Som alla vet har Jimmy och jag en fosterdotter. Hon är vår lilla ängel. Det var en tuff tid innan hon rotade sig här hemma. Nu har vi kommit till en punkt där hon har slagit rot hemma. Inga bråk (mer än tonårsbråk). Jag är så stolt över henne. Nu har hon blivit så stor (eller snarare så har Jimmy och jag kommit så långt att vi vågar) att jon går ut själv till taxin. Nu förstår jag varför alla föräldrar har så svårt att se att deras barn blir stora. Det är livets gång och vår uppgift som vuxna att ge barnen verktyg att klara sig själva. Men det är svårt. Samtidigt som jag var stolt idag när hon gick ut till taxin så kände jag att jag ville med ut. Konstigt. Nu ska jag på hälsokontroll på jobbet. Ska ta upp att jag aldrig blir riktigt frisk från min virus från i somrars. Ha det bra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar