Kan man vara övergiven fast man har en massa människor runt sig. Nej är mitt svar, men man kan känna sig övergiven. Var idag på mitt fosterbarns avslutning. 2 personer hade lovat att de skulle följa med av olika orsaker. Den första messade och sa att den måste ladda batterierna och den andre måste jobba. F** vad jag kände mig övergiven. Men det gick över. För när jag kom till träningskolan så möttes jag en massa värme. Alla borde någon gång få träffa någon som de som arbetar på träningsskolan. Öppna, varma, beskyddande och trevliga människor är de allihopa.
Efter en liten stund kom min käre man och gjorde mig sällskap. Då kände jag mig som vanligt igen. Konstigt hur vi fungerar vi människor eller rättare sagt jag. Jag kan bara inte vara lång int. ibland vill jag vara det men. Det är nog bra. Man kommer längre om man kan låta gamla gråll vara. Jag menar inte att jag glömmer och förlåter allt och alla, men de som betyder något för mig förlåter jag alltid.
Nu ska jag ut i den 32 gradiga värmen.
Ha det gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar