Tomas Di Leva

Ikväll var jag Alandica som hade Tomas Di Leva på besök. Vilken människa. Tänk om alla var som han. En sak som etsade sig fast i mig var när han sa att alla måste tro från sitt hjärta. Det jag då tror på är då rätt för mig. Men sedan måste man komma ihåg att i nästa kvarter kan det finnas någon som tror precis tvärt om och det är rätt för den människan. Han sa många tänkvärda saker. Så nu har jag en önskan och det är att få träffa honom personligt. Tänk att sitta och bara prata med honom om allt möjligt.

TRÖTT

Tröttheten har slagit klorna i mig. Jag mår bra i min själ just nu så tröttheten kan inte bero på det. Men något är det, när man längtar efter att det ska bli kväll så att man får gå och lägga sig igen. Orkar ingenting av alla måsten. Så denna vecka har jag tagit time out. Inga möten, inga besök, inga fester, inget och ingenting består min vecka av.

Jag jobbar ju förstås Kan tröttheten bero på att hösten är här? Det tror jag inte, jag gilla ju denna årstid. När kylan biter tag i nästippen och luften är hög och klar. Blåsten som viner runt knutarna. Det är ljuvligt. Jag gillar mitt jobb också. Det är roligt att gå dit. Denna vecka lite extra. Varför? Jo, vi är lite kort om personal och det betyder att jag har lagt undan alla mina måsten som föreståndare och administration Det akuta gör jag, annars är jag bara i barngruppen. Det är underbart. Denna vecka har jag varit ute med dem alla förmiddagar. Det är så skönt. Det finns ju inga dåliga väder bara dåliga väder har mamma och Anna sagt. Och de lyssnar vi ju på.

Nä jag trivs just nu med mitt liv men orkar inte riktigt med det. Vad är det för fel på mig. Jag vill ju bara SOVA. Så nu slutar jag blogga och går till soffan för en liten tupplur innan min älskade make och mitt älskade fosterbarn kommer hem. Jo en sak till som är bra med mitt liv. Igår badade jag första gången i vårt nya badrum som snart är klart:)

Jag är jag

Vad många människor som går runt och inte är nöjda med sig själv eller sitt liv. Jag måste tillstå att jag är en av dem. Men är det så det ska vara. Nej, vi är dem i är. Och vi duger som vi är. Jag har under denna vecka som har varit lärt mig en sak, jag måste gå den väg som känns rätt för mig. Det gäller allt från privat till arbete och politiskt. Vad har jag kommit fram till då? Jo ibland måste jag helt enkelt förstå att jag räcker inte till för att göra allt som jag vill. Utan jag måste prioritera för att orka med mig själv. Så denna vecka har jag tackat nej till några uppdrag som skulle varit roliga att hålla på med. På jobbet har jag nu kommit till den punkt att jag prioriterar, och det fungerar bra. Helt underbart att gå på jobb och arbeta med mina små vänner. Politiskt har jag blivit besviken denna vecka. Personer som jag har en stor respekt för (jag har det förtfarande) har reagerat på ett sätt som fått mig att bli besviken. Men jag är nöjd att jag gick min väg och kan med högt huvud stå för mina väl. Så sammanfattningsvis är jag nöj att vara jag. Med mina bra sidor och de dåliga får jag helt enkelt fortsätta att arbeta med. Ha det bra. Nu lockar Bolstaholm och lite senare cowboy livet.

En dag på Kotten

Ibland önskar jag att jag kunde blogga om mitt dagis. Men eftersom att vi har tystnads plikt och att Geta är så litet går inte det. Alla kan direkt räkna ut vem som jag skriver om. Men idag ska jag skriva lite om dagis. För vet ni vad, det är kul att jobba på dagis igen. Varför igen? Jo, jag har trivts bra att arbeta med barnen hela tiden, men det har varit så fullt upp. Jag tror ingen som inte arbetat på mitt dagis kan förstå hur det har varit. Dagiset är byggt för 21 barn i åldrarna 3-6 år. Men under de sista 8-9 åren har det varit en bland grupp på barn mellan 1-6 år. Det gör att det är så stor bredd på vad barnen behöver så jag inte tyckt att jag räck till på något håll. Men nu har vi inga blöjbarn. Så nu kan jag utföra mitt arbete på det sättet som jag gillar. En dag på dagis ser ut ungefär så här när jag börjar 8.15. Kommer till dagis och säger hej till alla. Då finns det två barn som blir extra glada och rusar fram och ger mig en kram:) Värmer hjärtat (bonus på lönen). Sedan kollar jag upp dagens e-post. Efter det umgås jag med barnen. Om de vill spelar vi ett spel eller så sitter jag med dem när de leker. Runt 8.45 går vi ut. Då är det dags för barnen att gå ut. För oss vuxna gäller det att finnas till stöd när barnen skall klä på sig. Sedan är det dags för mig att sköta föreståndaruppgifter eller gå med ut. Oftast så leker jag en stund i sandlådan med några av barnen. Men efter en stund vill dem inte ha mig med och då drar de iväg till olika ställen på dagiset. Då passar vi vuxna på att tala om dagens planering eller annat som har med barnen att göra. Barnen droppar in med sina föräldrar fram till klockan 10.00. Varannan vecka har jag förskolan. Det är super kul. I år har vi tre barn som skall börja skolan nästa år. Vi ramsar, läser sagor, övar på olika saker för att förbereda dem så bra som möjligt på att börja skolan. Den veckan när jag inte har förskolan har jag samlingen. Där är alla barn med. Huvudsyftet med samlingen kan man säga är att barnen skall lära sig att lyssna på varandra och våga prata när andra lyssnar. Vi tränar datum, ordningstal, rabbelräkning, tur tagning. Vi sjunger sånger och talar med varandra. Efter samlingen som vi håller på med i max 15 minuter är det dags för saga för de som vilar efter maten. Den sköter barnskötarna om. Vi andra spelar spel, ritar, pysslar eller leker. En av barnen är veckans hjälpare. Det barnet tillsammans med mig (oftast) dukar borden och plockar fram till maten. Sedan kommer maten från centralköket och det är dags att äta. Under maten samtalar vi och passar på att öva oss ytterligare på det sociala samspelet. När lunchen är klar så går de mindre barnen och vilat. Jag eller barnträdgårds läraren läser för det större baren. Efter detta så har vi någon aktivitet för de stora barnen. De pysslar, ritar mm. Sedan får barnen leka fritt. Om de vill är vi vuxna med i leken annars finns vi till hands när vi behövs. I år för första gången på 6 år får vi även till vår 20 minuters rast. Den har vi tre gånger i veckan. Den startar efter det att den som har disken är klar.
Mellan maten och mellis passar vi på att ha språklekar och andra aktiviteter som stimulerar barnens utveckling. Och förstås frilek. För den är det viktigaste för alla barns utveckling.
Mellis äter vi runt 14.30 och sedan går vi ut. Då är barnen ofta så trötta på oss att de bara vill vara ifred. Men det finns nästan alltid någon som behöver få sitta i knä eller bara prata med oss. Så vi anpassar oss efter vad barnen behöver. Klockan 17 stänger dagis och det är dags att gå hem. Nu förtiden tar jag med mig kommentarer hem som:
-Milla du är ett spöke.
-Jag älskar faktiskt dig.
-Ligg ner och var sjuk.
-Hon slog faktiskt mig.
Och många många fler.

Osämmanhängande

Räcker inte riktigt till känns det som. Jag vill så mycket, men resultatet blir inte riktigt vad jag tänkt mig det. Vill så mycket, men orken vill inte det jag vill. Färdig gnällt.

Trivs riktigt bra på jobbet nu. Allt fungerar bra och det rullar på, trots svininfluensan. Vilket namn. Tvättar händer, spritar händer om och om igen.

Livet då? Jo det knallar på i sin gilla gång. Vakna, frukost, jobba, hem, äta middag, mysa med man och Millie, möten, hem, sov. Dagarna de ser lika dana ut allihop. Men Fredagar i höst är inplanerade som lediga.

Kan ni som läser inte kommentera lite så jag får veta vilka som läser. Och ni som läser och inte kommenterar, det går bra det med. Kram på er alla.