Det blåser

Ute blåser det igen. Men här inne är det varmt och skönt. Dagen har gått i ett lugnt tempo. Jag har bara njutit av att vara jag. Mitt nyårs löfte till mig själv har fungerat, jag har skakat av mig allt som jag inte kan påverka. Det känns lite lättare att vara jag. Trött är jag. och ont har jag. Men det är inte så tungt att vara jag just nu. Nu mysa lite.

Varför gör vi bara illa

Ibland undrar jag vad det finns för mening med att vi människor finns till på jorden. Allt vi gör går ut på att göra illa. Nu menar jag inte medvetet. Men titta runt om kring oss. Först har vi det stora. Vi håller på att ta livet av jorden. Ja, alla vill vi vara med och rädda den. Men vi vill inte försaka något. Inte bilen till jobbet.Inte de två tv-apparaterna. Inte den nya mobilen. Nä vi vill alla (nästan) bara ha och ha.

Sedan till det lite mera nära. I min lilla by Geta så är det så att man ska inte tro att man är något. Alla som känner varandra sedan barnsben har väldans svårt att släppa in andra. (Nu drar jag inte alla över en kam, det finns flera undantag).  Och inte heller vill man att det ska gå bra för någon. Nä gottar sig i andras elände är vi duktiga på. Ja, jag är inte bättre. Men jag vill bli bättre på att inte prata illa om någon.

Sedan kommer vi till den privata sfären. Man älskar någon och sedan lämnar man ut den personen. Antingen genom att prata om sådana saker som sagts i förtroende, eller helt enkelt lämnar personen vind för våg.

NÄ FAN vi måste börja bry oss om varandra och om vår lilla värld på riktigt. Jag vill vara den där Milla som på julafton bjöd upp kvarterets fyllgubbe bara för jag tyckte synd om honom. Eller när jag städade hos honom. Farbror Norling, jag vill bli den där tjejen som du gillade så mycket. Jag vill bli den som den där stjärnögda lilla flicka som visste att det finns ljus i alla hjärtan, även i den grymmaste.

Igår tittade jag på skönheten  och odjuret. Det finns gott i alla. Jag vet att det finns. Men vi måste hjälpas åt så att inte det där dåliga tar tag i oss. Jag känner mig nästan desperat när jag sitter här och skriver. Jag vill vara god. Jag vill göra gott.

Inget blir som man tänkt sig det

Ja, inte blir det som jag planerar inte. Men vad gör det. Så länge jag har Jimmy och han är nöjd med mig rullar livet på bra ändå. Det är bara att kasta sig iväg, hålla tummarna och dra på i hundra knutar. Det brukar lösa sig i slutet ändå. Jag är inte världens samvete. Mitt nyårs löfte i år blir; Ta hand om mig själv. Tänker börja anamma det där som de säger på flyget. Sätt på dig andningsmasken själv först. Om du inte gör det och blir utan luft kan du inte hjälpa någon annan. Så nu tänker jag gå min väg framåt i livet. Göra så att jag orkar.  Då blir livet lite enklare. Nya dag, Nya tag.

Har ni hört den förr?

Det här är min blogg och om ni inte gillar eller orkar läsa det jag skriver kan ni ju bara bläddra vidare. Ni andra som bryr er eller bara vill ha en läges koll, här kommer den.

Status 19.12.2011.
Huvudet fullt av allt och ingenting. Idag ett hysteriskt skratt när syrran larvade sig. Å det var inte ens roligt.
Allmäntillstånd. ?????? Har ingen aning. Tror att  jag lever i alla fall.
Knä och höft. Värker när jag suttit still en stund. Och NÄÄÄÄÄÄ det är INTE för att jag snart ska bli 40.

Uthållighet. Hmmmm kan man skriva minus 0.
Annars tuffar livet på. Men jag vill sova. Minns inte när jag senast var så här trött. Ja jag vet att jag inte ska klaga. Men alla människor måste se till sig själva och inte hela tiden jämförbara sig med andra. Så jag är TRÖTT. Bättre Milla mående kommer nog redan i morgon. tror jag, hoppas jag, önskar jag. Nu sova.

2 år med Krogen

Blev det som jag tänkt mig det här med att vara egen? Det finns massor för och emot. Ett litet samandrag av de senaste 2 åren kan bli så här:
Köpa en restaurang/bar. Syster med familj flyttar hit. Slutar en fast anställning med glädje i hjärtat. Visst saknar jag barnen, men inte allt tjafs. Besluten går snabbare. Nya vänner och ett nytt intresse. Fotboll, men bara engelsk sådan. Massor, och då menar jag massor av jobb. En tuff sommar med inget ledigt alls. Lite privatliv. Lite politik. Höst och en vinter som kom tidigt. Syrrans hus kommer. Inbrottsförsök, Milla jagade bort den stackarn. Han sket nog på sig. Sedan en krock av det större slaget. Tur att vi klarade oss. Just det emellan en massa saker som går sönder hela tiden. En vår av förväntan. Hur skulle Hugo se ut. Våren bara försvann. Syrrans hus inflyttnings klart. Lite politik och lite samvaro med vänner. Sommar igen. Mats Rådberg och Rankarna hit. Hur kul som helst. Sommarpersonal i år, så någon dag ledigt. Empan mamma ledig. Det blev ingen Hugo. Det blev världens bästa Ivar. KÄRLEK. Höst och extra personal för Emilie. Syrran i bilolycka. Lite politik. Jimmy får en syster son.Inbrott. Skäms på er om det är de som jag tror. Trodde mer om er än så. Dop. Milla och Jimmy gudföräldrar. A-papper äntligen. Ikväll fira. Det var två år i korthet. Så an kan säga att det är en berg och dalbana. Men jag gillar detta. Mitt nya liv med nätter som man inte kan sova för man undrar hur det ska gå. Sedan löser sig det. Jag mår bra i själen och det är väl det som är huvudsaken. Jag är så tacksam för Krogen. Tänk bara. Utan Krogen ingen Ivar. Säger bara det.

5 år igen

Nu är det juletid. Och som vanligt när julen knackar på dörren får Milla en liten svacka. Varför vet jag inte. Jag gillar julen. Alla ljusen, julklapparna, maten och den ombonade stämningen. Varför jag blir nere vet jag verkligen inte. Kanske det är det där med att inte räcka till. Att inte vara så där perfeckt som alla andra. De där raderna var det den där Camilla som inte tänker klart som skrev. Jag vet att andra inte heller är perfekta, men känslan är min. Jag vill vara 5 år. Jag vill ha alla mina nära och kära nära mig. Jag vill krypa upp i pappas famn medan Vidar ligger och läser tidningen på soffan. Ibland säger han något med sin trygga röst. I köket håller mamma på med julskinkan medan syrran kokar kaffe. Granen är inne, men inte klädd. För det ska vi göra imorgon bitti på julaftonen.

Jag villa vara 15 år. Det är julafton och vi är alla tillsamman hemma hos Mamma. Emilie ligger i min famn. Mamma och Carina kokar potatis i köket. Svea sitter i soffan och talar med mormor. Hjalmar pratar bilar med Bollan. Pappa och Örjan håller på med glöggen. Vi väntar på Tina, Roy och Janne.

Jag vill vara 20 år. Jimmy och jag är på väg till Carina och Örjan. Det är lite småkallt men skönt ändå. Det går lätt att andas. Jimmy håller mig hårt i handen. Alla väntar på oss för vi är lite sena.

Jag vill vara 35 år. Vi väcker Millie med paket på sängen. I eftermiddag kommer alla hem till mamma och pappa.


I år är jag 39 år. Vi kommer att få fira vår första jul tillsammans med Ivar. Hemma hos Carina kommer nya goda minnen att födas. Nya rutiner.

Varför har jag så svårt med förändringar. När jag tittar tillbaka har jag goda och ljusa minnen av julen. Det gör inget att det förändras. Ändå har jag svårt varje år. Varför?

Ett virrigt inlägg om politik.

Hade inte tänkt att detta skulle bli en politisk blogg. Men jag kan inte separera det från mina andra intressen. So here we go.

Det finns berg i alla byar. Så är det bara. Det spelar ingen roll vem man är eller vad man. Det finns alltid bekymmer. Nu ska ni inte tro att jag kommer att  skriva om mitt parti. Nä jag kommer att tillägna denna blogg till alla som vill vara med och ändra på systemet. Just nu känner jag att det är tufft motlut. Det går liksom lite trögt. Och det har gjort att jag reflekterar över hela systemet. Man tycker ju att om man har samma mål skulle allt gå lätt. Men ICKE, som min kära make brukar uttrycka sig. Nä, då ska alla ha det på sitt vis. Jag fattar ingenting. Kan dra ett exempel. På ett av mina förra jobb hade vi alla samma mål. Men där var det alltid en person som tyckte att vi andra gjorde fel. Hur jag än böjde och vred på mig fick jag det inte att löpa smidigt. Varför? Ja det kan man fråga sig. Det finns och kommer alltid att finnas personer i alla olika situationer som inte kan se utanför ramen. Allt skall hålla sig innanför. Men det funkar inte så. Man måste låta människor hitta sina egna vägar.I varje parti finns det en eller några som tror sig veta och kunna allt. Och det enda som jag är säker på är att INGEN kan och vet allt. Det är därför demokratin är bra. Det är meningen att vi ska samarbeta. Så nya tag för Milla. In i skiten och kämpa på för samarbete, diplomati och förnuft. Enträgen vinner säger dem väl.

En kväll på Krogen

Här sitter jag på Krogen. Det är Lördag och klockan är kvart över sex. Hemma i alla hus gör sig folk redo för att fira. Vissa Halloween och andra alla helgona. Ingen mer än jag och vår anställda är här. Det suger. Vill inte börja med en massa projekt som jag borde ta tag i. Har inte ork, lust eller viljan. Det suger att vara Camilla Teresia Andersson ikväll. Missförstå mig inte. Jag är i stort nöjd med mitt liv just nu. Det är bara det att jag vill vara ledig. Hemma så har nog min älskade make tagit med sig fosterdottern och gått ner till syrran. Där är dem hela bunten. Och jag är som Tullan, jag gillar när alla är tillsammans. MEN JAG VILL VARA MED. Känner mig som en liten lus när jag inte är med dem. Känner mig utanför och undan stoppad. Jag vet att så är inte fallet. Men jag känner så. Har alltid gjort. Känner att jag inte duger till. Och inte nog med det. Utan överdrifter är stämningen här inte heller den bästa. Om jag skulle kunna skriva det jag tänker. Men då kan det gå illa, så det struntar jag i. Vad mer ska jag beklaga mig över. Jo, tycker att Grekerna kunde ta tag i sina problem och bilen går så där. SLUT GNÄLLT FÖR DENNA GÅNG.

Nu kommer det där som gör att livet i alla fall är värt att leva. Mys med Millie idag. Trevlig tjej som visar att hon snart börjar bli vuxen. Maken och jag fått en hel del gjort trots att Milla är en surpuppa idag. Å så är min älskade moster på ön. Ivar fick jag träffa också. Snart har jag mitt papper. Och nu tog det stopp. Sköt om er därute nu och skicka en tanke till oss ensamma själar här ute i höst mörkret.

Rastlös

En ledig dag till ende. Rastlösheten sprider sig i hela kroppen. Detta känns inte bra. Slösar bort livet på ingenting. Vad är meningen med detta enda liv. Jobb, jobb, jakt på något. Allt jag vill är att vara tillsammans med någon. Sitta och prata. Diskutera, Vända och vrida på allt. Vara med dem som gör mig glad. Rastlösheten är ingen bra sängkamrat. Tur att jag har make, fosterbarn och katterna ikväll.

Ivar

Kan inte sluta blogga om Ivar. Han är.... ja det är han. Bäst. Lilla unge, hur kan han bara komma in i mitt liv och göra så att man blir helt kollrig. Love him helt enkelt.

Ändra rubrik

Nu har jag ändrat rubrik på min blog. Å nu tänker jag skriva något som jag helst inte pratar om. Min barnlöshet. Jag verkar inte kunna få barn. Det är en  sorg i mitt liv men inte den största sorgen. Visst känns det jobbigt när det finns kvinnor som föder barn på löpande band men inte tar hand om dem. Visst gör det ont i mig när man ser lyckan i en nybliven förälders ögon. Visst känns det jobbigt att jag inte kommer att lämna någon efter mig. Någon som bara är min och min mans. Men! Jag har så mycket att vara glad för. Jag har så många glädje ämnen i mitt liv så varför gräma sig över sådant som inte går att göra något åt. Det som händer kommer att hända. Jorden snurrar sitt varv ändå. Mina lyckor här i mitt liv är mosters älsklingar. Nu mera har jag inte bara en, utan två sådana. (ja M också förstås, min lilla prinsessa som jag älskar MASSOR). Min lilla och min stora. Den stora, hon utstrålar Kärlek på riktigt. Inte bara mot den lilla nya. Utan mot sin gamla moster å. Jag ser kärleken i hennes ögon. Jag kan inte uttrycka i ord vad hon betyder för mig. Den lilla, jag han tog tag i hjärtat och klämde till. Varje dag tackar jag min lyckas stjärna över att jag har dem i just mitt liv. Vad vore livet i all sin glans om inte Empan och Ivar fanns. Tack Emilie för att jag får vara del av din kärlek. Här får du min i massor.

Minnen

http://youtu.be/LvdLovAaYzM

Storholmen, Hangaren. Det var tider det. Alla ni som kommer från Norrtälje och är i min ålder minns dessa två ställen med glädje eller ångest. Några av mina bästa och värsta minnen kommer från dessa två ställen. Inkörsporten till vuxenlivet kan man säga. Oj vad man tyckte att man var vuxen. Minnen från tonårs tiden strömmar över mig. Undrar vad som hände med alla. Jag har inte kontakt med någon från den tiden. Jo en, men han kom in sent. Så sent att jag nästan helt hade slutat att gå på Hangaren. Jag tror faktiskt att jag träffade honom näst sista gången jag var där. Jimmy heter han och idag är an min man. Men det är faktiskt inte honom jag tänker på just nu. Utan tjej gänget. Järngänget som hängde ihop i vått och torrt. De där tjejerna som man skulle sitta på hemmet med när man blev så gammal. Den ena tjejen, Jonna, har jag sporadisk kontakt med. Men den andra. Hon sårade mig så. Jag vet inte om eller hur jag skulle reagera om jag träffade henne idag. Har inte pratat eller ens sett henne på 21 år. Tänka sig. Under 4 år gick det inte en dag utan att vi träffades eller pratade med varandra. Hur kan det gå så???

Val, feber och otillräcklig

Feber. Var det så här det kändes. Hela kroppen är som en blyklump. Huvudet värker. Irriterad och orkar ingenting. Tar illa upp för allt. Jag är helt medveten om att det är jag och ingen annan. Det är snart två år sedan jag var ordentligt sjuk senast. Håller tummarna nu att jag skall hållas på benen. Jag vill en massa men orken finns inte där. Skulle vilja vara med C gänget imorgon kväll. Gratta N ska jag göra på ett eller annat sätt. Han är guld värd. C kampanj utanför mattssons imorgon. Borde och vill vara där. Men när man inte orkar. Märker att detta blir bara gnäll så nu till något roligare.

Jimmy ska bli morbror. Jag längtar efter bebisen och få träffa en liten mulatt. Kan tänka mig, choklad brun och svart hår. Snart är han här.

I.V.A.R.

Ivar. Kan man förstå hur mycket ett litet barn kan komma att betyda för en under en månad. Jag hoppas att jag ska få uppleva många månader, år tillsammans med honom. Han är helt underbart söt. Men nu längtar jag tills han kan börja prata och springa så jag får lära honom en massa bus. Hans underbara föräldrar är inte heller snåla på att låta andra mysa med denna underbara kille. Igår spydde han mig rätt upp i ansiktet. Men vad gör det när man får mysa med honom. Det är äkta kärlek det.
Jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

(Sara Dawn-Finer, Kärleksvisan)

Det går upp och ner med racerfart

Ena sekunden är man glad medans man blinkar är man jätte nere. Sedan ringer telefonen eller man får en mysig kommentar på FB och då är allt bra igen. Och jag verkar inte vara den enda som har det såhär.
Ja, ja det är svårt att vara människa.
Man annars går bilen hyfsat.

En sak som är roligt just nu är att det är fullspäckat schema på helgerna när det gäller Krogen. Trubadurer, Elvis show, Vinylkväll och fotboll. Allt rullar på. Vi har snart varit ägare till detta ställe i två år. Under de åren har jag blivit gammelmoster, träffat massor med nya människor, förlorat kontakten med några riktigt bra vänner. Fått tre riktigt goda nya vänner. Lärt mig en massa om fotboll. Lagat x antal hamburgare. Carina och jag räknade ut att vi gör av med över ½ ton malet kött undre ett år. Så nog händer det saker hela tiden.

Men ändå... Jag vill ibland stanna upp och bara stiga av detta konsumtions tåg. Jag vill men kan inte. Mera kommer. Ta hand om varandra och bli raggare. För de vet hur man har det KUL.

Politik, kan det vara roligt det???

Jag tror inte att någon av er som föjer min blogg har missat att jag är politiker på fritiden. Ett tag nu har min energi inte riktigt räckt till för att vara 100 % engagerad. Men nu har jag insett att det är från politiken som jag får delar av min energi. Jag gillar att sitta och vrida och vända på åsikter, Jag gillar att umgås med intresserade männsikor, sådana som inte bara vill ha allt serverat. För idagens samhälle skall allt komma prydligt upplagt på ett silverfat. Men så är ju inte livet. Allt smakar bättre om man får jobba lite för det. Jag gillar att umgås även med männsikor som inte alltid tycker som jag. Nu i valtider har jag undrat mycket om jag är i rätt parti. För jag gillar en massa andra politikers idéer och tankar. Men jag har kommit fram till att , JA, jag är i rätt parti för mig. Jag är säker på att jag tycker att vi skall värna om det genuint Åländska, så som språk, kultur och vems flicka är du. Min röst i lagtinget kommer falla på en erfaren, klok och diplomatisk man. Han är en av mina politiska och mänskliga förebilder. Ni som känner mig vet vem jag menar. Det finns fler inom partiet som skulle kunna få min röst. Dit hör Erik, Jp och Camilla. Alla med olika inriktningar i sitt politiska liv. Jag vet också hur jag skulle vilja att regeringen skulle se ut. Centern skulle regera  med Moderater och obundna. Ev skulle även Anders kunna få vara med på ett hörn, för jag tycker att ÅF har hyfsat bra politiker och åsikter.

När vi började med Krogen lade jag politiken lite på is. Men nu längtar jag tillbaka till ÅHS styrelse och till att återigen kasta mig ut i berg och dalbanan som kallas politik.

Jorden snurrar på.

Jag  hänger inte riktigt med och vill inte det heller. Jag skulle vilja dra i handbromsen och göra som Grannen säger. Gå in i mig själv och göra bara det som känns rätt. Vill inte delta i detta konsumtions samhälle. Min familj skrattar år mig ibland. Men varför måste man ändra på saker som fungerar. Varför riva hus som är fina och funktionsdugliga. En massa varför finns i min hjärna nu. Jag tänker inte sticka under stolen med att även jag skulle vilja vara ekonomiskt oberoende. Inte för en massa lyxkonsumtion utan för att kunna vara den jag är med dem jag vill. Min familj skrattade åt mig när jag grät redan som barn när vi fick ny färgtv (ja så gammal är jag) och slängde ut den nya. Nu ska ni inte tro att jag är emot ändringar, men varför ändra när det fungerar.
Snurra min jord
låt mig följa med dig
Jag är lika värnlös som du
Snurra min jord
du får inte ge dig
Jag vet ingen stjärna som du
Snurra så följer jag med
jag vill leva i fred som du
Jag tror på dig jord
och jag följer din stjärnas lag
Gärna natt, men natt blir kanske dag

Jag skulle vilja fråga en sak

Hur gör man för att bli riktigt lycklig?
Nu tänker alla. Å nej Milla är olycklig. Men det kan jag tala om på en gång att det är jag inte. Jag är hyfsat nöjd med mitt liv. Faktiskt, även när jag deppar ihop. Vem skulle inte vara det om man hade det som mig. Det som jag undrar över är detta:
När jag var liten var jag ett glatt och positivt barn som såg det bästa i alla. Jag gillade farbror Nordling, som var en gravt alkoholiserad man som stod i fönstret och spelade fiol eller ropade på pisse. Jag gillade Trollga i affären. Jag gillade gnälltanten med pikeneserna. Jag försvarade de dumma killarna i klassen och jag umgicks med de barn som var utanför. Jag var glad eller riktigt arg. Idag är jag lite halv lagom arg eller lite halvlagom glad. Jag skrattar inte heller lika hysteriskt åt saker längre, eller det är väldigt långt mellan de gångerna. Jag gillar mest att sitta för mig själv och läsa en bok eller titta på TV. Förutom när någon tvingar ut mig i den sociala världen. Å då märker jag att, va? det här var ju kul. Nästa år fyller jag 40 år. Jag har ingen ångest för det utan ser framemot denna dag. Men, kan det vara så att jag måste stiga av detta tåg som heter vanligt liv för att bli på riktigt lycklig. När jag blundar ser jag framför mig: Min familj med Millie och Ivar i spesten. På Krogen eller någon annanstans. Inga måsten. Några nära vänner är där. Kanske den lilla Irländaren och Chelsea killen med bror och mor. Inga måsten. Bara vara.  Inga pengar. Inga prestationer. Bara vara jag. För alla dessa tankar vill jag tacka Krogen grannen. Oj vad han har rört om i Millas hjärna.

502 det är jag det

Nu är det dags för val på vår lilla holme igen. I år ställer jag bara upp i kommunalvalet.
Ni som av en händelse vill lägga en röst på mig ska veta att jag alltid arbetar för det som jag lovar. Att det inte alltid går som jag vill är en annan sak.
Mina "val löften" denna gång är:
En eftermiddags verksamhet för barn åk 1-6. En ledare och fritids verksamhet på Geta skola. Hur detta ska se ut och hur personalen ska se ut tycker jag att skolnämnd och styrelsen tillsammans ska utforma med dagispersonalen.
Geta skola skall bli en samlingspunkt för kommunens invånare. Skolan skall ha förtur under skoltid. Resten av tiden skall kommunens invånare/föreningar ha tillgång till de allmänna utrymmena. Även under lov.
Jag skulle även vilja omstrukturera städning och skötseln av fastigheter, gårdar inom kommunen.
Fortsatt bra äldrevård inom Geta.
Utökat hemvårdstöd till 4 år och ökat hemvårdsstöd.
Arbeta för bättre kommunikationer till Godby. För därifrån går det hyfsat bra med bussar vidare.
Jag kommer även att stöda förslag som vill öka samarbete med andra kommuner eller landskapet.
Bättre vägnät.
Det var några saker som jag vill och kommer att jobba för.

Energi Erica och FB

Har under några dagar känt en spiral nedåt. Och gnällt över den också. Men vet ni vad. Milla är inte så svår att muntra upp. Jag har en  person som jag skulle vilja sitta och diskutera livet med. Han är stört skön. Går sin egen väg. Jag håller inte med honom om allt. Men jag gillar hans sätt att tänka. Kolla min FB profil så får ni nog reda på vem han är. Sedan en person till som jag faktiskt vill tack. Erica B. Tack för dina kommentarer. De gav mig en lite energi kick. Så här får du en kram av mig. Tack vännen.

Min man och jag.

Maken och jag har under en längre tid planerat att göra om i sovrummet. Det vart klart innan sommaren, men garderoblösningen var kvar. Sagt och gjort. Jag har planerat på IKEAs hemsida en tid. Pax garderobsystem blev det. Snyggaoch rymliga. I fredags for vi iväg med in handlings lista i handen. När vi kom dit plockade vi ihop alla delar. MEN när vi kom till korgarna sa min älskade make stopp. Måste vi ha 15 stycken. Mitt svar var Ja enligt ritningen ska det vara så många. Men maken stod på sig. Så det blev 10 stycken. Idag vart vi färdiga med monteringen. Det fattas bara 5 korgar. Måste jag säga mera. Jag får sällskap till IKEA en gång till med makens goda sällskap.

Lite bättre idag men ....

Idag är en bättre dag men inte helt 100. Det som har varit bra med denna dag är att syrran och jag har fått skratta. Livet blir lite lättare då. Det andra är Stefan på ÅCA. Han är en klippa att ha att göra med. Synd att han slutade på Stallhagen. Med hans hjälp kommer det att bli premiär av vår nya hamburgare med eget recept på öppnagårdar. Tadammm. På lördag spelar Musikmakarna. Hoppas att det kommer gäng. Borde föresten ringa runt till alla näringsidkare i Godby  med min idé. Liva upp Godby skulle väl inte vara helt fel. Eller vad tycker ni. Vilken rörig blog detta blev.

Mer i min lilla hjärna är Ivar, maken, fosterdottern, en massa inten, Ivars mamma, systern, mamma, fisk, pappa o.s.v. Med andra ord finns det att blogga vidare om. Lite senare. Ha det bra och full fart .....

INTE mitt liv

Mitt liv består av en massa inten och nej. Hur menar du då? Jo nu kommer listan.
Jag har inte pengar.
Jag har inte tid.
Jag har inte lust.
Jag har inte barn.
Jag har inte haft semester på 2 år.
Jag ställer inte upp i lagtingsvalet.
Jag har, vill, kan inte.
Fattar ni. Jag är i en nedåt spiral.
Hur ska jag ändra riktning...............

Iarnrod Grupp och Irland

Om jag skulle vara 18 år, singel och veta vad jag vet idag så skulle jag just nu vara på väg till Irland. Där skulle jag vara ett år. Jag skulle jobba på puben i en liten by/stad. På puben går det en massa original. De dricker mörk öl och sjunger Irländska visor. Någon gång ibland far jag iväg på en konsert med Wolfe Tones. Jag träffar en massa nya trevliga bekantskaper. Lär mig dricka öl (för det gillar jag inte nu).

Men idag är jag snart 40 år och trivs ganska bra med mitt liv. I alla fall för det mesta. Jag skulle inte vilja fara iväg från min bästa vän, min man. Inte lämna Krogen. Så jag minskar ner min dröm till att vara ledig en helg. Brasan sprakar nere i baren. Hela Krogen är full av människor som jag gillar. Man och resten av familjen. Mina fotbollskillar och mina andra riktiga vänner. Vi dricker kaffedrinkar och skrålar tillsammans med Iarnrod. I baren står vår favorit tjej och serverar. Det ska väl inte vara så svårt att få ihop. eller........

Mycket händer

Oj vad det rör på sig i mitt  liv. Mitt och mitt förresten. I min familjs liv. Den 2.9.2011 kl 17.01 tittade Ivar fram. Om honom kommer jag nog skriva massor. Eftersom att det verkar som att jag kommer bli barnlös själv så kommer jag skämma bort denna lilla kille. MASSOR. Han är helt perfekt. Till skillnad från när hans mamma föddes kunde jag nu faktiskt få hålla i honom första gången jag träffade denna kille. Det var sak nummer ett. Och den viktigaste. Bilder på honom får ni höra av er till hans mamma om. Som förresten är en super mamma. Lugn, trygg och super cool. Love here. Lite partisk kanske jag är, men hon är super cool.
Nummer två, äntligen börjar vi se slutet på omorganisation här hemma. Idag ska vi iväg, bara maken och jag, till Svedala och inhandla garderober. Jippie.
Nummer tre, dags för val. Ställer upp i kommunalvalet i år. GETA LISTAN blev valet. Kommer fortsätta att arbeta för en sund ekonomi och att barnen har en meningsfull fritid. Typ en personal som finns stationerad på skolan.
Nummer fyra, skördemarknaden.

Läsare

Undrar om jag har några läsare överhuvudtaget på bloggen. Inga kommentarer. vem vet, vet du?

Sommarprat del 2.

Nu knackar hösten riktigt ordentligt på hösten. Trodde nog att jag skulle ha hunnit skriva färdigt mina sommarprat. Men men, vad göra. Nu till nästa viktiga två personer. Min farmor var den första. Hennes syster Svea och Sveas man Hjalmar var också två viktiga personer för mig. Efter det att min farmor dog vart Svea som min farmor. Svea och Hjalmar var två personer som älskade kalas. Jag minns när jag var liten och de hade löktalka. Granntanterna kom och "snoppade" lök. Svea lagade mat oc bakade i massor. Andra gånger var det bastubad med granntanten Ida, Majja och John. Där spelades det även kort. Lilla Milla fick följa med och sitta i Hjalmars knä och plocka upp korten. Oj vad jag trivdes. Än idag gillar jag kalas för ingenting och kortspel. Vi bor i huset som Hjalmar och Svea byggde. Ibörjan hade jag hemsk jobbigt att ändra något. Men nu börjar jag inse att fast jag tapetserar om glömmer jag inte bort dem. Hjalmar var kryt gubben nummer ett. Han överlevde det mesta. Pannan som exploderade, tbc när han var ung, han miste benet när han blev äldre. När Jimmy och jag gifte oss var han med i kyrkan. Men på festen orkade han inte följa med. Dagen efter var vi upp med bröllopstårta till honom. Han ville höra allt om festen. Hösten efter somnade han in. Sången som jag skulle ha spelat nu är drömmen om Elin. Min och Jimmys brudvals. Även Hjalmar och Sveas enligt Hjalmar.

Millas sommarprat del 1

Jag har alltid undrat vad jag skulle tala om ifall att jag skulle sommarprata i radion. Det kommer nog aldrig att hända men nu kommer jag att blogga mitt dröm sommarprat. Detta kan bli en lång rad sommarprat som kommer att övergå i höst prat.

Del 1.
Jag vill inte glömma bort viktiga människor i mitt liv. Så jag tänkte skriva om dem i mitt sommarprat. Jag tar dem i kronologisk ordning. För det passar musiken jag skulle spela och mitt liv.

Jag kommer att börja med en person som alltid har funnits i mitt liv. Jag fyller 40 år nästa gång jag fyller. Men denna underbara person dog redan när jag var 3 år. Jag brukade fantisera om henne, för det är en hon, när jag var liten. Hon satt på ett moln och dinglade med benen. Hon höll sin vakande hand över mig under hela min uppväxt. Gång på gång talade alla om hur lika vi var. Alla talade om för mig hur mycket hon älskade mig. Jag har bara ett eget riktigt tydligt minne av henne. Det kommer jag att skriva om lite senare. Nu kommer ni att få lära er något om Milla. När jag var liten hade Svea och Hjalmar sommargäster i stugorna. Det var gäster som kom år efter år. En farbror kom tillbaka i 40 år. Sedan hade de andra gäster som var "nya". Dessa gäster var jag väldigt nyfiken på. Det var kvinnan som jag skriver om också. Så sagt och gjort, när gästerna kom till stugorna lade jag och min älskade farmor våra händer på ryggen och gick ner och inspekterade gästerna. Vilken underbar kvinna min farmor måste ha varit. Två barn fick hon begrava Gundis, 3 år och Elof, jag tror att han blev 14  år. Farfar dog när min farbror var nyfödd och pappa var runt 3 år. Tyra som farmor hette jobbade som kokerska på Tjudöskola. Det är flera som berättat minnen från den tiden. Där jobbade hon till pensionen. Sedan hände det något. Min farmor vart sjuk. Hon fick någon sjukdom i hjärnan, jag tror att det var en tumör. Hon tappade helt talet och kunde inte förmedla sig med omvärlden. Det är nu mitt minne av henne kommer in. För mig kunde hon kommunicera med. Jag minns när vi var och hälsade på henne på sjukhuset. Hon satt i en rullstol med en bricka framför sig. På sängen låg en gul sjukhus filt. Jag hade vindruvor med mig till henne. Men hon sköt tillbaka dem till mig så att jag skulle ta dem istället. Jag minns hur ledsna och glada hennes ögon var på samma gång. Jag saknar dig min älskade farmor. Musiken jag skulle ha spelat nu skulle vara Alf Robertsson, Skomakare Anton.

LÖRDAGKVÄLL PÅ KROGEN

Det är kvällar som den här som gör att jag gillar och orkar med att driva Krogen. Ni vet, dagen seger sig fram. Visst, någon kund lite nu och då, men inte full fart. Och inte så lite att man skulle hinna med städning av förrådet eller något liknande. Sedan kommer stammisarna. De är guld värda. Vi har våra fotbollskillar som har blivit riktiga vänner, vi har mannen som känner sig mer hemma här än hemma. Mannen som retar gallfeber på mig men som innerst inne har ett hjärta av guld. o.s.v. Bekräftelsen och uppmuntran av dessa herrar gör att det är riktigt roligt att jobba lördagkvällar. Sedan har jag ju min syster, som ibland #"¤%((/&%/&%¤/)() driver en till vanvett, men som jag älskar med stora bokstäver. Det är hon och jag mot världen. Nu fortsätter arbetet. Kvällen är lång och kunderna är trofasta. Dags att kränga juice och stor och stark.

Det går upp och det går ner.

Upp och ner. Hit och dit. Hej å hå vad livet drar med mig på sina krokiga, smala, raka och breda vägar. Ena dagen helt ner deppad, nästa helt på topp. Idag mittemellan dag. Även på Krogen. Första riktigt lugna dagen på denna sommar. Nu skulle jag vilja avsluta å åka hem. Syrran ska ha inflyttnings fest å jag kommer senare än alla andra. Blaj blaj blir denna blogg idag. Inte inspirerad. Är det någon som ens läser min blogg? Om skicka en liten kommentar. Hej då vi läs en annan dag.

vad händer...

Vad skulle hända om jag inte orkade mer? Om jag bara lade mig ner och aldrig steg upp mer. Om jag låg där på sängen och sov eller tittade i taket på ränderna i träpanelen. Skulle det ske något då? Idag känner jag mig trött, trött ända in i själen. Inte beror det på att jag sovit dåligt. Vad skulle hända om jag struntade i allt? Om jag bara flöt med, om jag inte längre var jag? Vad skulle hända om jag satte mig själv först? Om jag struntade i allt och alla. Vad skulle hända om jag bara försvann? Utan ett spår. Skulle någonting ändras här hemma eller skulle allt bara lunka på. Varför tänker jag så här just nu? Varför är jag så trött? Jag lever ett bra liv, med en man som älskar mig. Jag har en firma som jag älskar att vara på. Mitt liv ser ut ungefär som jag vill. Ändå är tröttheten övermäktig. En massa borden och måsten. Imorgon känns det bättre. Det vet jag redan. Men vad skulle hända om jag inte orkade mer?

Tung söndag

Det är tungt att jobba söndagar. Ganska mycket folk. Många som vill ha bakis mat. Och själv ska man le och vara trevlig. Ibland, men bara iblan vill man bara lägga ner. För helt plötsligt kommer en stammis in. Slänger ett par ord. Tar en Stor och Stark. Någon kommer in med sin lilla bebis. Man får gosa en stund. Då känns det lite lättare igen. Men just nu skulle jag vilja vara med på när IFK Mariehamn spelar öl.

En stund i mitt liv

Sitter på Krogen. Det är klibbigt varmt. Här i personalrummet surrar AC och det är behagligt svalt. Utanför hör man raggarbilarnas motorer. Två spanjorskor och en "finne från Stockholm" sitter på verandan och njuter av Stallhagen Delikat. Rockabilly musik ljuder från högtalarna Ibland hörs stammisarnas skratt och läten från framsidan. Syrran underhåller dem en stund. Jag vet att min man har en riktigt trevlig kväll med svågern och svågerns svärsom i Mariehamn. Hemma i Saltvik väntar min systerdotter på sin ofödde son, hon njuter av katternas sällskap och den ljuva kuddens mjuka känsla mot kinden. På Korsnäs sitter mamma och pappa, de njuter av sommarkvällens svaga bris. Livet känns ganska bra. MEN. I Norge finns det massor av mammor, pappor, söner, döttrar, mor och farföräldrar, vänner och släkt som bara har sorg i hjärtat. Just nu finns ingen tröst att ge dem. Bara för att EN människa igår bestämde sig för att förstöra deras liv. Vi vet aldrig när det händer. Så fast min tanke går till Broderlandet Norges medborgare så tänker jag njuta av mitt liv. För jag vet aldrig när det tas ifrån mig. Jag njuter av att ha alla mina älskade runt mig. Jag njuter av sommarkvällens bris. Jag njuter samtidigt som en tår trillar nerför kinden. Vila i frid alla ni som föll offer för den helt vanliga Norske mannen. Hoppas att alla ni som har mist en anhörig, vän eller älskad får frid i ert sinne.

Lite minnen

Jag vet att jag skrivit att jag ska koncentrera denna blogg på Krogen numera. Men orkar inte ha flera bloggar så lite privata inlägg kommer det att bli ibland.

Idag fyller två av mina barn 18 år. Nu tänker ni som känner mig att jag har bara en fosterdotter. Och ja, det har ni rätt i. Men jag har en el massa barn som jag önskar allt gått i livet. Jag jobbade bara 10 år på dagis. Men några barn passerade och jag önskar varje ett bra liv. Och som sagt idag fyller två av dem 18 år. Det är från min första kull förskolebarn. Dem första som jag var med och skickade till skolan. När jag ser dem, allihop, idag tänker jag ofta på hur de var när de gick på dagis. Och vad man trodde att de skulle bli när de blev äldre.

Jag är tacksam för att jag fått vara en liten del i deras liv. Där finns läkare, restaurangägare, kockar, lärare, närvårdare, lantråd och till och med president ämnen. Medan jag skriver rullar ansikten förbi. Där finns pojken som min första dag hoppade över en bänk och gjorde illa sig. Jag fick trösta honom trots att jag var helt ny. Efter det var han och jag riktigt goda vänner. Där finns gänget som gjorde hyss i "vilan", pojken som fastnade med huvudet i ribbstolen. Flickan som var så intresserad av allt vi vuxna sa som hon gjorde en gång runt oss. Killarna som aldrig ville komma in utan lade sig i nätet i kätterställningen. Barnen som man vaggat i vagnarna. Barnen som man tränat extra med för att de skulle klara sig bättre i livet. Men där finns också föräldrarna. De som gett en kritik. De som ville förstöra livet för mig. Där finns mamman och pappan som var så tacksamma för den hjälp som jag gav deras barn att jag fick en fin bukett och ett kort med värmande ord. Där finns pappan som klappade mig på axeln och sa, förlåt, du hade rätt.

Vet ni att arbeta på dagis gav mig massor. NU är den perioden förbi i mitt liv. Men barnen som snart är vuxna finns kvar i mitt hjärta. Om någon av er läser min blogg: Lycka till i livet. Jag finns här om ni behöver mig. Jag vill er verkligen väl.

Och till sist. Grattis mina 18 åringar.

Sommar på Krogen

Nu har vi sommar på Krogen. Extra personalen är på plats och glasskiosken testad av ÅMHM. Westerndagen har varit och farit. Men oj vad bra det blev. Kunde ha varit mera folk som var där och lyssnade på Mats Rådberg och hans rankare, Conny Henrix och Joel Fyrvall. Alla var de värda att lyssna på.

Sommar på Krogen betyder MASSOR av människor som har semester. Syrran och jag hade rekord i Lördags. Och Hamburgarna fick högsta betyg. Tur att alla kunder inte fattar vilket kaos det kanbli bakom kulisserna. Och vad varmt det är med pizzaugn, stekbord, fritös, värmeskåp, ugn och spis igång. Man svettas som bara den.

Sommar på Krogen betyder också att Herr Lonken och Fröken Kahru får sig ett uppsving. Det är bara jag som är sotis på alla kunder som sitter på altanen och sippar i sig en god kall Ice medans de samtalar om allt och inget. Gör upp planer inför nästa dag.

Ser även fram emot hösten. Vi ska vara med på öppnagårdar. Nu är planering inför det. o just det. Krogen ska få en liten bebis. Det ser den gamla Nuckan fram emot. Mamman är väl inte allt för glad att vi pratar med Hugo där inne i magan.

Nä nu räcker det för idag. HA det bra till en annan gång.

Gästerna

Hur kan det komma sig att fläsksnitzel är en så populär maträtt på Åland. Idag åt nästan alla denna fläskbit i alla fall. Dragonkycklingen, som annars är pop gick nästan inte alls. Hmm. På tal om något annat. Vilka trevliga kunder vi har här på Krogen. Allt från stammisarna på lunchen, fotbollskillarna på helgerna till våra pensionärer som nu vågar sig ut på vägarna igen. Alla är dem lika välkomna. För det är ju så att restaurangen blir vad kunderna gör den till. En dag på Krogen är inte den andra lik. Skulle ni vara intresserade av att jag skrev lite om vad vi pysslar med här, även bakom kulisserna? Om, kommentera. Nu så får det vara färdig bloggat för idag, för nu väntar städning och inventering. Kul va? Ha de gott.

Dags för en ny inriktning

Min blogg kommer från och med idag att ändra inriktning Visst kommer ni att ibland kunna läsa om vad som händer mig privat, men mest kommer jag att skriva om Krogen. Mitt och min syster (förhoppningsvis) livsverk.

Idag är jag ledig. En av de sällsynta dagarna. Vad gör man då. Jo man skriver om stället istället.

Massor håller på att hända. Idag är det en man från ett företag i Mariehamn där och mäter upp byggnaderna och tomten. Det skall resultera i en ritning som i sin tur skall resultera i ett bygglov. Det bygglovet behövs för vår dansbana. Så se detta framför er.

En ljus försommar kväll, ex den 18 juni. Solen strålar från himlen. En trubadur går runt i trädgården på Krogen och spelar lite countrymusik. Försäljarna säljer smycken och andra western saker. I trädgården sitter det familjer som tar sig en bit mat och en god öl eller läsk. Männen tittar på när deras barn (som är mycket modigare) roar sig på den mekaniska tjuren. När kvällen närmar sig börjar kommersen från dagen avta och en annan stämning infinner sig. Det blir lite svalare i luften. Människorna tar på sig koftor eller en tunnare jacka. Ett glas vin avnjuts medans ConnyHendix spelar upp till dans. Å de spelar bra. Det rycker i alla som finns på plats. Vissa dansar och dansar medan andra njuter av musiken och den trevliga stämningen. Efter ett tag byter CH med Mats Rådberg och Rankarna. De spelar peta in en pinne och alla sjunger och dansar med. Kvällen fortsätter på detta vis. I trädgården serveras chili con carne och grillkorv. Alla är glada och nöjda när kvällen är till ända.
Detta låter väl inte helt fel. Så boka in den 18. För då smäller det.

Rumpan bakåt

Hur man än vänder sig här i livet har man ändan bakåt. Ibland fungerar ingenting. Just nu verkar det vara så för mig.

Medias makt

Ibland undrar jag vem som granskar medierna. Läste Nyans ledare i Måndags och började tänka på det. Ibland slår hjulen i hjärnan till. Journalisterna granskar makten, företagarna och resten av samhället, men vem granskar dem. Som med alla grupper håller de varandra om ryggen. Kollektivet håller ihop. Så är det om man jobbar på dagis, i restaurangsvängen, räddningsväsendet eller vilken grupp som helst. Det märks även på Krogen. När fotbollen kör igång håller Liverpoolarna ihop och Unided gruppen håller ihop. Men kommer det in någon som kritiserar fotbollen i stort håller alla "fotbollare" ihop. Så funkar det. Så enligt min menig håller journalisterna ihop om de är under "attack".

Så jag skulle tycka att det var intressant att se någon granska journalisterna Nu tänker jag på medier med makt. Det finns journalister med grumliga motiv. Är det någon som förstår vad jag menar? Jag tycker att vi har ett samhällsproblem där mediernas makt har en stor del i problemet. Hela tiden skriver man om politiker, företagsledare, människor med makt som inte sköter sig. Ibland blir dessa människor utsatta och skrivna om på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Och när det uppdagas får de inte upprättelse i folks ögon då medierna inte blåser upp detta lika stark.

Missförstå mig nu inte, jag tycker att media ska granska det mesta. Men någon MÅSTE granska dem också.

Inte på topp hela tiden

Jag vet att man inte kan vara på topp hela tiden. Men visst skulle det vara skönt att få slippa tänka på vad som är fel. För jag har ju så mycket bra i mitt liv och ska inte klaga.
Världens bästa man som älskar mig precis som jag är, en fosterdotter som älskar att vara tillsammans med mig (inte mer än sitt nintendo dsi, men ändå). Jag ska bli "moster". På tal om det köpte jag världens gulligaste sparkdräkter idag. Tyvärr inga bilder. Empan vart glad i alla fall. Jag bor bra och trivs med mitt jobb, eller kall kanske man kan säga. Detta blogg inlägg blir nog ett peppa mig själv inlägg känner jag.

Tänkte åka och hälsa på på dagis idag. Men precis när jag skulle vika in kröp paniken innanför kläderna och jag körde förbi. Varför kunde jag inte gå in och hälsa på alla underbara barn. Dem saknar jag ibland. Men de där väggarna skriker ångest.

Nu ska jag gå och koka soppan färdig och baka bröd till min underbara lilla familj. Mer svammel en annan dag.

Dags för lite glada nyheter

Idag har Milla skaffat sig en ny bil. Ny och ny, bättre begagnad. Jippie. Varför kanske det är någon som undrar? Jo det är så att jag krockade min älskade Passat den 4.12.10. Skit var det då. Å inte är det bättre nu. Å nu undrar ni vad det är för glada nyheter. Amen

1. jag lever
2. fick bara lite ont i ryggen, det kommer att gå över. Inte farligt bara djävligt.
3. idag har jag hittat min nya pärla

Andra glada nyheter är en som jag inte vill lägga ut här.

Jag har ett bra jobb som jag trivs med. Jobb förresten, det är en ny livsstil.

Det var det för idag.

Ha det bra

En ny dag

Igår var jag ledig. Fick jag något gjort? NIX. Men däremot umgicks jag med min underbara fosterdotter. Vi spelade Nintendo, Super Mario. Hon sminkade mig och hade en dans föreställning för mig och maken. Vi åt tacos och sedan myste vi i soffan. Det var skönt. Hon påpekade att det var skönt när jag var hemma. För hemma är jag inte speciellt mycket nu för tiden. Tillbringar mestadels tiden på Krogen. Är på väg dit igen nu. Lördagar på Krogen är de dagar som jag gillar mest. Dags att fara. Bye Bye

Blogga igen då

Dags att ta tag i detta igen.

Att vara Camilla är som att åka berg och dalbana i hundra knutar. Ena sekunden är allt på topp medans i nästa sekund nere på botten. Jag har det bra och tycker om ordet lagom. Igår fick det ordet mig att tänka. Vad betyder ordet, laget om, att dela med sig så att det räcker till alla. Jag tror att jag har kraft, kärlek och omtanke så att det räcker till alla som jag vill att det ska räcka till. Men är det så jag vill att det ska vara. När jag var ung, ja jag vet att jag inte räknas in i den kategorin mer, var jag så engagerad att alla hade samma rätt till allt. Alla hade lika värde. Alla var lika helt enkelt. Innerst inne tycker jag nog detta idag också. Men jag tycker att vi alla har ett eget ansvar för vårt eget liv. Jag är inte lösningen på allas problem. Men ändå mår jag skit när jag inte räcker till, när jag inte kan lösa någon annans problem. Why?????

Jag är också besviken på en hel del människor runt mig. Några vänner som tycker så mycket. Varför vågar man inte vara rak och ärlig? Jag gillar nog uttrycket sköt dig själv och skit i andra. Om alla tyckare om andras liv skulle noga titta på sitt eget och lösa den skiten först. Eller.... Idag är det mycket svammel från mig. Dels för den där vännen som inte har allt helt OK men pratar om saker som den faktiskt inte har något med att göra, dels för att jag läst en blogg om en dotter som håller på att förlora sin mor och för att det händer saker i mitt liv som jag inte har någon makt att göra något åt. Jag vill en hel massa. Men skit i det. Imorgon är det Lördag. Då ska jag jobba, servera öl och titt på fotboll. Det gillar jag att göra. Så det så.