2012 är snart slut och 2013 tar snart sin början.

Till alla där ute önskar jag ett lyckligt 2013. Det nya börjar. 2013 blir ett bra år. En massa bra kommer att hända. Pluto kommer till världen, lika så Jimmys syster dotter. Vi kommer att åka till USA. Jag kommer tillsammans med 4 personer som jag gillar starkt uppleva underverket Jon Bon Jovi i Sverige.

Jag ger i nyårslöfte att tala om för dem som jag tycker om att jag gör just det. Och de som jag inte gillar dem tänker jag bara vara vänlig mot. Jag kommer att kämpa för att gilla mig själv bättre.

Gott slut och Gott Nytt År.

Moster Millas värld.

Nu börjar det bli dags att summera 2012. Trots mycket glädje slutar detta år i moll och med tacksamhet. Glädjen är min familj, min foster dotter, mina gudbarn och Ivar. Energi depåer är de allihopa. Glädje är även de gamla och nya vänner som jag har. Mitt 40års kalas var också en stor glädje. Musiken har kommit tillbaka i mitt liv.

Sedan kan jag inte låta bli att skriva om Krogen. Även om det är ett helvetes slit skulle jag aldrig byta bort det. Även om jag beklagar mig trivs jag. Jag gillar samtalen med alla "gubbar".  Jag njuter av att bara vara vissa kvällar med mina fotbolls vänner. Jag älskar när mina vänner tittar förbi. När hela familjen samlas på Krogen bara för att träffas. När Ivar kommer och sträcker upp armarna mot sin moster för lite bus. Jag gillar Raggarna som stormar in, ger en energi och sticker vidare. Mitt liv har blivit rikare. Jag gillar att arbeta med min syster. Ja jag gillar det helt enkelt.

Min bästa vän och han jag älskar av hela mitt hjärta. Vad skulle jag göra utan honom. Navet i mitt liv.

Däremot känner jag en stor sorg över året som varit. Alla som vandrat vidare.
Den gamla Damen som hade de mjukaste händerna och alltid ett vänligt ord. Vila i frid.
Grabben som fått mig att skratta, skälla och som var så full av livsglädje. Rocka Fett.
Kvinnan med cancer som var så god. Sov i ro.
Mannen med hatten, som kom in för ett ord eller två. Är änglarna vackra?
Mannen med hjärta av guld och en mun som gick av sig själv. Ge änglarna en chans att säga något.
Kvinnan som jag jobbat med och som alltid hade tid för ett samtal. Nu är smärtan slut.
Morbror som bara helt plötsligt var borta. Vad hände, hälsa alla därute i alltet.
Och nu i december den helt otroligt levande Kocken. Du kommer att fattas.
Ja det blev några färre bra människor i världen.

Det har gjort att jag idag njuter av varje sekund med dem jag älskar. Tack för att ni finns.
Min visdom detta år är:
Människor berör en mer än de tror. Vissa människor som man inte trodde att betydde så  mycket för en kan lämna en djup avgrund efter sig. Så tand om ALLA.

Trött

Att vara trött kan ibland vara riktigt skönt. Att vara så där trött att inget spelar någon roll. Att allt kan vara så roligt att du bara inte kan sluta skratta. Att vara så där trött att du inte orkar släppa det där tunga som du bär runt på. När kroppen skriker efter att få vara i stillhet. att hjärnan bara klarar av att ta in top modell eller hemmafruar i berverly hills. När man är så där trött att man bara struntar i vad man äter, bara man slipper laga eller hämta maten. Just nu är jag så där härligt trött. Jag vet att jag gjort ett bra dagsverke. Inget som ligger kvar tills imorgon. Och nu ska jag släpa mig upp för trappan och kanske zappa på TV. Annars skiter jag i zappandet och bara tittar på det som råkar visas. Lyssna på fosterdotterns tjat om att hon faktiskt vill vara 18 och få beställa saker på nätet. Lyssna på maken som snart kommer in efter ha sprungit i 45 minuter. Bara vara. Det är skönt. Ny dag i morgon och nya tag. Nu njuta av tröttheten i kropp och själ.

rörigt inlägg

Mitt nya favorit citat är " om man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ". Det är väl inte precis vad jag gör nu. Utan jag rasar på i ett tempo på 120. Hinner kanske andas. Trodde för ett halv år sedan att tempot var maxat, men oj vad fel jag hade. Helt otroligt vad vi människor kan klara av. Vissa saker gör jag för att jag måste; dit hör betala räkningar, fakturera, äta mm. Andra saker gör jag för min skull som; titta på djursjukhuset med min underbara fosterdotter, fb, politiska möten. Men det finns saker som jag inte hinner som jag skulle vilja. Umgås på tumis med maken, hälsa på min bästaste Diana och hennes underbara familj. Vara barnvakt åt min underbara gudson och hjärtat i mitt liv. Men i stort sett så lever jag ett liv jag vill leva.

Men när jag bloggar hinner jag stanna upp och tänka efter. Vad gör jag, vad vill jag göra? Vad har jag gjort i mitt liv?
Jag har nu fyllt 40 och haft mitt kalas.  Och vilket kalas det blev. Några punkter blev inte som jag tänkte. Men det mesta. Och vilken mix av människor som bryr sig om mig. Det vart en helt underbar kväll för mig. Tack till er alla som var med.

39 ett par timmar till

Imorgon fyller jag 40. Tänka sig. I min själ känner jag mig som 20. Men jag ser framemot imorgon. Och ännu mer ser jag fram emot på Lördag. Då gå mitt kalas av stapeln. Alla de som gör mig lycklig och glad kommer. Jippie, vilken fest jag ska ha för dem. Roligt och okonstlat ska det bli. Det ska vara som jag är inuti. Jag tror att jag ska locka fram den där Milla som jag var när jag var 6 år. Vilket drag det kommer att bli.

OLUSTIGHETS KÄNSLAN

Är olustig. Det pirrar liksom i kroppen. Vet inte vad det är. Detta kommer tillbaka med jämna mellanrum. Jag vet att det försvinner efter ett tag. Men när denna känsla finns i kroppen känner jag mig ensam och övergiven. Och det är just en känsla. Inget annat. Det vet min hjärna och mitt hjärta. Men kroppen fattar ingenting. Olustighets känslan är som ett gift. Hatar den.

THE BIG 4 0

Jag ska fylla 40 år. Undrar om man blir vuxen då? För jag har inte fattat detta ännu, jag lär redan ska vara vuxen. Men jag känner mig inte vuxen. Rent intellektuellt vet jag att jag räknas in i vuxen skaran. Jag har en äkta man, huslån, egen bil, två företag, en bra utbildning, egna räkningar och en egen bil. Men inuti mitt huvud har detta inte sjunkit in ännu. Jag gillar samma saker som när jag var tonåring.

När jag blir 40 kommer hela mitt liv att ramla rätt. Eller hur? Jag kommer ha svaret på alla frågor som surrar runt i huvudet. Jag kommer att bli rakt igenom lycklig. Pengar på banken så att jag som resten av Ålänningarna kan resa vart jag vill när jag vill. Visst kommer det att bli så? Eller........

Milla, det är jag det.

Varför är det så svårt att vara den man är? Alltid en fasad uppe. Vet jag själv vem jag är, eller har jag även en fasad mot mig själv? Är det så livet ska vara? En massa stress och en massa måsten? Alltid vara till lags och en förebild?

NÄ. Vet ni vad jag gillar. Jag gillar att sitta på FB och spela spel. Jag gillar att festa loss med mina vänner. Jag gillar att sitta i fåtöljen framför tvn, medan Millie spelar på datorn och Jimmy ligger bredvid och snarkar. Jag gillar att äta vaniljglass med kolasås och grädde. Jag gillar att handla massor av kläder till MR Ivar. Jag gillar att titta på Empan när hon tittar på sin N. Jag gillar att prata människor med systern. Jag älskar när hela min bullriga familj samlas och inte lyssnar på varandra. Jag älskar att sitta med mina fotbolls killar på Krogen. Helst med en cider i handen men det går bra bara de är där. Jag gillar när jag får en kram av någon som jag gillar. Jag gillar när min bästaste Diana ringer. Jag älskar att titta på romantiska filmer som får mig att gråta. Jag gillar när det stormar och regnar.Jag gillar en massa folk som håller på med politik, både från mitt parti, men även en massa andra. Jag älskar Bon Jovi.

Det är nog jag det här. En helt vanlig människa med fel och brister. Antingen gillar ni mig eller inte. Nu tänker jag sluta bry mig vad andra tycker. Gillar dem mig inte är det deras förlust. För vet ni:

Jag bryr mig om människor. Jag bryr mig om folk som jag inte gillar. Jag bryr mig om folk som jag gillar. Jag bryr mig om, det är jag.

Dags att mata kärleken

En bekant berättade en indianhistoria för mig lite innan jul. Han har ett alldeles eget sätt att se på världen. Mycket av det han säger går rakt in i min själ. Det han sa till mig den kvällen har satt sig djupt in i min hjärna. Min syster berättade samma historia för inte så länge sedan. Och idag hittade jag den på facebook. Detta måste betyda att jag ska ta till mig den. 

Det är nu bara till att mata kärleken och freden.

Vill skriva men....

Idag har jag massor som snurrar runt i min skalle. Sådant som jag läst i tidningen, på nätet eller hört om på tvn. Men vet ni, om jag skulle skriva det här skulle jag;
1. Säkert såra någon jag gillar.
2. Bryta tystnadsplikten.
3. Tappa en massa kunder.
Så jag gör som vanligt. Håller truten.

Istället så använder jag min frustration till att älska min make och fosterdotter lite extra idag.

Frustrerad

Idag har jag massor som vill ut ur mitt huvud. Det är så mycket så jag vet inte vart jag ska börja. Jag väljer MYNDIGHETER.
Jag har inte något emot myndigheter, trodde jag tills idag. Varför kan jag inte bara få sköta mitt. Allt jag begär är att få sköta mitt och min systers och mitt och min makes företag på ett bra sätt. Jag är inte ute efter att lura någon. Jag följer gärna lagar och paragrafer. Men nu får botten vara nådd. Idag på posten fick jag en räkning av ÅMHM. Den var på 150 €. Lanskapsregeringen har bestämt att man ska ta ut en års avgift för att vi har alkoholtillstånd och egenkontroll. När vi ansökte om alkoholtillståndet kostade det 100 €. När vi ändrade det kostade det 100 €. För ända in i hemvete. Samhället vill ha koll på all men kollar inte upp där man vet, och nu menar jag att man verkligen vet att reglerna inte följs. Ta t.ex detta med alkohollagen. Vi som serverings ställe för inte servera uppenbart berusade personer. Hmm, hur många krogar och restauranger följer detta. Jag vet att jag blivit serverad när jag varit uppenbart berusad. Som serveringsställe skall man se till att kunden inte far illa när man går från stället. Hmmm, hur många för fulla blir inte utkastade från ett visst ställe i stan mitt i smällkalla vintern.

Sedan detta som man gör med jordbrukare. Man tar betalt för inspektioner som ska kolla att inte t.ex. djuren inte far illa på en bondgård. Men åker man ut för att titta till djuren. Nix men betalt tar man. Frustration på hög nivå. Nä ett upprop bland alla oss företagare skulle vara på sin plats.

Jag får betala skatt, moms, arbetsgivaravgifter, årsarvode till fan och hans moster. Men hjälp när man behöver det det finns inte på landskapet. Man vill ha våra pengar och vår verksamhet. Men man vill inte att vi ska tjäna några pengar. ADKJFAKJEFIÖJEFÄQI. Fattar ni hur upprörd jag är. Det är mitt parti som sitter där tillsammans med en massa folk som jag hittills sett upp till. Men nu vete f*n hur det är på den punkten. Ni kan skriva upp att när jag frågar om detta då är det dem där andra som bestämt skiten. Vad göra? Men bilen går hyfsat i alla fall.

Hatar mina humör svängningar

Hatar verkligen när mitt humör svänger från toppen till botten till toppen till botten, ni fattar va? Jag vill ha ett humör som är stabilt. Inte det här pirret i kroppen. Det där som inte vet vad jag vill. Usch fy och blä. Annars så går bilen OK.

Osociala Milla

Till alla er som inte tycker att jag hör av mig tillräckligt. Här kommer min förklaring. Det är inte för att jag inte vill vara tillsammans med er, eller att jag har slutat gilla er som jag inte hör av mig. Men jag räcker inte riktigt till. Min vecka kan se ut så här;
Måndag:
Vaknar rund 6. Väcker fosterdottern och familjen samlas kring frukostbordet. Runt 7 rullar syrran och jag iväg till The Krog in Godby. Där är det, laga mat, baka bröd, fixa salladsbord, duka, diska, duka av, serva folk, brygga kaffe, beställningar, städ m.m. runt 16 rullar vi hemåt. Fixa mat och ät med familjen runt 17. Läxor med fosterdottern. Sedan iväg till styrelse möte till 19. Runt 21-22 hemma igen. SOVA
Tisdag.
Vaknar runt 5. Fara iväg på den älskade vattengympan med älsklings tjejerna. Runt 8 är vi tillbaka på Krogen. Samma procedur som på måndagen. Hemma runt 16.45 Fixa mat och runt 18 kommer fosterdottern hem. Sedan middag och läxor. Stupar i säng runt 22.
Onsdag- torsdag samma visa fast då vaknar jag runt 6.
Fredagar Samma visa igen fast på jobb till 20.00.
Lördagar. Sovmorgon. På jobb först till 12. Men då är det barkväll så vi har öppet till 01. Hemma runt 2 om vi har tur men oftast runt 2.30. Sedan sova en liten stund.
Söndagar öppnar vi först 14. Vilken lyx. Sedan öppet till 20.
Däremellan är det några politikmöten, föräldramöten, Getabetong pappers arbeten. täda, sköta om hemmet, handla.Träffa mamma och pappa. Och lite tv och FB.

Ibland finns en lucka för något annat, och ibland tar jag mig tid för ett Norrtäljebesök eller umgås med någon kär vän.  Men vet ni. Jag har alltid tid mer er mina vänner. Hör av er om ni känner er bortsorterade. Bara så att ni vet, det är ni inte, bara lite undanstoppade i ett hörn av mitt hjärta tills en lite lucka finns. Kram på er.

Berg och dalbana

Mina känslor, eller som Millie säger, mina hormoner är vilda. De far upp och ner. Ena sekunden sitter jag och tittar i tidningen. Ser dödsannonsen över Totte, tårarna kommer över att han inte fick bli gammal och grå och berätta om alla sina hyss för sina barnbarn. Jag ser också dödsannonsen för en äldre dam som dog i cancer. Världens gulligaste människa. Sedan bollar mina andra känslor upp. Fan vad kallt det är. Jag som alltid gillat vintern och kylan inser nu att det är inte kul med kyla. Ett par minuter senare sitter mamma och jag och skämtar. Oj oj oj vad mina hormoner har det kul där inne i kroppen. Up side down kan man säga.

Svårt att förstå

Ibland tar livet en vändning som man inte kan förstå. Det kan handla om en massa saker. Bra och rent ut sagt dåliga. I min hembygd så har det ofattbara hänt. En ung glad kille i sina bästa år har slutat att leva. För mig var han liv. Det sprudlade om honom. Redan som en liten kille utstrålade han energi. I och med hans död har ett sorg täcke sänkt sig över hela Geta. Jag var upp till affären idag, där var det ett sorgligt lugn.

Mitt liv byter riktning nu. Jag vägrar ta allt för givet. Jag tänker våga vara jag. Jag älskar min familj och mina vänner. Jag hoppas att alla tar hand om sig. Tyvärr kommer jag inte att kunna gå på minnesstunden. Men mina tankar finns med hans mamma, pappa, syskon, vänner och familj. Jag tänder ett ljus till hans ljusa minne.

Olyckor och bedrövelser

Jag kan inte sluta tjat om mitt knä. Det gör så in i h*****e ont. Men det kommer att gå över i kremeringen som min kära syster brukar säga. Annars är det riktigt bra med Milla nu för tiden. Livet har återgått till det normala. Och jag tror faktiskt att jag gillar den här lunken. Hm, kan någon påminna mig om dessa ord någon gång i mars när jag kommer att börja gnälla.

Kylan ute gillar jag inte, men den lilla snö som kom lyser upp vintermörkret. Hemma vid böjar carporten växa färdigt. Tack till min älskade make, snart har Golfen ett hem.

Jobb igen

Idag har jag börjat jobba igen. Vill ni läsa vad som sker där får ni titta in på vår nya blogg. www.krogen.dinstudio.se.
Annars är allt ok. Lite ont i knät. Var in på Boden. Gillar verkligen innehavaren. Hon och jag har alltid en massa att tala om. Nu ligger jag på sängen med datorn som sällskap. Allt jag vill göra är att sova. Men ska försöka hålla mig vaken en lite stund till. Bye bye

njuta

Njuter av att vara helt ensam. Jag vet att det bara är ett litet tag. Maken och fosterdottern är till Mariebad och simmar. Själv är jag hemma. Ensam, nåja katterna är här. Men jag njuter av att sitta på datorn utan dåligt samvete. Snart ska jag lägga mig i badet. Dricka lite bubbel. Ikväll blir det spel och trevligt umgänge med vänner. Ja, man kan säga att livet är ganska bra just nu. Jag stoppar här för annars kommer jag på allt som borde göras. Och idag ska jag bara NJUTA.

Massor med tankar som dansar omkring i mitt huvud. Just nu pågår valsen med kommunpolitiken. Ikväll har nya fullmäktige i Geta sitt första möte. Jag kom inte in. Först kändes det ingenting, men nu tycker jag att det känns lite trist. Jag har ju varit invald sedan jag ställde upp första gången. Det är inte lätt att vara politiskt aktiv i en lite kommun som Geta. Man bor här, förr jobbade jag här och man har sina vänner här. När det kommer till politik kan man ju inta alltid se till sina egna intressen. Det dtör mig mest på Åland. Alla ser om sitt eget hus. Jag anser att om min väg är i lite bättre skick än grannbyns så måste man åtgärda den först.


Sedan snurrar Havsvidden i mitt huvud. När de etablerade sig här hette det att man skulle se till att lokalbefolkningen fick bra service. Hmmmmm. Säger jag bara. Om de inte skärper sig med det kommer jag att bli skit tokig. Själv har jag blivit bemött med allt annat en respekt. Inte förren jag drog ett av min ess så ringde kvinnan och bad om ursäkt. Jag har även hört andra som har fått dålig eller ingen service alls. Nu ska ni inte tro att jag vill Havsvidden illa. Nä, jag tycker att det är ett bra koncept, med bra läge. Men hålla vad man lovar och anställa personal som vet vad service är.

Det var det om det. Mer tankar valsar vidare i huvudet. Jag har semester. Fattar ni. Mina första 5 dagar på 2,5 år. Känns märkligt och skönt. Hemma med familjen. De kommer att spy på mig. Första dagen har jag ägnat åt att ralla. Stan-Godby-Ödkarby-Kotten-Hem. Njutit av Ivar, moster gullegris och hans mor mosters andra gullunge. Det var muuusigt som Mamma Mu skulle ha sagt.

Hjälp, nu börjar lamporna blinka. Strömavbrott?? Jag som har bröd på jäsning. Så Bye. Rädda det som räddas kan.

2011/2012

Lugn, så kan man beskriva mig idag. Hoppas att det förebådar hur detta år ska bli. Jag känner mig lugn och målmedveten. Kanske det har med mitt löfte till mig själv att göra.

Nyårsaftonen i år blev också den lugn. Mys med syrran, hennes make, lillkillen och maken. Lite jätteräkor, kyckling vingar, Braveheart och cola. Vi smällde av raketer. Ringde dem som betyder mest. Sedan hem. Inget stök och bök. Andra nyårsafton i rad utan alkohol. Helt ok för mig.

Det nya året kommer att medföra livsändring för mig. Vi får se hur det går. Men det känns hoppfullt. Och finns det hopp så borde det väl gå.