Oroligt

Idag känns allt lite oroligt. Jag ska göra något jag inte vill. Vad kan jag inte lämna ut på bloggen, men det är jobbigt för mig att genomgå detta gång på gång. Jag vill inte helt enkelt. Varför är det så svårt att vara människa. Nu tror ni alla att jag har ramlat in i gamla spår igen, men det har jag inte. För om detta hade varit för bara 2 veckor sedan hade jag grubblat över dagens händelser i flera dagar. Jag hade inte kunnat sova. Nött med mina nära och kära. Men denna gång kom inte de där oroliga känslorna förrän idag när det skall ske. Så dagens positiva är att jag klara att fokusera på mitt liv och det som är bra. Så jag överlever denna dag också. Uppdatering kommer hur det avlöpte. Ha en bra dag.

VÅR

Idag har jag varit med min man och vårt företag på vårmässa. Men eftersom min kära systerdotter är här fick min pappa ta över efter halva dagen. För jag ska nu, alldeles strax umgås med henne och Millie. Mysigt. Dagens positiva, värmen, solen, och mina kära. Det var väl inte fy skam. Föresten har minnen från min möhippa, för 7 år sedan, poppat upp i mitt huvud. För utanför Mattssons stod det en kvinna och sålde lyckokakor. Möhippa förstås Så det minnet är också del av dagens plus Nu ska jag gå och njuta av mitt liv. Ha det bra och njut av solen. Kram på er allihopa.

Energi föder energi

Jag har märkt att nu med min nya inställning (jag får kämpa för att klara av den och inte falla tillbaka i gamla spår) är det lättare att vara. Det känns inte lika tungt att ta sig fram genom dagarna. Dagens positiva är två av dagisbarnen som satt på ett bord, en av dagisbarnen som höll på att dricka ur en annans glas. Med andra ord ren och skär glädje att få arbeta med barn. Annars ser det ut att värmen ha kommit. Underbart att arbeta på dagis när solen skiner och man kan vara ute hela dagarna utan att frysa häcken av sig. I morgon ska jag till träningsskolan. Och det stället älskar jag. Ha det bra så och ta hand om er.

Idag är en mulen dag

Vädret idag är mulet, inte mitt humör det är på topp. Börjar kännas som om jag håller på att åter erövra mitt liv igen. Dagens positiva är att mag sjukan på dagis verkar ha passerat, Empan kommer hit i morgon och midsommaraftonen kommer firas med min syster och hennes familj. Annars knallar livet på i sin gilla gång. Dock saknar jag E på jobbet. Och får sakna henne ett tag till. Hm, gillar verkligen mina diskussioner med henne. Vi talade inte bara jobb utan annat också. Så jag kanske borde ta mig i kragen och åka och hälsa på henne eller bjuda hit henne. Nu kommer Millie mojsan hem och sedan ska vi ut och göra stan osäker. Ha det bra.

Mitt nya liv

Ska försöka att börja om från början. Hur menar hon nu? är det väl några av er som undrar. Jo, jag har märkt att jag har tappat mig själv i min iver att duga, räcka till för alla andra. Jag har alltid varit en glad prick som har gillat livet i stort. Men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv. Jag duger bannemig som jag är. Och de som inte gillar mig, ja de behöver inte tycka om mig. Det är viktigare att jag är sann mot mig själv. Första steget till att återta mig själv från mig själv är att varje dag komma på någonting positivt med dagen. Dagen + är många faktiskt. A är tillbaka på jobbet, Millie och jag har myst, jag älskar min man och så har jag rett ut ett missförstånd. Det var väl inte så pjåkigt I morgon en ny dag med nya roliga utmaningar. Kram på er allihopa.

En produktiv dag

Idag har varit en bra dag. På jobbet har jag fått massor uträttat. Planeringen för vårterminen är nästan klar. Tycker att vi återigen har ett bättre flyt på jobbet. Kanske det är jag som känner mig på bättre humör och upplever att allt är lite lättare. Har dock fått tillbaka den där börbenade febern som kommer och går. Helgerna har jag feber och vardagarna är jag feberfri. Kanske man har gått och blivit hypokondriker. Livet känns annars helt OK. Det har varit väldigt lite möten nu på sistonde. På tal om ingenting, igår kväll var jag till skolan och spelade kort. Det var jag, min pappa och sex glada pensionärer. Vi spelade kort, drack kaffe och skrattade. Jag njuter av att umgås med dem. Nu ska jag gå och leka med Millie. Vi hörs.

"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter."

"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter." Citat av Michel de Montaigne passar precis in på mig och mitt liv. Jag vet vad jag inte vill, men jag har ingen aning om vad jag vill. Visst vet jag en del vad jag vill, men jag vet inte hur jag vill att mitt liv skall vara. Rörigt? Ja visst, men det är så livet är för det mesta. Rörigt. Mitt beslut nu är att bara hänga med och se vart livet tar mig. Surfa på vågen som man säger och inte låta hjärn spökena göra mig rädd för att ta vara på varje chans till något positivt och roligt. Livet är ju till för att levas och inte spenderas på att vara orolig för en massa saker. Ha det bra till nästa gång.

Kvinna=Komplicerad?

När jag surfade runt på alla olika möjliga bloggar, inklusive min egen, kommer jag fram till en sak. Vi kvinnor är komplicerade. Eller rättare sagt vi komplicerar det för oss själva. I mitt fall tror jag att människor tycker en massa saker om mig. Men gör de faktiskt det? Eller är det bara mina hjärnspöken? Det finns en bloggare som jag njuter av att läsa. I min hjärna var hon en säker tjej som inte tvivlade på sig själv. Jag var helt säker på att hon passade in i ett bestämt fack i min hjärna. Men ack vad fel jag hade. Det visade sig att hon, liksom jag, gräver ned sig i tankarnas virvlade destruktiva dans. En annan av de som jag gillar mest idag hade jag tidigare dömt ut som en stroppig tjej. Vad har jag lärt mig av detta? Jag hoppas att jag inte låter första intrycket ha allt för stor påverkan på mig. Vi kvinnor låter våra hjärnspöken styra oss. Jag hoppas att alla ni som tror er veta vem jag är inte gör som mig tror någonting utan att leta efter människan bakom masken. För det är kanske just jag som skulle kunna bli din bästa vän.

Farbror Nordling

I min andra blogg skrev jag idag om en man som jag kände när jag var barn. Han hade ingen egen familj. Men han betydde mycket för mig. Denna gamla man, jag tror att han hade varit sjöman, han drack för mycket, han spelade fiol, han städade inte. Han stod mest full i sitt fönster och spelade på sin fiol. Ropade på katten - Pisse pisse kom hem. Bjöd på karameller som vi absolut inte fick smaka på ( men det gjorde vi i alla fall). Han finns kvar i mitt hjärta och där har han föralltid en plats. Farbror Nordling är död och har nog varit det en tid. Men för mig lever han kvar i mitt minne. Tack för att just jag fick lära känna dig.

Snart dags att börja arbeta

Vaknade tidigt idag. Pigg för första gången på flera veckor trots att jag inte kom i säng förrän runt elva tiden. Läste tidningen på nätet, fixade Millie och for iväg till jobbet. På jobbet var jag en halvtimme innan jag började. Nu har jag ställt i ordning och snart kommer det första barnet. Solen lyser härligt. Det har varit en kall natt i natt. Jag tror faktiskt att jag just i denna sekund älskar livet, mitt jobb och Geta. Man måste helt enkelt ta sig tid att njuta av de där sekunderna när allt känns rätt lika mycket som man faktiskt deppar när allt känns så där fel. Just nu är det bra. Det är där energin finns. Ha det gott i dag allihopa.

Hemlängtan

Nu ska jag erkänna en sak. Jag har bott på Åland sedan 1.8.1997 och inte ångrat en enda dag att jag flyttade hit. Men idag känns hemlängtan stark. Jag har några få bra vänner här på Åland. Men de kan man räkna på ena handens fingrar. Jag har massor med bekanta. För ALLA är bekanta med varandra på den här ön. Men jag ar ingen som jag umgås med. Jag vet att jag får skylla mig själv för jag är inte den lättaste att komma nära. Men jag känner mig ensam och övergiven. Utlämnad till vargarna. Och inte var det bättre när jag idag fick kontakt med en gammal klasskamrat på facebook. Jag har hemlängtan. Så det så.

Och vilken påsk det blev

Som alla vet som har följt min blogg har jag haft två veckors ledigt från mitt jobb. Vilket i och för sig var skönt. Efter hela tre dagars arbete kom Påsken. En tid för att njuta med sin familj. Det blev Skärtorsdag, en lugn och stilla kväll. Sedan kom Långfredagen, middag hos mamma och pappa. Mysigt som den, passade på att bjuda dem på middag på Påskaftonen. Sedan hem och mysa. Kändes lite konstigt i kroppen, men jag hade ju fått tillbaka min host som jag gått med hela förra året. Klockan 04.00 på Påskdagens morgon var det dag. Vaknade av att jag mådde illa och mycket riktigt, MAGSJUKA. Spydde nästan utan uppehåll till klockan 13.00. Var tvungen att be mamma komma hit och hjälpa mig för Jimmy var tvungen att arbeta. Och självklart blev det ingen matlagning för min del. På kvällen hade jag 39.9 graders feber. Igår mådde jag lite bättre men sov största delen av dagen. Tack gode gud. För när kvällen kom orkade jag vara uppe och titta på TV. Medans jag satt där och tittade hörde jag ett konstig ljud från Millies rum. Och Ja, ni gissade rätt. Nu var det Millies tur. Hon har spytt hela natten och ville bara att jag skulle vara med henne. Så Jimmy gjorde rent inne hos henne och gick sedan och lade sig var det bara för mig att sitta där och trösta och torka spyor. När Jimmy kom upp klockan 8.00 var jag rätt så mör. Nu är läget lugnt. Millie mår fortfarande inte bra men hon har inte spytt sedan i morse. Och jag är TRÖTT. Det verkade vara en riktigt stark bakterie det här. Efter vad jag läst på bloggar har flera barn fått det. Stackars barn, den var grym. Hoppas nu bara att läget stabiliserat sig och inga fler blir sjuka. Hoppas på en bättre påsk nästa år.

Känslan i kroppen

Tröttheten smyger sig sakta på. Helt plötsligt finns den bara där. Huvudet värker, kroppen skriker när den rör på sig, hjärnan har slagit av och funderar just nu på autopilot. Jag har varit 3 dagar på jobb och är helt slut. Det kan inte bero på mitt jobb. Inget fel är det på mig heller. Men trött är jag. Trött så in i blåkulla.

Men nu har vi påsk ledigt. Jimmy tittar på TV. Där talar de om finnarnas syn på svenskar. Själv sitter jag klistrad vid datorn. Millie sitter i taxin på väg hem. Snart är vi samlade hela familjen. Då ska vi bara krypa upp i soffan. Mysa. Tycka om varnadra. Bara vara. Så Glad Påsk på er allihopa.

Nöjd ändå

Var idag tillbaka på jobbet efter två veckors ledighet. Kändes konstigt att fara dit, men väl där gick det riktigt bra. En av våra minsta flickor tittade upp och glädjestrålande ropade "titta Milla är tillbaka, jag gillar dig Milla". Kan man bli annat än glad då. Så till er alla som har era barn på mitt dagis, ni ska veta att de är värda allt slit som ni lägger ner på dem. När hon sa dessa ord kom jag ihåg vad det var som fick mig att börja jobba på dagis. Det var inte för slitet med papper, paragrafer, verksamhetsberättelser och budgetar. Nej, det var för att finnas där för barnen. Sitta och läsa en saga när någon kryper tätt intill, spela ett spel när någon förlorar och blir så där jätte arg så man måste avleda dem, finnas till när de klämmer sig i cykeln, busa, leka, vara och tycka om och bli omtyckt av barnen. Ok fattar någon mitt dravel så är det bra. Men det var just det som hände idag. Jag gillar att arbeta med barn och det ska jag fortsätta göra. Så det så. Inte gjorde det något att det var ett underbart väder ute heller. I morgon är en annan dag och nu vet jag vad jag vill. Ha det bra. Kram på er Milla

Detta inlägg vill jag tillägna en av de snällaste människor jag känner. T ingen är lika snäll som du. Du ställer upp i alla väder. Jag blir i bland galen på dig men du står mitt hjärta nära. Och sedan är du inte riktigt klok och det passar mig alldeles utmärkt. Så snälla ändra aldrig på dig. Om du behöver hjälp, stöd eller ett lyssnande öra finns jag här för dig som du finns där för mig. Älskar dig min vän.

http://www.youtube.com/watch?v=mBEZco1HwdQ

Alla ni som har en vän som alltid finns där, ta hand om dem. Berätta att ni värdesätter dem innan det är försent. Kramar på er alla hopa.

p.s. kan någon hjälpa mig hur man lägger in en video från youtube på bloggen??