Jag älskar julen. Tänk vilken chans vi har att få umgås och bara var med varandra. Visst, det är stress och jäkt, men det blir ju vad vi gör det till. Vi hade julfest på dagis i torsdags. Eftersom att jag var rätt sliten kändes det inte som om det skulle bli roligt. Men skam den som ger sig. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Jag har förstått att det fanns ett lite missnöje med att tomten var grå och inte röd. Men för mig klär sig tomten bara i rött på julafton när han ska vara fin. Man kan inte vara alla till lags. Hoppas att alla hade roligt i alla fall. Barnen var jätte duktiga och verkade ha roligt, det är det som är det viktigaste för det är deras julfest.
Igår var jag sedan på ÅHS styrelsemöte. En intressant tillställning. Efter mötet var det jullunch på Ulfsby källarkrog. Jag åt lamm. Ok men jag kan bara inte gilla det köttet. Hjärnspöke eller inte, men det smakar inte gott. Efter det var det fortsatt möte med inbjudna. Intressant men jag kunde knappt hålla mig vaken för att jag var så mätt av det andra som fanns på julbordet.
Ikväll kommer järngänget på julkul till mig. Vi ska sjunga, äta, dricka och ha kul. Ser fram emot det massor.
Idag har Camilla varit hemma. Dunder förkyld. Nu när jag skulle blogga om hur det är att vara förkyld kom jag på att jag inte visste vilket datum det är. Fram med kalendern. Den 4 december 2008. Det är bara 20 dagar kvar till julafton. Jag tycket nyss att det var sommar, men det var det inte. Tiden springer iväg. Mina första dagisbarn gå nu i 9an och är längre än mig. Det var inte länge sedan jag lyfte upp dem och tröstade dem när de gjort illa sig. Min syster dotter är 21 år. Inte heller hon behöver min tröst. De klarar sig bra själva. Det är inte det som är problemet, utan när jag tittar mig i spegeln märker jag inte det där. Inte när jag funderar heller. Eller gör jag det? Jodå visst har jag ändrat mig. Jag roas inte av att springa på krog, jag vill hellre sitta hemma och ha människor på besök. Jag har inte längre samma värderingar. Visst ändras även jag. Och snart är det midsommar. Kram på er allihop.
Ja, vad kan man säga. Jag har världens bästa man. För det mesta. Han ställer alltid upp på mig. Löftena som man säger när man gifter sig, i nöd och lust, stämmer verkligen på Jimmy. Det gäller allt från att pyssla om mig och vårt hem till större saker. Visst blir det ibland fighter mellan oss. Och då mest när det gäller en kaffekopp i handen. Men för det mesta. Hur mång kan med handen på hjärtat säga att deras man är deras bästa vän. Jag kan det. Visst får inte han veta allt som jag tänker på. Lite hemlisar måste ju alla kvinnor få ha. Kram på dig min älskade man.
Detta är stället som jag tillbringar min mesta tid på när jag inte är hemma eller på möten. Daghemmet Kotten i Geta är min arbetsplats och har varit det sedan 7 januari 2002. Tyvärr kan jag inte skriva om barnen för att jag har tystnadsplikt. Även om roliga saker som händer. För i kommunen där jag arbetar bor det endast 420 personer. Och det tar typ 1,5 sekund innan alla vet vem man talar om. Det är både bra och dåligt att bo och arbeta i en liten kommun som Geta. Det negativa är att alla "vet" allt om alla eller snarare tror att de vet det. En annan sak är att man aldrig får vara anonym. Men detta är även bra. Jag menar när det händer något finns det alltid någon som bryr sig. Det skulle nog inte hända att någon blev liggande flera dygn utan att en granne eller någon annan skulle tycka att det var konstigt att denna person inte synts till. Ja man kan säga att jag har någon slags hat/kärlek till min kommun. Jag kan inte tänka mig att flytta. Här finns allt jag behöver för att må bra. Tystnad, lugn, samhörighet och vänner. Dock blir jag lite rädd och orolig när jag hör om allt som börjar hända inpå knuten. Det värsta är att drogerna nu har gjort sitt fula tryne synligt. Detta måste vi, alla vuxna, ta på allvar och göra något åt. Ett drogfritt Geta, ja tack! Ha det bra så hörs vi igen.
Jaha, då har helgen "flutit" förbi och en julmånaden har startat. Helgen vart helt OK. Trevligt i fredags på Solbacka. I lördags kom Jimmys syster med man hit. Det blev inte som jag tänkt mig men mycket trevligt. En granne var över. Jag hade svårt ned honom ett tag, men nu när jag har lärt känna honom räknar jag nog honom till en av mina bästa vänner. Ibland är det skönt att ha fel. Förkylningen har slagit till i min hals. ONT. Nästan ingen röst och därför är jag hemma från jobbet idag. Ja det var nog allt. Njut nu av december och julstöket. Det ska i alla fall jag göra.
