En dag på Kotten

Ibland önskar jag att jag kunde blogga om mitt dagis. Men eftersom att vi har tystnads plikt och att Geta är så litet går inte det. Alla kan direkt räkna ut vem som jag skriver om. Men idag ska jag skriva lite om dagis. För vet ni vad, det är kul att jobba på dagis igen. Varför igen? Jo, jag har trivts bra att arbeta med barnen hela tiden, men det har varit så fullt upp. Jag tror ingen som inte arbetat på mitt dagis kan förstå hur det har varit. Dagiset är byggt för 21 barn i åldrarna 3-6 år. Men under de sista 8-9 åren har det varit en bland grupp på barn mellan 1-6 år. Det gör att det är så stor bredd på vad barnen behöver så jag inte tyckt att jag räck till på något håll. Men nu har vi inga blöjbarn. Så nu kan jag utföra mitt arbete på det sättet som jag gillar. En dag på dagis ser ut ungefär så här när jag börjar 8.15. Kommer till dagis och säger hej till alla. Då finns det två barn som blir extra glada och rusar fram och ger mig en kram:) Värmer hjärtat (bonus på lönen). Sedan kollar jag upp dagens e-post. Efter det umgås jag med barnen. Om de vill spelar vi ett spel eller så sitter jag med dem när de leker. Runt 8.45 går vi ut. Då är det dags för barnen att gå ut. För oss vuxna gäller det att finnas till stöd när barnen skall klä på sig. Sedan är det dags för mig att sköta föreståndaruppgifter eller gå med ut. Oftast så leker jag en stund i sandlådan med några av barnen. Men efter en stund vill dem inte ha mig med och då drar de iväg till olika ställen på dagiset. Då passar vi vuxna på att tala om dagens planering eller annat som har med barnen att göra. Barnen droppar in med sina föräldrar fram till klockan 10.00. Varannan vecka har jag förskolan. Det är super kul. I år har vi tre barn som skall börja skolan nästa år. Vi ramsar, läser sagor, övar på olika saker för att förbereda dem så bra som möjligt på att börja skolan. Den veckan när jag inte har förskolan har jag samlingen. Där är alla barn med. Huvudsyftet med samlingen kan man säga är att barnen skall lära sig att lyssna på varandra och våga prata när andra lyssnar. Vi tränar datum, ordningstal, rabbelräkning, tur tagning. Vi sjunger sånger och talar med varandra. Efter samlingen som vi håller på med i max 15 minuter är det dags för saga för de som vilar efter maten. Den sköter barnskötarna om. Vi andra spelar spel, ritar, pysslar eller leker. En av barnen är veckans hjälpare. Det barnet tillsammans med mig (oftast) dukar borden och plockar fram till maten. Sedan kommer maten från centralköket och det är dags att äta. Under maten samtalar vi och passar på att öva oss ytterligare på det sociala samspelet. När lunchen är klar så går de mindre barnen och vilat. Jag eller barnträdgårds läraren läser för det större baren. Efter detta så har vi någon aktivitet för de stora barnen. De pysslar, ritar mm. Sedan får barnen leka fritt. Om de vill är vi vuxna med i leken annars finns vi till hands när vi behövs. I år för första gången på 6 år får vi även till vår 20 minuters rast. Den har vi tre gånger i veckan. Den startar efter det att den som har disken är klar.
Mellan maten och mellis passar vi på att ha språklekar och andra aktiviteter som stimulerar barnens utveckling. Och förstås frilek. För den är det viktigaste för alla barns utveckling.
Mellis äter vi runt 14.30 och sedan går vi ut. Då är barnen ofta så trötta på oss att de bara vill vara ifred. Men det finns nästan alltid någon som behöver få sitta i knä eller bara prata med oss. Så vi anpassar oss efter vad barnen behöver. Klockan 17 stänger dagis och det är dags att gå hem. Nu förtiden tar jag med mig kommentarer hem som:
-Milla du är ett spöke.
-Jag älskar faktiskt dig.
-Ligg ner och var sjuk.
-Hon slog faktiskt mig.
Och många många fler.