Upp och ner.

Först upp sedan ner och sedan upp igen. Så känns mitt liv. Jag är fortfarande nöjd med det liv som jag lever nu. Men det finns moment i mitt liv som tar en så onödigt stor plats. De som känner mig väl kan lista ut vilket det momentet är. Jag blir irriterad på mig själv att jag tillåter mig att bli arg, irriterad och trött på detta. Och ni som undrar, nej jag kan inte få bort detta ur mitt liv. Det är bara att gilla läget. Men hur ska jag göra för att inte låta mig provoceras, tömmas på energi. HJÄLP! Jag hatar att känna på detta sätt. Jag är en person som tar tag i problemen och hittar sätt att lösa dem, eller komma runt dem. Men med detta är jag bakbunden känns det som. Tar jag tag i problemet blir det ett fruktansvärt liv och om jag inget gör tar detta över allt. Hua mig. Nej nog med gnäll. Tur att det finns massor med bra saker i mitt liv. Min underbara man, min fosterdotter, min familj, mina vänner och mitt intresse för politik. Ha det bra tills nästa gång.