Vet ni vad jag hatar. Jo vägen från sängen till bilen på väg till jobbet. Varför? Jo det är alltid (nästan i alla fall) stress och tjafs hela vägen. Det spelar ingen roll när man går upp och när jobbet börjar. Samma visa alla dagar. Vaknar av mobilen. Ligger kvar och lyssnar på radions nyheter. Väcka lill snuttan som inte vill gå upp (börjar bli tonåring?). Klä på samma tjej. Jag vill inte, dumma kläder, bli inte arg, varför måste man gå i skolan är meningar som kommer. Sedan är det frukost. Då sitter vi alla ned tillsammans. Mannen är inte kontakt bar förrän efter 2 koppar kaffe, flickan äter som en snigel och jag blir jäktad. Inte bra. Sedan är det tandborstning och ansikts tvätt. Gnäll och tjafs. Sedan håret. Hår öm, JA! Sedan kläder, dumma stövlar, var är vantarna, inte den mössan. Sedan puss och kram och ha en bra dag. Dags för mig att komma iväg. Var är mobilen, väskan, kalendern, mina skor. Puss och kram och hej då älskling. Dags att pusta ut och andas innan arbetsdagen börjar. Detta är en normal morgon när jag är hemma till 8.30. Jag längtar tills jag kan åka och simma igen. De är bra mornar. Men vet ni vad. Jag älskar min familj så mycket så jag vill hellre ha det så här än att vara utan dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar