Men sedan finns det värme som är så varma som en valborgsmässoeld eller en varm filt. Oftast är det människor eller människors gärningar som värmer. Inte bara värmer utan även lyser upp i mörkret. Så nu njuter jag av snön utanför mitt fönster och värmer mig med minnen. Minnen av barndomens farbröder som gör att jag ler med hela hjärtat. Idag lever de där. Farbror Nordling som stod mitt i fyllan och spelade fiol. Eller Brutus som kom ner och hoppades få en liten. Mina farbröder som trots sitt missbruk gjorde min barndom ljus. Jag lärde mig av min mamma och pappa att de där farbröderna också räknas.
Tänk när Nicklas Lantz i lördags stod på Krogen och spelade 100 år av ensamhet kom minnena tillbaka. Här har ni texten:
Hundra år av ensamhet
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
du hjälper mig att bära det tyngsta jag vet - hundra år av ensamhet, av ensamhet
all denna tystnad suger livet ur mig
jag står vid en vägg så gott som omöjlig att rubba
men jag kan treva mig fram till dig
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
då längtar jag ner till dom på bänken vid ån
men tack lov och finns räddningen oftast väldigt nära
för du har kraften att säga ifrån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar