Rastlös

En ledig dag till ende. Rastlösheten sprider sig i hela kroppen. Detta känns inte bra. Slösar bort livet på ingenting. Vad är meningen med detta enda liv. Jobb, jobb, jakt på något. Allt jag vill är att vara tillsammans med någon. Sitta och prata. Diskutera, Vända och vrida på allt. Vara med dem som gör mig glad. Rastlösheten är ingen bra sängkamrat. Tur att jag har make, fosterbarn och katterna ikväll.

Ivar

Kan inte sluta blogga om Ivar. Han är.... ja det är han. Bäst. Lilla unge, hur kan han bara komma in i mitt liv och göra så att man blir helt kollrig. Love him helt enkelt.

Ändra rubrik

Nu har jag ändrat rubrik på min blog. Å nu tänker jag skriva något som jag helst inte pratar om. Min barnlöshet. Jag verkar inte kunna få barn. Det är en  sorg i mitt liv men inte den största sorgen. Visst känns det jobbigt när det finns kvinnor som föder barn på löpande band men inte tar hand om dem. Visst gör det ont i mig när man ser lyckan i en nybliven förälders ögon. Visst känns det jobbigt att jag inte kommer att lämna någon efter mig. Någon som bara är min och min mans. Men! Jag har så mycket att vara glad för. Jag har så många glädje ämnen i mitt liv så varför gräma sig över sådant som inte går att göra något åt. Det som händer kommer att hända. Jorden snurrar sitt varv ändå. Mina lyckor här i mitt liv är mosters älsklingar. Nu mera har jag inte bara en, utan två sådana. (ja M också förstås, min lilla prinsessa som jag älskar MASSOR). Min lilla och min stora. Den stora, hon utstrålar Kärlek på riktigt. Inte bara mot den lilla nya. Utan mot sin gamla moster å. Jag ser kärleken i hennes ögon. Jag kan inte uttrycka i ord vad hon betyder för mig. Den lilla, jag han tog tag i hjärtat och klämde till. Varje dag tackar jag min lyckas stjärna över att jag har dem i just mitt liv. Vad vore livet i all sin glans om inte Empan och Ivar fanns. Tack Emilie för att jag får vara del av din kärlek. Här får du min i massor.

Minnen

http://youtu.be/LvdLovAaYzM

Storholmen, Hangaren. Det var tider det. Alla ni som kommer från Norrtälje och är i min ålder minns dessa två ställen med glädje eller ångest. Några av mina bästa och värsta minnen kommer från dessa två ställen. Inkörsporten till vuxenlivet kan man säga. Oj vad man tyckte att man var vuxen. Minnen från tonårs tiden strömmar över mig. Undrar vad som hände med alla. Jag har inte kontakt med någon från den tiden. Jo en, men han kom in sent. Så sent att jag nästan helt hade slutat att gå på Hangaren. Jag tror faktiskt att jag träffade honom näst sista gången jag var där. Jimmy heter han och idag är an min man. Men det är faktiskt inte honom jag tänker på just nu. Utan tjej gänget. Järngänget som hängde ihop i vått och torrt. De där tjejerna som man skulle sitta på hemmet med när man blev så gammal. Den ena tjejen, Jonna, har jag sporadisk kontakt med. Men den andra. Hon sårade mig så. Jag vet inte om eller hur jag skulle reagera om jag träffade henne idag. Har inte pratat eller ens sett henne på 21 år. Tänka sig. Under 4 år gick det inte en dag utan att vi träffades eller pratade med varandra. Hur kan det gå så???

Val, feber och otillräcklig

Feber. Var det så här det kändes. Hela kroppen är som en blyklump. Huvudet värker. Irriterad och orkar ingenting. Tar illa upp för allt. Jag är helt medveten om att det är jag och ingen annan. Det är snart två år sedan jag var ordentligt sjuk senast. Håller tummarna nu att jag skall hållas på benen. Jag vill en massa men orken finns inte där. Skulle vilja vara med C gänget imorgon kväll. Gratta N ska jag göra på ett eller annat sätt. Han är guld värd. C kampanj utanför mattssons imorgon. Borde och vill vara där. Men när man inte orkar. Märker att detta blir bara gnäll så nu till något roligare.

Jimmy ska bli morbror. Jag längtar efter bebisen och få träffa en liten mulatt. Kan tänka mig, choklad brun och svart hår. Snart är han här.

I.V.A.R.

Ivar. Kan man förstå hur mycket ett litet barn kan komma att betyda för en under en månad. Jag hoppas att jag ska få uppleva många månader, år tillsammans med honom. Han är helt underbart söt. Men nu längtar jag tills han kan börja prata och springa så jag får lära honom en massa bus. Hans underbara föräldrar är inte heller snåla på att låta andra mysa med denna underbara kille. Igår spydde han mig rätt upp i ansiktet. Men vad gör det när man får mysa med honom. Det är äkta kärlek det.
Jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

(Sara Dawn-Finer, Kärleksvisan)

Det går upp och ner med racerfart

Ena sekunden är man glad medans man blinkar är man jätte nere. Sedan ringer telefonen eller man får en mysig kommentar på FB och då är allt bra igen. Och jag verkar inte vara den enda som har det såhär.
Ja, ja det är svårt att vara människa.
Man annars går bilen hyfsat.

En sak som är roligt just nu är att det är fullspäckat schema på helgerna när det gäller Krogen. Trubadurer, Elvis show, Vinylkväll och fotboll. Allt rullar på. Vi har snart varit ägare till detta ställe i två år. Under de åren har jag blivit gammelmoster, träffat massor med nya människor, förlorat kontakten med några riktigt bra vänner. Fått tre riktigt goda nya vänner. Lärt mig en massa om fotboll. Lagat x antal hamburgare. Carina och jag räknade ut att vi gör av med över ½ ton malet kött undre ett år. Så nog händer det saker hela tiden.

Men ändå... Jag vill ibland stanna upp och bara stiga av detta konsumtions tåg. Jag vill men kan inte. Mera kommer. Ta hand om varandra och bli raggare. För de vet hur man har det KUL.