Varför gör vi bara illa

Ibland undrar jag vad det finns för mening med att vi människor finns till på jorden. Allt vi gör går ut på att göra illa. Nu menar jag inte medvetet. Men titta runt om kring oss. Först har vi det stora. Vi håller på att ta livet av jorden. Ja, alla vill vi vara med och rädda den. Men vi vill inte försaka något. Inte bilen till jobbet.Inte de två tv-apparaterna. Inte den nya mobilen. Nä vi vill alla (nästan) bara ha och ha.

Sedan till det lite mera nära. I min lilla by Geta så är det så att man ska inte tro att man är något. Alla som känner varandra sedan barnsben har väldans svårt att släppa in andra. (Nu drar jag inte alla över en kam, det finns flera undantag).  Och inte heller vill man att det ska gå bra för någon. Nä gottar sig i andras elände är vi duktiga på. Ja, jag är inte bättre. Men jag vill bli bättre på att inte prata illa om någon.

Sedan kommer vi till den privata sfären. Man älskar någon och sedan lämnar man ut den personen. Antingen genom att prata om sådana saker som sagts i förtroende, eller helt enkelt lämnar personen vind för våg.

NÄ FAN vi måste börja bry oss om varandra och om vår lilla värld på riktigt. Jag vill vara den där Milla som på julafton bjöd upp kvarterets fyllgubbe bara för jag tyckte synd om honom. Eller när jag städade hos honom. Farbror Norling, jag vill bli den där tjejen som du gillade så mycket. Jag vill bli den som den där stjärnögda lilla flicka som visste att det finns ljus i alla hjärtan, även i den grymmaste.

Igår tittade jag på skönheten  och odjuret. Det finns gott i alla. Jag vet att det finns. Men vi måste hjälpas åt så att inte det där dåliga tar tag i oss. Jag känner mig nästan desperat när jag sitter här och skriver. Jag vill vara god. Jag vill göra gott.