jag är inte världens samvete. Mitt nyårs löfte i år blir; Ta hand om mig själv. Tänker börja anamma det där som de säger på flyget. Sätt på dig andningsmasken själv först. Om du inte gör det och blir utan luft kan du inte hjälpa någon annan. Så nu tänker jag gå min väg framåt i livet. Göra så att jag orkar.  Då blir livet lite enklare. Nya dag, Nya tag.

Har ni hört den förr?

Det här är min blogg och om ni inte gillar eller orkar läsa det jag skriver kan ni ju bara bläddra vidare. Ni andra som bryr er eller bara vill ha en läges koll, här kommer den.

Status 19.12.2011.
Huvudet fullt av allt och ingenting. Idag ett hysteriskt skratt när syrran larvade sig. Å det var inte ens roligt.
Allmäntillstånd. ?????? Har ingen aning. Tror att  jag lever i alla fall.
Knä och höft. Värker när jag suttit still en stund. Och NÄÄÄÄÄÄ det är INTE för att jag snart ska bli 40.

Uthållighet. Hmmmm kan man skriva minus 0.
Annars tuffar livet på. Men jag vill sova. Minns inte när jag senast var så här trött. Ja jag vet att jag inte ska klaga. Men alla människor måste se till sig själva och inte hela tiden jämförbara sig med andra. Så jag är TRÖTT. Bättre Milla mående kommer nog redan i morgon. tror jag, hoppas jag, önskar jag. Nu sova.

2 år med Krogen

Blev det som jag tänkt mig det här med att vara egen? Det finns massor för och emot. Ett litet samandrag av de senaste 2 åren kan bli så här:
Köpa en restaurang/bar. Syster med familj flyttar hit. Slutar en fast anställning med glädje i hjärtat. Visst saknar jag barnen, men inte allt tjafs. Besluten går snabbare. Nya vänner och ett nytt intresse. Fotboll, men bara engelsk sådan. Massor, och då menar jag massor av jobb. En tuff sommar med inget ledigt alls. Lite privatliv. Lite politik. Höst och en vinter som kom tidigt. Syrrans hus kommer. Inbrottsförsök, Milla jagade bort den stackarn. Han sket nog på sig. Sedan en krock av det större slaget. Tur att vi klarade oss. Just det emellan en massa saker som går sönder hela tiden. En vår av förväntan. Hur skulle Hugo se ut. Våren bara försvann. Syrrans hus inflyttnings klart. Lite politik och lite samvaro med vänner. Sommar igen. Mats Rådberg och Rankarna hit. Hur kul som helst. Sommarpersonal i år, så någon dag ledigt. Empan mamma ledig. Det blev ingen Hugo. Det blev världens bästa Ivar. KÄRLEK. Höst och extra personal för Emilie. Syrran i bilolycka. Lite politik. Jimmy får en syster son.Inbrott. Skäms på er om det är de som jag tror. Trodde mer om er än så. Dop. Milla och Jimmy gudföräldrar. A-papper äntligen. Ikväll fira. Det var två år i korthet. Så an kan säga att det är en berg och dalbana. Men jag gillar detta. Mitt nya liv med nätter som man inte kan sova för man undrar hur det ska gå. Sedan löser sig det. Jag mår bra i själen och det är väl det som är huvudsaken. Jag är så tacksam för Krogen. Tänk bara. Utan Krogen ingen Ivar. Säger bara det.

5 år igen

Nu är det juletid. Och som vanligt när julen knackar på dörren får Milla en liten svacka. Varför vet jag inte. Jag gillar julen. Alla ljusen, julklapparna, maten och den ombonade stämningen. Varför jag blir nere vet jag verkligen inte. Kanske det är det där med att inte räcka till. Att inte vara så där perfeckt som alla andra. De där raderna var det den där Camilla som inte tänker klart som skrev. Jag vet att andra inte heller är perfekta, men känslan är min. Jag vill vara 5 år. Jag vill ha alla mina nära och kära nära mig. Jag vill krypa upp i pappas famn medan Vidar ligger och läser tidningen på soffan. Ibland säger han något med sin trygga röst. I köket håller mamma på med julskinkan medan syrran kokar kaffe. Granen är inne, men inte klädd. För det ska vi göra imorgon bitti på julaftonen.

Jag villa vara 15 år. Det är julafton och vi är alla tillsamman hemma hos Mamma. Emilie ligger i min famn. Mamma och Carina kokar potatis i köket. Svea sitter i soffan och talar med mormor. Hjalmar pratar bilar med Bollan. Pappa och Örjan håller på med glöggen. Vi väntar på Tina, Roy och Janne.

Jag vill vara 20 år. Jimmy och jag är på väg till Carina och Örjan. Det är lite småkallt men skönt ändå. Det går lätt att andas. Jimmy håller mig hårt i handen. Alla väntar på oss för vi är lite sena.

Jag vill vara 35 år. Vi väcker Millie med paket på sängen. I eftermiddag kommer alla hem till mamma och pappa.


I år är jag 39 år. Vi kommer att få fira vår första jul tillsammans med Ivar. Hemma hos Carina kommer nya goda minnen att födas. Nya rutiner.

Varför har jag så svårt med förändringar. När jag tittar tillbaka har jag goda och ljusa minnen av julen. Det gör inget att det förändras. Ändå har jag svårt varje år. Varför?