Politik, kan det vara roligt det???

Jag tror inte att någon av er som föjer min blogg har missat att jag är politiker på fritiden. Ett tag nu har min energi inte riktigt räckt till för att vara 100 % engagerad. Men nu har jag insett att det är från politiken som jag får delar av min energi. Jag gillar att sitta och vrida och vända på åsikter, Jag gillar att umgås med intresserade männsikor, sådana som inte bara vill ha allt serverat. För idagens samhälle skall allt komma prydligt upplagt på ett silverfat. Men så är ju inte livet. Allt smakar bättre om man får jobba lite för det. Jag gillar att umgås även med männsikor som inte alltid tycker som jag. Nu i valtider har jag undrat mycket om jag är i rätt parti. För jag gillar en massa andra politikers idéer och tankar. Men jag har kommit fram till att , JA, jag är i rätt parti för mig. Jag är säker på att jag tycker att vi skall värna om det genuint Åländska, så som språk, kultur och vems flicka är du. Min röst i lagtinget kommer falla på en erfaren, klok och diplomatisk man. Han är en av mina politiska och mänskliga förebilder. Ni som känner mig vet vem jag menar. Det finns fler inom partiet som skulle kunna få min röst. Dit hör Erik, Jp och Camilla. Alla med olika inriktningar i sitt politiska liv. Jag vet också hur jag skulle vilja att regeringen skulle se ut. Centern skulle regera  med Moderater och obundna. Ev skulle även Anders kunna få vara med på ett hörn, för jag tycker att ÅF har hyfsat bra politiker och åsikter.

När vi började med Krogen lade jag politiken lite på is. Men nu längtar jag tillbaka till ÅHS styrelse och till att återigen kasta mig ut i berg och dalbanan som kallas politik.

Jorden snurrar på.

Jag  hänger inte riktigt med och vill inte det heller. Jag skulle vilja dra i handbromsen och göra som Grannen säger. Gå in i mig själv och göra bara det som känns rätt. Vill inte delta i detta konsumtions samhälle. Min familj skrattar år mig ibland. Men varför måste man ändra på saker som fungerar. Varför riva hus som är fina och funktionsdugliga. En massa varför finns i min hjärna nu. Jag tänker inte sticka under stolen med att även jag skulle vilja vara ekonomiskt oberoende. Inte för en massa lyxkonsumtion utan för att kunna vara den jag är med dem jag vill. Min familj skrattade åt mig när jag grät redan som barn när vi fick ny färgtv (ja så gammal är jag) och slängde ut den nya. Nu ska ni inte tro att jag är emot ändringar, men varför ändra när det fungerar.
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra så följer jag med
jag vill leva i fred som du
Jag tror på dig jord
och jag följer din stjärnas lag
Gärna natt, men natt blir kanske dag

Jag skulle vilja fråga en sak

Hur gör man för att bli riktigt lycklig?
Nu tänker alla. Å nej Milla är olycklig. Men det kan jag tala om på en gång att det är jag inte. Jag är hyfsat nöjd med mitt liv. Faktiskt, även när jag deppar ihop. Vem skulle inte vara det om man hade det som mig. Det som jag undrar över är detta:
När jag var liten var jag ett glatt och positivt barn som såg det bästa i alla. Jag gillade farbror Nordling, som var en gravt alkoholiserad man som stod i fönstret och spelade fiol eller ropade på pisse. Jag gillade Trollga i affären. Jag gillade gnälltanten med pikeneserna. Jag försvarade de dumma killarna i klassen och jag umgicks med de barn som var utanför. Jag var glad eller riktigt arg. Idag är jag lite halv lagom arg eller lite halvlagom glad. Jag skrattar inte heller lika hysteriskt åt saker längre, eller det är väldigt långt mellan de gångerna. Jag gillar mest att sitta för mig själv och läsa en bok eller titta på TV. Förutom när någon tvingar ut mig i den sociala världen. Å då märker jag att, va? det här var ju kul. Nästa år fyller jag 40 år. Jag har ingen ångest för det utan ser framemot denna dag. Men, kan det vara så att jag måste stiga av detta tåg som heter vanligt liv för att bli på riktigt lycklig. När jag blundar ser jag framför mig: Min familj med Millie och Ivar i spesten. På Krogen eller någon annanstans. Inga måsten. Några nära vänner är där. Kanske den lilla Irländaren och Chelsea killen med bror och mor. Inga måsten. Bara vara.  Inga pengar. Inga prestationer. Bara vara jag. För alla dessa tankar vill jag tacka Krogen grannen. Oj vad han har rört om i Millas hjärna.

502 det är jag det

Nu är det dags för val på vår lilla holme igen. I år ställer jag bara upp i kommunalvalet.
Ni som av en händelse vill lägga en röst på mig ska veta att jag alltid arbetar för det som jag lovar. Att det inte alltid går som jag vill är en annan sak.
Mina "val löften" denna gång är:
En eftermiddags verksamhet för barn åk 1-6. En ledare och fritids verksamhet på Geta skola. Hur detta ska se ut och hur personalen ska se ut tycker jag att skolnämnd och styrelsen tillsammans ska utforma med dagispersonalen.
Geta skola skall bli en samlingspunkt för kommunens invånare. Skolan skall ha förtur under skoltid. Resten av tiden skall kommunens invånare/föreningar ha tillgång till de allmänna utrymmena. Även under lov.
Jag skulle även vilja omstrukturera städning och skötseln av fastigheter, gårdar inom kommunen.
Fortsatt bra äldrevård inom Geta.
Utökat hemvårdstöd till 4 år och ökat hemvårdsstöd.
Arbeta för bättre kommunikationer till Godby. För därifrån går det hyfsat bra med bussar vidare.
Jag kommer även att stöda förslag som vill öka samarbete med andra kommuner eller landskapet.
Bättre vägnät.
Det var några saker som jag vill och kommer att jobba för.

Energi Erica och FB

Har under några dagar känt en spiral nedåt. Och gnällt över den också. Men vet ni vad. Milla är inte så svår att muntra upp. Jag har en  person som jag skulle vilja sitta och diskutera livet med. Han är stört skön. Går sin egen väg. Jag håller inte med honom om allt. Men jag gillar hans sätt att tänka. Kolla min FB profil så får ni nog reda på vem han är. Sedan en person till som jag faktiskt vill tack. Erica B. Tack för dina kommentarer. De gav mig en lite energi kick. Så här får du en kram av mig. Tack vännen.

Min man och jag.

Maken och jag har under en längre tid planerat att göra om i sovrummet. Det vart klart innan sommaren, men garderoblösningen var kvar. Sagt och gjort. Jag har planerat på IKEAs hemsida en tid. Pax garderobsystem blev det. Snyggaoch rymliga. I fredags for vi iväg med in handlings lista i handen. När vi kom dit plockade vi ihop alla delar. MEN när vi kom till korgarna sa min älskade make stopp. Måste vi ha 15 stycken. Mitt svar var Ja enligt ritningen ska det vara så många. Men maken stod på sig. Så det blev 10 stycken. Idag vart vi färdiga med monteringen. Det fattas bara 5 korgar. Måste jag säga mera. Jag får sällskap till IKEA en gång till med makens goda sällskap.

Lite bättre idag men ....

Idag är en bättre dag men inte helt 100. Det som har varit bra med denna dag är att syrran och jag har fått skratta. Livet blir lite lättare då. Det andra är Stefan på ÅCA. Han är en klippa att ha att göra med. Synd att han slutade på Stallhagen. Med hans hjälp kommer det att bli premiär av vår nya hamburgare med eget recept på öppnagårdar. Tadammm. På lördag spelar Musikmakarna. Hoppas att det kommer gäng. Borde föresten ringa runt till alla näringsidkare i Godby  med min idé. Liva upp Godby skulle väl inte vara helt fel. Eller vad tycker ni. Vilken rörig blog detta blev.

Mer i min lilla hjärna är Ivar, maken, fosterdottern, en massa inten, Ivars mamma, systern, mamma, fisk, pappa o.s.v. Med andra ord finns det att blogga vidare om. Lite senare. Ha det bra och full fart .....

INTE mitt liv

Mitt liv består av en massa inten och nej. Hur menar du då? Jo nu kommer listan.
Jag har inte pengar.
Jag har inte tid.
Jag har inte lust.
Jag har inte barn.
Jag har inte haft semester på 2 år.
Jag ställer inte upp i lagtingsvalet.
Jag har, vill, kan inte.
Fattar ni. Jag är i en nedåt spiral.
Hur ska jag ändra riktning...............

Iarnrod Grupp och Irland

Om jag skulle vara 18 år, singel och veta vad jag vet idag så skulle jag just nu vara på väg till Irland. Där skulle jag vara ett år. Jag skulle jobba på puben i en liten by/stad. På puben går det en massa original. De dricker mörk öl och sjunger Irländska visor. Någon gång ibland far jag iväg på en konsert med Wolfe Tones. Jag träffar en massa nya trevliga bekantskaper. Lär mig dricka öl (för det gillar jag inte nu).

Men idag är jag snart 40 år och trivs ganska bra med mitt liv. I alla fall för det mesta. Jag skulle inte vilja fara iväg från min bästa vän, min man. Inte lämna Krogen. Så jag minskar ner min dröm till att vara ledig en helg. Brasan sprakar nere i baren. Hela Krogen är full av människor som jag gillar. Man och resten av familjen. Mina fotbollskillar och mina andra riktiga vänner. Vi dricker kaffedrinkar och skrålar tillsammans med Iarnrod. I baren står vår favorit tjej och serverar. Det ska väl inte vara så svårt att få ihop. eller........

Mycket händer

Oj vad det rör på sig i mitt  liv. Mitt och mitt förresten. I min familjs liv. Den 2.9.2011 kl 17.01 tittade Ivar fram. Om honom kommer jag nog skriva massor. Eftersom att det verkar som att jag kommer bli barnlös själv så kommer jag skämma bort denna lilla kille. MASSOR. Han är helt perfekt. Till skillnad från när hans mamma föddes kunde jag nu faktiskt få hålla i honom första gången jag träffade denna kille. Det var sak nummer ett. Och den viktigaste. Bilder på honom får ni höra av er till hans mamma om. Som förresten är en super mamma. Lugn, trygg och super cool. Love here. Lite partisk kanske jag är, men hon är super cool.
Nummer två, äntligen börjar vi se slutet på omorganisation här hemma. Idag ska vi iväg, bara maken och jag, till Svedala och inhandla garderober. Jippie.
Nummer tre, dags för val. Ställer upp i kommunalvalet i år. GETA LISTAN blev valet. Kommer fortsätta att arbeta för en sund ekonomi och att barnen har en meningsfull fritid. Typ en personal som finns stationerad på skolan.
Nummer fyra, skördemarknaden.