LURAD

Igår var jag och min man bjudan till Diana på 40 års fest. Först kom hennes barn finklädda som bara den. Hmmm. Sedan kom hennes Björn lika fin han. Hmmmm. Sist kom födelsedagsbarnet och mötte oss å då.....

Hon hade fixat håret och hade en FIN klänning på sig. De skulle gifta sig. Så jag hamnade på bröllop. Svart klädd. Min underbara Diana fick sin Björn. Efter så vart det middag och några nya bekantskaper blev det med. En lyckad dag helt enkelt.

Grattis till er båda,

Jag vill också ha

Idag läste jag en artikel om en kille som dragit ut tänderna och fått betala 55 000€. Nu skrevs det om att vi borde ha allmän tandvård på Åland. Vi har även kunnat läsa i tidningarna om en eventuell strejk på skärgårdsfärjorna. Privat hör jag om vilka köer det är till sjukvården. Jag får höra att man måste ha mer folk för att säkra självstyrelse arbetet.

Nu till min fråga och fundering. NÄR ska alla börja tänka, vad kan jag dra in på för att hjälpa samhället att spara pengar? Alla vill ha, även jag. Men när pengarna inte räcker. Vad är det då just du och jag kan dra in på? Jag vet vad mina svar är. Vilka är dina?

Slut i hjärnan

Mitt engagemang håller på att sina. Hjärnan är trött. Orkar inte ens tänka. Men vill. Jag vill en himla massa ändå. Håller tillbaka. Det är kanske det som gör att jag är trött. Jag vill uttrycka en massa åsikter, jag vill engagera mig i en massa frågor. Men....

Ja, varför gör jag det inte då?
Om jag gör det blir det konsekvenser av mitt handlande och dessa är jag inte beredd att ta. Jag vill inte tjafsa och bråka. Det är lättare att försvara och kämpa för någon annans sak. Men sin egen är det svårt. Hur menar du nu? kanske ni tänker. Ett exempel. Jag har varit i politiken i snart 20 år (hur gick det till) och under den tiden har jag försökt att aldrig tala i egen sak. T.ex har jag nu på senare tid talat för jordbrukarens situation. Enkelt, för jag talar inte i egensak. Men när det kommer till mig och sådant jag behöver är det svårt. Jag vill inte tigga.

Slut i hjärnan är jag.  Orken att tänka börjar ta slut. Kanske det är bättre imorgon.

Avsteg från den inslagna vägen

Idag läste jag ett inlägg på Facebook som gjorde mig lite arg och sur. Först tänkte jag att nä nu skiter jag i det där med att vara glad och sprida snällhet. Jag tänkte göra ett avsteg från den inslagna vägen. Men NÄÄÄÄ. Det är bara jag som får lida för det. Så här kommer det glada tankar istället.

De flesta skäller på politiker. Men jag har sett med egna ögon engagemanget hos våra folkvalda.(nu tänker jag landskapsborgen). De går på möten,de sitter i överläggningar, ibland väljer de ett viktigt möte framför det de helst skulle vilja göra. Nu tänker jag inte på de där som ni alla vet att jag gillar och hejjar på. Utan på allihop. Även de där som jag inte gillar. Tänk er att av hela hjärtat vilja vara med och göra gott. De tar av sin tid för din och min skull. Nä, vi borde visa lite mera omtanke om våra politiker. Tyck gärna att de har fel, men hoppa inte på de personligen.

Dagens gladis går till en som orkar kämpa på och vara trevlig och engagerad fast massor tycker att allt han gör är fel. Vem det är, ja det får ni lista ut själva för jag har skickat en gladis till honom personligen.
Ha en bra dag där ute i världen.

Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan

Min underbara systerdotter kom med en underbar present. Eller tre om jag ska vara noggrann. Två med bilder på hennes söta söner och en med ett ordstäv på. Det löd "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".

Och det är väl så som man ska leva sitt liv. Så nu är det dags att glädjas. Våren är här och det regnar utanför fönstret. Då kommer det att bli vackert väder snart. Så idag blir det ett varmt och skönt bad med en god bok som sällskap. Sedan ser jag fram mot att sommaren kommer och med den alla glada turister. Häng på Krogens veranda med trevliga stamgäster. Kanske Sture kommer på besök. Vi ska vara lediga i midsommar och då ska vi  bara vara. Kanske det blir en kryssning också......

Jag har också börjat med "goda gärningar". Små saker som människor kan bli glada över. Igår lämnade jag kläder på Emmaus i Godby. Kläder som Millie inte använder längre. I förrgår lämnade jag en pollett i kundvagnen i Maxinge. Jag ler åt folk. Sådana där små saker som gör en annan lite lättare till sinnes.

Nu ska njuta av mina planer. För som sagt det enda som kan hända är att jag njutit i onödan.

Vuxen poäng

Dra på trissor. Milla har blivit vuxen. Åker själv till blomsterhandeln. Inhandlar diverse växte. På födelsedagen tar hon sig för att gå ut och idka trädgårdsskötsel. Ner med oregano, mynta, chokladmynta, jordgubbsmynta, rosmarin, persilja, pion, clematis och jasmin.

Hoppas nu att blommorna och kryddorna tar sig. Nästa projekt blir nya trädgårdsrosor och en liten fontän. Det ni...

1 maj

Det rinner vatten på mina fönster. Värmen här inne får snön som träffar fönstret att smälta. Jag har under en veckas tid tänkt på en massa värme. Det finns människor som vill varandra väl. Ibland misströstar jag. Det är allt från stora saker som Krim och Syrien till små saker som att man  inte hälsar på någon bekant.

Men sedan finns det värme som är så varma som en valborgsmässoeld eller en varm filt. Oftast är det människor eller människors gärningar som värmer. Inte bara värmer utan även lyser upp i mörkret. Så nu njuter jag av snön utanför mitt fönster och värmer mig med minnen. Minnen av barndomens farbröder som gör att jag ler med hela hjärtat. Idag lever de där. Farbror Nordling som stod mitt i fyllan och spelade fiol. Eller Brutus som kom ner och hoppades få en liten. Mina farbröder som trots sitt missbruk gjorde min barndom ljus. Jag lärde mig av min mamma och pappa att de där farbröderna också räknas.

Tänk när Nicklas Lantz i lördags stod på Krogen och spelade 100 år av ensamhet kom minnena tillbaka. Här har ni texten:

Hundra år av ensamhet

Jag vet var alla änglar kommer ifrån, dom sitter på en parkbänk nere vid ån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet

                                                         

Jag kryper som ett barn långt in i din famn och ber att du ska smeka min panna ibland
du hjälper mig att bära det tyngsta jag vet - hundra år av ensamhet, av ensamhet

Allt detta mörker slår mig ibland, hårt som en klubba
all denna tystnad suger livet ur mig
jag står vid en vägg så gott som omöjlig att rubba
men jag kan treva mig fram till dig

Jag vet var alla änglar kommer ifrån, dom sitter på en parkbänk nere vid ån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet

Ibland blir min verklighet så tung, går inte att bära
då längtar jag ner till dom på bänken vid ån
men tack lov och finns räddningen oftast väldigt nära
för du har kraften att säga ifrån

Jag vet var alla änglar kommer ifrån, dom sitter på en parkbänk nere vid ån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet

Text & musik: ©Nicklas Lantz 2012

Två liv

Hur hanterar man det här med två liv. Det ena med familj, jobb och vänner. Det andra med min vilja att vara med och påverka hur samhället ska utvecklas eller som vissa säger med lite hån i rösten, POLITIK.

Känner att det finns en massa vilja inom mig. Jag vill men räcker inte till. Det är ju bara att prioritera tänker ni nu. Men... nä det är det inte. Båda sakerna är viktiga för mig. Och det gör att jag måste välja bort något av mig själv. Är det så det ska vara.......

Vad vill jag då? Det måste jag nog få ner skrivet så det inte bara snurrar runt där uppe i kontrollpanelen. Jag vill:
* vara den bästa fostermor som finns.
* umgås med hela min familj.
* att alla som jag tycker om ska veta att jag finns här för dem.
* driva den mysigaste och vänligaste krogen på Åland.
* ha roligt.
* vara engagerad där jag har kunskap och/eller känner nyfikenhet för.
* driva frågor som jag tycker är viktiga.
* gå kurser.
* gå i handledning för att utveckla mig själv.
* vara ärlig och rak.
* stå upp för de svaga.

Ja, det var lite vad jag vill. Två liv. Två sidor av samma mynt. Två olika Milla. Två viljor. Slutsats;
- det borde finnas mer timmar på dygnet.

Min blogg ska ändra inriktning

Dags att ta tag i det här med att dela med sig av sin vardag och sina tankar. Från och med idag ska min blogg visserligen handla om mig, men inte bara om min person utan även om mina åsikter. Jag vill vara med och ändra på allt som inte är bra. Tillsammans kan vi ändra skutans kurs.

Kursändring är det som behövs i samhället. Alla går omkring och mår dåligt. Det är precis som om vi SKA må dåligt. Vi jobbar och lever på som om vi har något brinnande där bak. Nä sakta upp och reflektera. Som vanligt när jag vill uttrycka mig vill jag ha allt på samma gång. Men STOPP Milla. Lev som du lär.

Så punkt ETT.

Det är inte OK att vända kappan efter vinden. Att ändra åsikt efter den som man talar sist med. Det är dock OK att ändra åsikt. Om man genom diskussion och eftertanke kommer på att det finns andra tankar och idéer som är bättre än den som man själv har.

Just nu har jag många åsikter om hur våra politiker uppför sig. Alla ska inte ta åt sig, men några ska. Om man är i allians med någon och man tillsammans har kommit fram till att man ska vandra en väg så ska man banne mig göra det. Man kan inte hoppa från väg val till ett annat och sedan igen hoppa tillbaka. Hängde ni med i mitt resonemang. Jag är så trött på er som säger en sak till mig och när jag går ut ur rummet har en annan åsikt. Jag respekterar er som är av en annan åsikt, men var den trogen. Jag gillar att argumentera för min sak. Jag gillar inte att ha fel, men ibland har jag tänkt fel eller fått fel information och då kanske jag måste ändra åsikt. Vill ni ha exempel. Här kommer två. Ett där jag har ändrat åsikt och ett där jag står fast vid min starka åsikt.

De flesta av oss säger att bönderna får för mycket bidrag. Jag är också av den åsikten. Men det behövs bidrag för vår matproduktion är uppbyggd kring bidrag. Det är vi konsumenter som vill ha billig mat. Det är klart att det sticker i ögonen på oss när de kommer med sina nya fina traktorer. Men vet vi hur det fungerar. Nix, inte jag i alla fall. Jag håller bara med i kören. Bönder får för mycket bidrag. Jag har åsikter om vad bidragen ska gå till. Men just nu är jag i en fas av att ta reda på fakta och ja, jag har ändrat mig. Bidragen är ett nödvändigt ont.

Åsikten som jag inte har ändrat på och som kickade ut mig i marginalen var att jag inte kunde tänka mig att rösta för att personalen inom ÅHS skulle permitteras för ett par år sedan. Det måste finnas andra sätt att spara pengar på. Inte att en närvårdare, städare eller sköterska ska bli utan lön en vecka. Den åsikten står jag fast vid ännu.

Tack för idag.

När det känns som allt är slut

När allt känns som om det bara ska rasa ihop har jag konstigt nog mera att ge. När benen känns som om de är av snörpta från kroppen går det att fortsätta stå och gå. När känlsorna bara bubblar går det att hitta behärskningen. När tankarna börjar att gå åt det dåliga hållet går det att styra de rätt. När jag tycker synd om mig själv kommer jag ihåg att det finns saker som är värre. När allt känns som om det håller på att ta slut finns det ett ljus.

Varför går det att fortsätta då?
Anledningarna är många.
Familjen, de vänner som ser mig, viljan att lyckas med det jag tar mig för, umgänge med andra människor, ljuset, värmen och kärleken. Det gör att det är värt att fortsätta.

Imorgon känns allt bättre. Imorgon är denna ur trötthet bättre. Imorgon är en annan dag.