Halt, javisst

Ok, nu har det nya året verkligen börjat. Idag var det tingsrätten och mitt uppdrag var nämndeman. Grovt narkotika brott var frågan som låg på bordet. Jag ska inte skriva mer om det utan vad som hände mig under lunch pausen på en timme. Jodå, jag och de andra två nämnde männen skulle gå till Arken för att äta lunch. Frid och fröjd, vi gick iväg konstaterande att det var vacker väder och lite halt. Vet ni hur halt det kan vara på det vita sträcken på övergångsstället? Om inte ska jag tala om det för er nu. Som snor, så halt kan det vara. Där gick vi i alla fall i det vackra vädret och då kom det en gul bil. Jag tänkte på vår lek som vi håller på med Millie. Ni vet säkert vilken den är, när man ser en gul bil ska man klappa på den andra som är med och säga gul bil. Då, när jag tänkte gul bil, hände det. Ballerinan Camilla sträckte ena benet i en 90 graders vinkel bakåt och det andra rakt ned i asfalten i den kalla snön. Det tog bara en milli sekund och sedan låg jag där. Det kändes som 1 minut. Jag var uppe snabbt och försäkrade att jag inte behövde åka till akuten, utan att jag visst kunde följa med och äta. Men det gick inte hela vägen till Arken utan det blev en hamburgare på Hesburger. Nu har jag ONT i foten, ryggen, handen, rumpan och i mitt ego. Haltar fram och tycker synd om mig själv. Vi får se om jag måste till sjukhuset i morgon. Foten bultar. Men mina älsklingar här hemma är gulliga och förser mig med allt som jag behöver. Chips, dosan till TVn, dricka och massor av kärlek. Så ni alla som måste eller vill ut och gå. TA PÅ ER BRODDAR. Kram på er alla.