GETA

Detta är stället som jag tillbringar min mesta tid på när jag inte är hemma eller på möten. Daghemmet Kotten i Geta är min arbetsplats och har varit det sedan 7 januari 2002. Tyvärr kan jag inte skriva om barnen för att jag har tystnadsplikt. Även om roliga saker som händer. För i kommunen där jag arbetar bor det endast 420 personer. Och det tar typ 1,5 sekund innan alla vet vem man talar om. Det är både bra och dåligt att bo och arbeta i en liten kommun som Geta. Det negativa är att alla "vet" allt om alla eller snarare tror att de vet det. En annan sak är att man aldrig får vara anonym. Men detta är även bra. Jag menar när det händer något finns det alltid någon som bryr sig. Det skulle nog inte hända att någon blev liggande flera dygn utan att en granne eller någon annan skulle tycka att det var konstigt att denna person inte synts till. Ja man kan säga att jag har någon slags hat/kärlek till min kommun. Jag kan inte tänka mig att flytta. Här finns allt jag behöver för att må bra. Tystnad, lugn, samhörighet och vänner. Dock blir jag lite rädd och orolig när jag hör om allt som börjar hända inpå knuten. Det värsta är att drogerna nu har gjort sitt fula tryne synligt. Detta måste vi, alla vuxna, ta på allvar och göra något åt. Ett drogfritt Geta, ja tack! Ha det bra så hörs vi igen.