lördag 9 juli 2011

Lite minnen

Jag vet att jag skrivit att jag ska koncentrera denna blogg på Krogen numera. Men orkar inte ha flera bloggar så lite privata inlägg kommer det att bli ibland.

Idag fyller två av mina barn 18 år. Nu tänker ni som känner mig att jag har bara en fosterdotter. Och ja, det har ni rätt i. Men jag har en el massa barn som jag önskar allt gått i livet. Jag jobbade bara 10 år på dagis. Men några barn passerade och jag önskar varje ett bra liv. Och som sagt idag fyller två av dem 18 år. Det är från min första kull förskolebarn. Dem första som jag var med och skickade till skolan. När jag ser dem, allihop, idag tänker jag ofta på hur de var när de gick på dagis. Och vad man trodde att de skulle bli när de blev äldre.

Jag är tacksam för att jag fått vara en liten del i deras liv. Där finns läkare, restaurangägare, kockar, lärare, närvårdare, lantråd och till och med president ämnen. Medan jag skriver rullar ansikten förbi. Där finns pojken som min första dag hoppade över en bänk och gjorde illa sig. Jag fick trösta honom trots att jag var helt ny. Efter det var han och jag riktigt goda vänner. Där finns gänget som gjorde hyss i "vilan", pojken som fastnade med huvudet i ribbstolen. Flickan som var så intresserad av allt vi vuxna sa som hon gjorde en gång runt oss. Killarna som aldrig ville komma in utan lade sig i nätet i kätterställningen. Barnen som man vaggat i vagnarna. Barnen som man tränat extra med för att de skulle klara sig bättre i livet. Men där finns också föräldrarna. De som gett en kritik. De som ville förstöra livet för mig. Där finns mamman och pappan som var så tacksamma för den hjälp som jag gav deras barn att jag fick en fin bukett och ett kort med värmande ord. Där finns pappan som klappade mig på axeln och sa, förlåt, du hade rätt.

Vet ni att arbeta på dagis gav mig massor. NU är den perioden förbi i mitt liv. Men barnen som snart är vuxna finns kvar i mitt hjärta. Om någon av er läser min blogg: Lycka till i livet. Jag finns här om ni behöver mig. Jag vill er verkligen väl.

Och till sist. Grattis mina 18 åringar.

Inga kommentarer: