Var glad och nöjd för vet du vad.

Den sista dagen på år 2009. Vad ska man blogga om då. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta allt som jag är glad och nöjd med. För det första är jag stolt över att jag har vågat ta steget ut i ingenting och börjat om med mitt livs projekt. Jag menar förstås krogen. Här är en bild på underverket :-).

Vad är det mer som jag är nöjd med. Mitt liv (för det mesta), min familj, ingen nämnd ingen glömd. Mina vänner, men inte att jag inte hör av mig till dem. Men här får ni alla en stor kram av mig. Det gäller er alla. Ibland tänker jag att jag inte har några vänner, men hallå Camilla Teresia.

Jag har ju massor med vänner. Inte bara min syster, systerdotter och min man. Utan flera riktigt bra vänner. Där finns min nya vän C som jag alltid njuter av att prata med. Min vän D som var här igår och hälsade på med hela sin familj. T och A som jag skrattar och gråter med. Min vän V som jag bestämt måste skicka ett mess till, jag tror att hon behöver lite uppmuntran. Sedan har jag vännen E som jag tänker mycket på just nu. Hon finns alltid till hands när jag behöver prata av mig. Du ska veta att jag också är ganska bra på att lyssna. Sedan finns så klart mina grannar. Ett brokigt gäng men alla med sina starka sidor. Så visst har jag vänner.

Jag har med andra ord massor att vara nöjd med.

GOTT NYTT ÅR. Jag hör av mig till er igen nästa år.

Ett nytt år = Ett nytt liv

Nu är jag tillbaka på bloggen igen.

2010 knackar på dörren och vill in. För mig börjar ett helt nytt liv. För alla er som inte redan vet det har jag och min syster startat ett bolag. I bolaget skall vi driva en pub/restaurang som kommer att heta KROGEN. Den ligger mitt på Åland i Godby. Jag tänkte försöka blogga om den resan.

Den 11 december tog vi över Krogen som då hette Go´biten. Å vad vi var glada. Vi träffade de gamla ägarna på juristbyrån för att skriva köpebrevet. Innan detta skedda hade vi träffat jurister och bankmän. Men till slut så var pappren underskrivna och jag och min syster var stolta ägare till vår alldeles egna restaurang. Dagen efter kavlade vi upp ärmarna och for iväg. Nu skulle här fixas. Sedan den 12 december har vi städat, målat, städat, målat, fixat papper, städat och målat. Och vi är inte klara ännu. De flesta tillstånden är ordnade. Jag har fått två självrådighetsintyg. Hygienpasset är fixat och alkopasset fixad med alla rätt (måste skryta lite). Min syster har flyttat hit till Åland liksom min systerdotter.

Nu är jag återigen på väg till Krogen för att skura bänkar. I morgon är det nyårs afton och då ska jag inte städa eller måla. En sak som känns lite konstigt det är att jag inte ska gå till Kotten för att arbeta någon fler gång. Inga små barn som kommer och talar om att jag är ett lejon eller busa med mig. Jag kommer att sakna dem. Men som en förälder sa; dessa barn kommer att börja i skolan. Hm jag livet är föränderligt Och jag har gett mig av på mitt livs resa.

Gott nytt år på er alla.

Blog stopp

Hejsan alla ni som brukar läsa min blog. Jag har tagit en time out. När jag kommer att återuppta mitt bruk av bloggen vet jag inte. Innan jag säger hejdå för ett tag vill jag bara tacka vännen E för att jag fick komma och tanka lite energi idag. Du är en bra lyssnare. Tack även vännerna T och A för att ni är ni. Nu ska jag bara engagera mig i familjen och mig själv ett tag. Tills nästa gång, ha det så bra och var snälla mot varandra. Millus pillus has left the buildning.

Tomas Di Leva

Ikväll var jag Alandica som hade Tomas Di Leva på besök. Vilken människa. Tänk om alla var som han. En sak som etsade sig fast i mig var när han sa att alla måste tro från sitt hjärta. Det jag då tror på är då rätt för mig. Men sedan måste man komma ihåg att i nästa kvarter kan det finnas någon som tror precis tvärt om och det är rätt för den människan. Han sa många tänkvärda saker. Så nu har jag en önskan och det är att få träffa honom personligt. Tänk att sitta och bara prata med honom om allt möjligt.

TRÖTT

Tröttheten har slagit klorna i mig. Jag mår bra i min själ just nu så tröttheten kan inte bero på det. Men något är det, när man längtar efter att det ska bli kväll så att man får gå och lägga sig igen. Orkar ingenting av alla måsten. Så denna vecka har jag tagit time out. Inga möten, inga besök, inga fester, inget och ingenting består min vecka av.

Jag jobbar ju förstås Kan tröttheten bero på att hösten är här? Det tror jag inte, jag gilla ju denna årstid. När kylan biter tag i nästippen och luften är hög och klar. Blåsten som viner runt knutarna. Det är ljuvligt. Jag gillar mitt jobb också. Det är roligt att gå dit. Denna vecka lite extra. Varför? Jo, vi är lite kort om personal och det betyder att jag har lagt undan alla mina måsten som föreståndare och administration Det akuta gör jag, annars är jag bara i barngruppen. Det är underbart. Denna vecka har jag varit ute med dem alla förmiddagar. Det är så skönt. Det finns ju inga dåliga väder bara dåliga väder har mamma och Anna sagt. Och de lyssnar vi ju på.

Nä jag trivs just nu med mitt liv men orkar inte riktigt med det. Vad är det för fel på mig. Jag vill ju bara SOVA. Så nu slutar jag blogga och går till soffan för en liten tupplur innan min älskade make och mitt älskade fosterbarn kommer hem. Jo en sak till som är bra med mitt liv. Igår badade jag första gången i vårt nya badrum som snart är klart:)

Jag är jag

Vad många människor som går runt och inte är nöjda med sig själv eller sitt liv. Jag måste tillstå att jag är en av dem. Men är det så det ska vara. Nej, vi är dem i är. Och vi duger som vi är. Jag har under denna vecka som har varit lärt mig en sak, jag måste gå den väg som känns rätt för mig. Det gäller allt från privat till arbete och politiskt. Vad har jag kommit fram till då? Jo ibland måste jag helt enkelt förstå att jag räcker inte till för att göra allt som jag vill. Utan jag måste prioritera för att orka med mig själv. Så denna vecka har jag tackat nej till några uppdrag som skulle varit roliga att hålla på med. På jobbet har jag nu kommit till den punkt att jag prioriterar, och det fungerar bra. Helt underbart att gå på jobb och arbeta med mina små vänner. Politiskt har jag blivit besviken denna vecka. Personer som jag har en stor respekt för (jag har det förtfarande) har reagerat på ett sätt som fått mig att bli besviken. Men jag är nöjd att jag gick min väg och kan med högt huvud stå för mina väl. Så sammanfattningsvis är jag nöj att vara jag. Med mina bra sidor och de dåliga får jag helt enkelt fortsätta att arbeta med. Ha det bra. Nu lockar Bolstaholm och lite senare cowboy livet.

En dag på Kotten

Ibland önskar jag att jag kunde blogga om mitt dagis. Men eftersom att vi har tystnads plikt och att Geta är så litet går inte det. Alla kan direkt räkna ut vem som jag skriver om. Men idag ska jag skriva lite om dagis. För vet ni vad, det är kul att jobba på dagis igen. Varför igen? Jo, jag har trivts bra att arbeta med barnen hela tiden, men det har varit så fullt upp. Jag tror ingen som inte arbetat på mitt dagis kan förstå hur det har varit. Dagiset är byggt för 21 barn i åldrarna 3-6 år. Men under de sista 8-9 åren har det varit en bland grupp på barn mellan 1-6 år. Det gör att det är så stor bredd på vad barnen behöver så jag inte tyckt att jag räck till på något håll. Men nu har vi inga blöjbarn. Så nu kan jag utföra mitt arbete på det sättet som jag gillar. En dag på dagis ser ut ungefär så här när jag börjar 8.15. Kommer till dagis och säger hej till alla. Då finns det två barn som blir extra glada och rusar fram och ger mig en kram:) Värmer hjärtat (bonus på lönen). Sedan kollar jag upp dagens e-post. Efter det umgås jag med barnen. Om de vill spelar vi ett spel eller så sitter jag med dem när de leker. Runt 8.45 går vi ut. Då är det dags för barnen att gå ut. För oss vuxna gäller det att finnas till stöd när barnen skall klä på sig. Sedan är det dags för mig att sköta föreståndaruppgifter eller gå med ut. Oftast så leker jag en stund i sandlådan med några av barnen. Men efter en stund vill dem inte ha mig med och då drar de iväg till olika ställen på dagiset. Då passar vi vuxna på att tala om dagens planering eller annat som har med barnen att göra. Barnen droppar in med sina föräldrar fram till klockan 10.00. Varannan vecka har jag förskolan. Det är super kul. I år har vi tre barn som skall börja skolan nästa år. Vi ramsar, läser sagor, övar på olika saker för att förbereda dem så bra som möjligt på att börja skolan. Den veckan när jag inte har förskolan har jag samlingen. Där är alla barn med. Huvudsyftet med samlingen kan man säga är att barnen skall lära sig att lyssna på varandra och våga prata när andra lyssnar. Vi tränar datum, ordningstal, rabbelräkning, tur tagning. Vi sjunger sånger och talar med varandra. Efter samlingen som vi håller på med i max 15 minuter är det dags för saga för de som vilar efter maten. Den sköter barnskötarna om. Vi andra spelar spel, ritar, pysslar eller leker. En av barnen är veckans hjälpare. Det barnet tillsammans med mig (oftast) dukar borden och plockar fram till maten. Sedan kommer maten från centralköket och det är dags att äta. Under maten samtalar vi och passar på att öva oss ytterligare på det sociala samspelet. När lunchen är klar så går de mindre barnen och vilat. Jag eller barnträdgårds läraren läser för det större baren. Efter detta så har vi någon aktivitet för de stora barnen. De pysslar, ritar mm. Sedan får barnen leka fritt. Om de vill är vi vuxna med i leken annars finns vi till hands när vi behövs. I år för första gången på 6 år får vi även till vår 20 minuters rast. Den har vi tre gånger i veckan. Den startar efter det att den som har disken är klar.
Mellan maten och mellis passar vi på att ha språklekar och andra aktiviteter som stimulerar barnens utveckling. Och förstås frilek. För den är det viktigaste för alla barns utveckling.
Mellis äter vi runt 14.30 och sedan går vi ut. Då är barnen ofta så trötta på oss att de bara vill vara ifred. Men det finns nästan alltid någon som behöver få sitta i knä eller bara prata med oss. Så vi anpassar oss efter vad barnen behöver. Klockan 17 stänger dagis och det är dags att gå hem. Nu förtiden tar jag med mig kommentarer hem som:
-Milla du är ett spöke.
-Jag älskar faktiskt dig.
-Ligg ner och var sjuk.
-Hon slog faktiskt mig.
Och många många fler.

Osämmanhängande

Räcker inte riktigt till känns det som. Jag vill så mycket, men resultatet blir inte riktigt vad jag tänkt mig det. Vill så mycket, men orken vill inte det jag vill. Färdig gnällt.

Trivs riktigt bra på jobbet nu. Allt fungerar bra och det rullar på, trots svininfluensan. Vilket namn. Tvättar händer, spritar händer om och om igen.

Livet då? Jo det knallar på i sin gilla gång. Vakna, frukost, jobba, hem, äta middag, mysa med man och Millie, möten, hem, sov. Dagarna de ser lika dana ut allihop. Men Fredagar i höst är inplanerade som lediga.

Kan ni som läser inte kommentera lite så jag får veta vilka som läser. Och ni som läser och inte kommenterar, det går bra det med. Kram på er alla.

Lyckades

Jag har ett stort problem. Det är att jag ar väldigt svårt att koppla bort mitt arbete. Så när jag gick på semester i år så hade jag ett mål. Koppla bort jobbet och alla måsten. Hör och häpna, det lyckades riktigt bra. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Det enda negativa med detta är att det tar tid att få upp farten på jobbet igen. Men efter en vecka nu så känns det som om det börjar ta fart.

Annars då, bilen går bra? Jovars. Livet rullar på och jag med det. Syster med man är är i helgen, så troligen blir det badtunna och mys i deras stuga. Millie är på Snäckö och hälsar på sin pappa, mamma och bror. Då passar jag och Jimmy på att bara vara. Vi hörs.

This is me

Gjorde ett av de där fåniga testerna på FB idag. Vilken country sång är du? Hör och häpna denna stämde in 100 % på mig:)
http://www.youtube.com/watch?v=igm2iGvo-us

Ytterligare en sak:
I dagens Ålandtidningen hade Matilda skrivit krönikan, och som alltid var den rolig att läsa. Men idag var det som om hon varit inne i mitt huvud och rotat. Just precis som hon skrev tycker jag.
Kram på er alla

Familjesemester

Det blev en familjesemester trots allt. Inte dit vi först hade tänkt åka, utan det blev Åre. Först åkte vi till våra vänner i Älvkarleö och fikade. De blev lite paffa när vi messade och frågade om de var hemma och om de ville ha besök. Efter en stund med titt på ormar och andra djur bar det av till höga kusten. Vackert så det förslår är det där i alla fall. Natten tillbringade vi på ett hotell i Sollefteå. Dagen efter anlände vi till Åre, efter det att vi varit och tittat på det Thailändska templet som var sagolikt vackert. I Åre badade vi, Millie var mest under ytan, åt gott, for på utflykt. På vägen hem hittade vi affären DollarStore som min syster talat sig varm om, självklart gick vi in. Och nu är även vi sålda. Sammanfattat hade vi en riktigt lyckat familjesemester. Vi var mycket nöjda när vi kom hem. Undrar vart det bär nästa år?

FACEBOOKS UNDERBARA VÄRLD

Måste bara skriva om fenomenet facebook. När jag fick höra talas om det var min tanke att det där skulle iallafall inte jag hålla på med. Men, idag är jag fast. Vad är det då som är så roligt med det då, brukar min syster fråga. För mig är det massor med olika saker. För det första är det ett trevligt tidsfördriv där man kan hålla kontakt med både nya och gamla vänner. Jag har kontakt med vänner från förr, gamla klasskamrater, människor som jag hängde med som tonåring, släktingar som man aldrig hör av annars och nu har jag även hittat massor av släkt i USA. Ja jag gillar det helt enkelt. Till sist gillar jag spelen också. Så nu är det dags för mig att facebooka lite till innan dagens aktiviteter sätter igång. Kram på er allihopa där ute i cyberrymden.

Sommar

Trivs otroligt bra med semester. Händer massor hela tiden. Bloggandet är inte hög prioriterat och jag orkar inte/vill inte dela med mig av allt som händer. Men lite tänker jag delge. Vi har haft besök av Liam 4 månader i några dagar. Ja, ja hans föräldrar var med. Och oj vad bebis sjuk jag blev. Jag vill å ha en :( Mammas och pappas lilla sommar fest för alla ramsdalare skedde i helgen. Mysigt och trevligt var det. Tycker att jag lärt känna två av våra grannar lite bättre nu i sommar. Annars har vi väl mest hängt med min allra käraste syster (med make). Vad skulle jag göra utan henne. Jag mår bra av att ha henne runt knuten. Vad har inte varit så bra då? Jo att Emilie jobbat hela tiden. Trist för mig, bra för henne. Nej nu orkar jag inte bloggera någe mera. Ha det bra.

Min 30 års kris

Nu kommer min revulotion. Jag tänker bryta mig loss. Tänker inte bry mig om vad andra tycker. Jag tänker lyssna på Gasoline hela dagarna och när pengarna finns tänker jag köpa mig en amerikanare En stor cab som man kan åka runt i och moona åt folk. Sitta och sjunga högt så alla tanter och farbröder tittar snett på en. Det tänker jag göra, så det så!

Jimmy är med på tåget, ja att köpa bil, det andra vet han inte om så shhhhhhh. Han vill ha en Ford Fairlane. Vill han ha en sådan så får han bestämma. När, var och hur den skall komma i våra ägor vet jag inte än, men det kommer att ske.

4:e dagen på semestern

Ok, som jag har tjatat om att jag vill ha semester. Nu har jag semester, har latat mig i 4 dagar. Läst böcker (kan rekommendera Jungstedts Den dubbla tystnaden), suttit vid datorn och gjort ingenting. Men nu börjar myrorna krypa i kroppen. Tänker att kanske skulle man åka via dagis och göra lite. Men NEJ det ska jag inte. Måste börja hitta på småsaker att göra. Idag ska jag åka till A. Sedan fyller mamma år så då ska jag till henne. I helgen blir det RockOff med min UNDERBARA systerdotter, mannen, Millie och några vänner. Nästa vecka ska vi hjälpa min syster att fixa taket på deras uteplats. Sedan är det återigen dags för lite slappar dagar. Det är väl så här semestern ska vara, eller?

AMERICAN CAR SHOW

Hemlängtan höll i sig och vi for till Sverige. Med oss på resan hade vi vännen A. Vi for till min syster som var gräsänka över helgen. Fredagkvällen spenderade vi med att sitta och prata. Sedan pratade vi lite till. Klockan var över 2 när vi äntligen gick till sängs för några timmars sömn. Efter frukosten begav vi, maken, A och jag, oss ned till socitets parken för sommarens upp laga av;

Det var många fina bilar och många människor som beundrade underverken. Solen strålade och alla var på bra humör. Dagen resultat blev att Jimmy och jag nu på alvar funderar på att återigen bli ägare till en Americanare. Den som lever får se.

Eftermiddagen tillbringade vi vid systerns pool. Mysig samvaro och ännu mer prat. När solen inte var lika varm drog vi oss in på altanen. Jimmy gick ned och tittade på crusingen medan vi fortsatte att prata. Efter ett tag droppade några vänner in och till slut så hamnade vi på motorgården. Där var det FEST. Skit kul hade vi. Träffade massor av gamla vänner. Ingenting hade förändrats sedan sist. Människorna var de samma och bandet var det samma. Underbara människor med stora hjärtan. Hjärtat var också där. Efter en stunds samtal och diskussioner var det dags att bege sig hem. Där systern, A och jag poppade musik och fortsatte prata. Runt 7 somnade Milla. Vi for hem med 15 färjan och hemlängtan var stillad för en liten tid. Tack till min älskade syster och A för en underbar helg. Denna helg kommer att finnas i mitt hjärta i resten av mitt liv.

nostalgi eller bara hemlängtan

Sitter här i regnrusket (ok jag sitter inne) tänker och längtar. Har varit inne på facebook, min nya bästis, och surfat omkring. Där hittade jag en massa gamla klasskamrater och vänner från förr. Det kramade till kring hjärtat och minnena strömmade till. Minns hur det var att gå i skolan. Då tyckte man att det var en pina, men nu med facit i hand så var det ju riktigt bra. Vad kul man hade. Så nu saknar jag Norrtälje som en galning. Det går över igen, det gör det alltid. Men tänka sig att bara gå ner till Grind och köpa hem en hamburgare och hyra en film. Gå hem och titta på den. Eller fara ner på stan och fika på hörnan. Ringa Jonna och fråga om man kan komma över på en fika. Tur att det blir Norrtan i helgen. Är det regnet som gör att man längtar hem eller.......

Vad som än händer

Idag har jag läst en helt underbar bok. Den är skriven av Kristin Hannah och heter Vad som än händer. Jag har blivit arg, glad och tårarna har runnit. Den beskriver livslång vänskap. LÄS DEN! Jag brukar inte bli så betagen av böcker, men denna hamnar högst upp på min bästa böcker list. Jag har aldrig läst en bättre bok.

Hur kommer det sig....

att man kan vara så nära en människa och sedan helt tappa kontakten. Hur kom jag in på detta nu då? Jo jag lästen en blogg som är skriven av en släkting När jag satt där och läste kom tankarna krypande. Jag har haft några goda vänner i mitt liv. Vänner som jag idag inte har någon kontakt med men som har betytt så mycket för mig.

Först har jag min vän J. Vi var kamrater från det hon kunde gå. Jag är äldre än henne så jag kunde gå mycket tidigare. Vi har inte blivit ovänner men kontakten är bruten. Jag träffade hennes syster för någon månad sedan. Då fick jag reda på att J hade en son. Va! en av de viktigaste händelserna i hennes liv var nu flera år gammal och jag visste inte om sonen.

Sedan har jag min klasskamrat A. Hon är bara borta ur mitt liv. Lika så N som betydde så mycket för mig. Henne har jag träffat och visst, vi försökte återuppta kontakten men det ville sig liksom inte. Jag är henne evigt tacksam för vänskapen som fick mig igenom omvårdnadslinjen.

Kan någon förklara detta för mig. Hur gamla vänner, nära vänner, släktingar som man älskar bara rinner en ur handen som vatten. Visst förstår jag att man får andra prioriteringar. Men jag sitter här och tänker på dem men värme och kärlek. Och mest av allt saknad. Det betyder väl att man måste ta vara på varje sekund med sina vänner, nära och kära. Och komma ihåg dessa stunder, dessa människor när livet känns som skit.

Just nu känns mitt liv inte som skit. Utan helt OK. Semestern börjar om en vecka. Livet är värt att leva. Eller hur. Krama en vän så hörs vi igen.

TREVLIG MIDSOMMAR

önskar jag alla.

Fram och tillbaka

Har återigen varit på en resa tillbaka i tiden. Var på Western helg på Porshanken. Trevligt men blött. Träffade som vanligt massor med trevliga människor. Dock saknade jag Skåningarna. Men men man kan inte få allt. T kom på besök på fredagen. Himla roligt att mina vänner är hemifrån är villiga att komma med mig till Norrtälje. Trevligt verkade hon ha. Dock var det lite synd om hennes väska. Min Long Island tjej och jag partade järnet på lördagen. Trevligt tills hon övergav mig för Sparris killen. Ett stort tack till min underbara systerdotter som räddade mig från mig själv. Du vet vad jag menar. Dock har den händelsen satt myror i huvudet på mig. Saknar därför lilla E att tala med. Men hallå, det var kul. Så tack alla ni som stod ut i regnet, bara ett år tills nästa gång.

På bra humör

Nu är jag på bra humör. Allt känns riktigt bra faktiskt. Millie har sommarlov, Jimmy är hemma, solen skiner och Emilie är här. Kan man önska sig så mycket mer. När vi är klara här ska vi och rösta och sedan till bergen för lunch. Hörs senare.

Sommarlov och grannar

Efter jobbet igår for jag och min lilla familj till Bergen för sommarlovs middag. Mums vad gott det var och vad mysigt vi hade det. Sedan for vi ner till mamma och pappa och bara var med dem en stund. Det glömmer man bort nu för tiden. Att bara vara. När vi kom därifrån tog vi den inköpta blomman och åkte ned till våra "nya" grannar. Det var bara hunden hemma när vi kom. Men efter lite detektiv arbete och hörsel märkte vi att D var och högg ned träd. Han bjöd på kaffe och lite skitsnack. Ytterligare lite senare kom M hem. Mysigt med de nya grannarna tycker jag. Och en hund som man får gå ut och gå med, kul. Millie vart kär i taxen i alla fall. När Millie och jag kom hem myste vi i soffa. Den andra grannen K kom förbioch satt och pratade strunt en stund. Det var en riktigt bra dag och kväll igår. Idag har jag fullt program. Nu ska vi ut och valarbete. Så glöm inte att rösta imorgon och rösta åländskt. Rösta på Britt 135. Ha det gott.

Snart

Vet ni att snart är det dags för Millas först ledighet. Jag jobbar i morgon och på Måndag. Sedan är jag ledig till och med midsommar. Jag skall bara vara. Millie ska vara på Snäckö hos sin pappa och mamma. Hon kommer hem ett par dagar emellan och sedan tillbaka dit. De dagarna när hon är hemma ska vi hitta på tjej saker. Hoppas att solen skiner. Det är också dags för western helg i Norrtälje med alla tok roliga människor. Och min svåger skulle döda mig om jag inte skrev att " HÖR AV ER OM NI VILL HÄNGA PÅ". Midsommar firar vi hemma med sill lunch och syster. Hoppas flera känner för att komma förbi. Sedan skall vi gå till våra efterlängtade grannar och hälsa dem välkomna. (hint om att vi kommer M & D). Det händer grejer här hemma också. Kan man bli mer ofokuserad än jag är nu. Återkommer med redigare bloggar i framtiden. Glöm inte att rösta på Söndag. Britt kommer till Geta på Lördag morgon. Kram på er alla hopa.

Var är Milla?

Är det någon som har sett till Milla på sistone? Jag vet inte vart hon har tagit vägen. Hon är inte ledsen och inte glad. Inte nere och inte uppåt. Inte oengagerad och inte engagerad. Jag känner inte igen henne. Om någon har sett henne kan ni väl locka fram henne till sitt vanliga jag. Ha det bra. Och till Anna ett stort grattis.

1800-talet tur och retur

Oj oj oj. Kan man uttrycka sig på något annat sätt. Vilken helg. Det finns underbara människor och sedan finns det några som inte är så underbara. Men vet ni vad, de underbara är fler. Det var en underbart rolig och händelserik helg som familjen var med om. Millies ögon var stora som tefat och trevligt hade hon. Och efter som N och jag kom fram till att det som händer på Porshanken stannar på Porshanken kommer jag inte att skriva så detaljerat. Det är kanske bra det för som M skriver i sin blogg var ju Linnéa x 2, Teresia, Natalie och Kristina med på kalaset. Och när de är med händer allt ;). Våra vänner från Norge, Småland och Skåne var även de med. Och när de är med får självförtroendet sig en skjuts framåt Ok ingen fattar något av detta inlägg om man inte var med. Men det finns flera chanser. Kom ut till Porshanken den 11-14 juni så får ni veta hur det går till. Ha det bra och nästa inlägg skall vara lite mer lätt förstått.

Ledig

Nu har jag varvat ner efter en massa måsten. De är inte slut ännu men denna helg har jag inga sådana. Ska nu, efter jag bloggat klart, gå och packa för att åka till slutet av 1800-talet. Ja, jag är lite galen. Familjen skall åka till Norrtälje för att delta vid slaget ute i Porshanken. Dit kommer en massa människor som på ett eller annat sätt är intresserade av det Amerikanska inbördeskriget. Vi klär oss tidsenligt och har det jätte mysigt. Inga datorer eller annat tjafs. Bara vara med en massa människor som är lika galna som en själv. Total avkoppling. Kram på er alla hopa.

Maj = fullt upp

Jag gillar att blogga. Men vet ni vad, det verkar som om det som jag gillar hamnar längst ned på listan över saker att göra i maj. För det är fullt upp. Massor med saker på jobbet som skall och borde göras. Jag har räknat ut att jag skulle behöva vara på jobbet 10 timmar per dag i maj för att hinna med allt som jag borde. Självklart är jag inte där så länge. Som en mycket vettig person sa till mig, man måste tänka på sig själv också. Det finns ju ett liv utanför Kotten å. Det finns en familj som vill träffa en, ett företag (GetaBetongPRodukter) som behöver tillsyn och så finns politiken. Just nu har politiken fått stå på väntelistan. Så om någon har lite tid till salu är jag intresserad av det. Nu kommer jag att strunta i alla måsten och ta ledigt 4 dagar. Varför? Jo, jag skall åka och vara med på Slaget i Porshanken i Norrtälje. Jag packar in man och barn i bilen och bara far iväg. Det ska bli underbart. Ladda batterierna och kavla upp ärmarna och köra igång med att beta av listan på allt som måste göras. Men det får vänta till på Måndag. Snart är det semester eller?

Segt

Lite segt känns det just nu. Tiden segar sig fram emot sommaren. Semestern knackar på dörren men det är långt fram för att kunna öppna. Så känns det just nu. Och som jag har skrivit tidigare finns det sjukt mycket att göra på jobbet. Det är utflykter, avslutning, pyssel och det vanliga som man gör på ett dagis. Förresten var jag och pratade med en gammal arbetskamrat i går. Det gav mig massor med energi. Kom på mig själv att jag faktiskt saknar henne. Nu ska jag till jobbet igen. Kommer hem vid 21-22 tiden ikväll. Ha en bra dag.

Vilken blomma skulle du vilja vara?

Jag skulle vilja vara en maskros. Millie frågade mig idag varför maskrosor är ogräs och det satte igång mina tankar. Mitt svar till henne var att det är för att de gör som de vill. Vi människor kan inte hindra dem från att växa lite var som helst. Så det är en maskros som jag vill vara. Jag vill vara jag och göra det mitt hjärta vill. Blomma varsom helst. Det är kanske så att vi inte ska se dem som är lite obekväma som ogräs utan som en sporre att ta tag i saker. Att inte se allt från bara en sida. Det är ju faktiskt det som skapar utveckling. Så det så, jag vill vara en maskros.

FOKUS

Ok, nu håller jag på att tappa fokus igen. Positivt tänkande Camilla, positivt tänkande. Är det fler som håller på att räkna ner till semestern. Jag håller i alla fall på med det. Inte för jobbets skull för där är det riktigt bra just nu. Det flyter på riktigt bra och alla drar åt samma håll. Men för min egen del känns det som om semestern borde komma nu!!!! Jag vill bara vara. Ligga i sängen och läsa en god bok, leka med Millie, kramas med Jimmy, städa, vara i mitt hem och till och med fixa i trädgårdeden. Jag har en längtan också, en längtan som jag inte kommer att skriva om på bloggen men som pockar på om uppmärksamhet. Majmånad är en sådan månad när allt händer. Det är MYCKET på dagis, aktiviteter i långa banor, mycket med Geta Betong Produkter, mycket med det politiska livet och mycket privat. Sedan är det ju pollen säsong, och det får ju inte mig att må bra heller. Men som sagt fokus och dags att säga nej. Dagens positiva är att det är sol ute och jag bara har fyra veckor till min ledighet. Kram på er allihop.

Tiden bara springer iväg och jag hinner inte med!

Vart tar tiden vägen. Våren har bara fladdrat förbi. Lika så detta år. När man ska fylla år kommer alltid tankarna som undrar vart tiden tar vägen och vad jag har hunnit med. I morgon fyller jag och min mormor år. Mormor fyller 90 år. Undrar vad hon tänker. För mig har detta år faktiskt varit rätt bra. Jag har en familj som älskar mig för den jag är. Jag några få nära vänner. Jag har massor med bekanta. Jobbet är ett bra jobb, till 98 % gillar jag att gå dit. Klart att det finns dagar som är tröga, men i det stora hela trivs jag riktigt bra. Underbara ban och riktigt trevliga föräldrar. Flera av dem skulle jag kunna tänka mig att umgås med. Sedan finns ju min politik som ja bara älskar. Om jag skulle få som jag ville skulle jag hålla på med det heltid.

Vad har ändrats under detta år då? Jo jag har ju börjat blogga. En helt ny värld har öppnat sig. På gott och ont. Huset börjar anta en skepnad som jag gillar. Annars knallar det bara på. Men en sak som är väldigt annorlunda från förra året är att jag nu kan njuta av de framgångar som jag har. Och de motgångar jag har tar inte överhanden. Ingen är perfekt och om man inte gör fel ibland lever man inte och kan inte utvecklas. Så nu ska jag och fira min födelsedag i skuggan av min mormors 90 års dag. Och min födelsedags depp har inte infunnit sig. Det känns verkligen bra. Ha det bra,

VALBORG

Igår firade vi Valborg. Och när jag säger firade så menar jag firade. Först gick Jimmy och jag ner till syrrans stuga och började fylla badtunnan och elda. Vi myste och njöt av den underbara dagen. Millie var på Snäckö och Jimmy och jag var ensamma. Vi satt där i solen och njöt av tystnaden. Sedan kom systern och hennes man. Vi satt och småpratade medan vattnet vart varmt. Runt 9-10 tiden var det dags att krypa ned. Oj oj oj vad varmt det var. Alla fyra satt där i baljan och drack mosserande och åt ölkorvs bricka. Till slut vart det för varmt och då gick vi upp i stugan. Sedan var det meningen att vi skulle runda av. Men då dök det upp ett gäng med väldigt trevliga människor. Vi var i gång till runt sex i morse. Nu ska jag och göra landgångar då vi ska "fira" mig. Mormor och jag fyller på samma dag och i år fyller hon 90 år så det är hennes dag. Kram på er och trevlig 1:a maj.

Oroligt

Idag känns allt lite oroligt. Jag ska göra något jag inte vill. Vad kan jag inte lämna ut på bloggen, men det är jobbigt för mig att genomgå detta gång på gång. Jag vill inte helt enkelt. Varför är det så svårt att vara människa. Nu tror ni alla att jag har ramlat in i gamla spår igen, men det har jag inte. För om detta hade varit för bara 2 veckor sedan hade jag grubblat över dagens händelser i flera dagar. Jag hade inte kunnat sova. Nött med mina nära och kära. Men denna gång kom inte de där oroliga känslorna förrän idag när det skall ske. Så dagens positiva är att jag klara att fokusera på mitt liv och det som är bra. Så jag överlever denna dag också. Uppdatering kommer hur det avlöpte. Ha en bra dag.

VÅR

Idag har jag varit med min man och vårt företag på vårmässa. Men eftersom min kära systerdotter är här fick min pappa ta över efter halva dagen. För jag ska nu, alldeles strax umgås med henne och Millie. Mysigt. Dagens positiva, värmen, solen, och mina kära. Det var väl inte fy skam. Föresten har minnen från min möhippa, för 7 år sedan, poppat upp i mitt huvud. För utanför Mattssons stod det en kvinna och sålde lyckokakor. Möhippa förstås Så det minnet är också del av dagens plus Nu ska jag gå och njuta av mitt liv. Ha det bra och njut av solen. Kram på er allihopa.

Energi föder energi

Jag har märkt att nu med min nya inställning (jag får kämpa för att klara av den och inte falla tillbaka i gamla spår) är det lättare att vara. Det känns inte lika tungt att ta sig fram genom dagarna. Dagens positiva är två av dagisbarnen som satt på ett bord, en av dagisbarnen som höll på att dricka ur en annans glas. Med andra ord ren och skär glädje att få arbeta med barn. Annars ser det ut att värmen ha kommit. Underbart att arbeta på dagis när solen skiner och man kan vara ute hela dagarna utan att frysa häcken av sig. I morgon ska jag till träningsskolan. Och det stället älskar jag. Ha det bra så och ta hand om er.

Idag är en mulen dag

Vädret idag är mulet, inte mitt humör det är på topp. Börjar kännas som om jag håller på att åter erövra mitt liv igen. Dagens positiva är att mag sjukan på dagis verkar ha passerat, Empan kommer hit i morgon och midsommaraftonen kommer firas med min syster och hennes familj. Annars knallar livet på i sin gilla gång. Dock saknar jag E på jobbet. Och får sakna henne ett tag till. Hm, gillar verkligen mina diskussioner med henne. Vi talade inte bara jobb utan annat också. Så jag kanske borde ta mig i kragen och åka och hälsa på henne eller bjuda hit henne. Nu kommer Millie mojsan hem och sedan ska vi ut och göra stan osäker. Ha det bra.

Mitt nya liv

Ska försöka att börja om från början. Hur menar hon nu? är det väl några av er som undrar. Jo, jag har märkt att jag har tappat mig själv i min iver att duga, räcka till för alla andra. Jag har alltid varit en glad prick som har gillat livet i stort. Men någonstans på vägen tappade jag bort mig själv. Jag duger bannemig som jag är. Och de som inte gillar mig, ja de behöver inte tycka om mig. Det är viktigare att jag är sann mot mig själv. Första steget till att återta mig själv från mig själv är att varje dag komma på någonting positivt med dagen. Dagen + är många faktiskt. A är tillbaka på jobbet, Millie och jag har myst, jag älskar min man och så har jag rett ut ett missförstånd. Det var väl inte så pjåkigt I morgon en ny dag med nya roliga utmaningar. Kram på er allihopa.

En produktiv dag

Idag har varit en bra dag. På jobbet har jag fått massor uträttat. Planeringen för vårterminen är nästan klar. Tycker att vi återigen har ett bättre flyt på jobbet. Kanske det är jag som känner mig på bättre humör och upplever att allt är lite lättare. Har dock fått tillbaka den där börbenade febern som kommer och går. Helgerna har jag feber och vardagarna är jag feberfri. Kanske man har gått och blivit hypokondriker. Livet känns annars helt OK. Det har varit väldigt lite möten nu på sistonde. På tal om ingenting, igår kväll var jag till skolan och spelade kort. Det var jag, min pappa och sex glada pensionärer. Vi spelade kort, drack kaffe och skrattade. Jag njuter av att umgås med dem. Nu ska jag gå och leka med Millie. Vi hörs.

"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter."

"Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter." Citat av Michel de Montaigne passar precis in på mig och mitt liv. Jag vet vad jag inte vill, men jag har ingen aning om vad jag vill. Visst vet jag en del vad jag vill, men jag vet inte hur jag vill att mitt liv skall vara. Rörigt? Ja visst, men det är så livet är för det mesta. Rörigt. Mitt beslut nu är att bara hänga med och se vart livet tar mig. Surfa på vågen som man säger och inte låta hjärn spökena göra mig rädd för att ta vara på varje chans till något positivt och roligt. Livet är ju till för att levas och inte spenderas på att vara orolig för en massa saker. Ha det bra till nästa gång.

Kvinna=Komplicerad?

När jag surfade runt på alla olika möjliga bloggar, inklusive min egen, kommer jag fram till en sak. Vi kvinnor är komplicerade. Eller rättare sagt vi komplicerar det för oss själva. I mitt fall tror jag att människor tycker en massa saker om mig. Men gör de faktiskt det? Eller är det bara mina hjärnspöken? Det finns en bloggare som jag njuter av att läsa. I min hjärna var hon en säker tjej som inte tvivlade på sig själv. Jag var helt säker på att hon passade in i ett bestämt fack i min hjärna. Men ack vad fel jag hade. Det visade sig att hon, liksom jag, gräver ned sig i tankarnas virvlade destruktiva dans. En annan av de som jag gillar mest idag hade jag tidigare dömt ut som en stroppig tjej. Vad har jag lärt mig av detta? Jag hoppas att jag inte låter första intrycket ha allt för stor påverkan på mig. Vi kvinnor låter våra hjärnspöken styra oss. Jag hoppas att alla ni som tror er veta vem jag är inte gör som mig tror någonting utan att leta efter människan bakom masken. För det är kanske just jag som skulle kunna bli din bästa vän.

Farbror Nordling

I min andra blogg skrev jag idag om en man som jag kände när jag var barn. Han hade ingen egen familj. Men han betydde mycket för mig. Denna gamla man, jag tror att han hade varit sjöman, han drack för mycket, han spelade fiol, han städade inte. Han stod mest full i sitt fönster och spelade på sin fiol. Ropade på katten - Pisse pisse kom hem. Bjöd på karameller som vi absolut inte fick smaka på ( men det gjorde vi i alla fall). Han finns kvar i mitt hjärta och där har han föralltid en plats. Farbror Nordling är död och har nog varit det en tid. Men för mig lever han kvar i mitt minne. Tack för att just jag fick lära känna dig.

Snart dags att börja arbeta

Vaknade tidigt idag. Pigg för första gången på flera veckor trots att jag inte kom i säng förrän runt elva tiden. Läste tidningen på nätet, fixade Millie och for iväg till jobbet. På jobbet var jag en halvtimme innan jag började. Nu har jag ställt i ordning och snart kommer det första barnet. Solen lyser härligt. Det har varit en kall natt i natt. Jag tror faktiskt att jag just i denna sekund älskar livet, mitt jobb och Geta. Man måste helt enkelt ta sig tid att njuta av de där sekunderna när allt känns rätt lika mycket som man faktiskt deppar när allt känns så där fel. Just nu är det bra. Det är där energin finns. Ha det gott i dag allihopa.

Hemlängtan

Nu ska jag erkänna en sak. Jag har bott på Åland sedan 1.8.1997 och inte ångrat en enda dag att jag flyttade hit. Men idag känns hemlängtan stark. Jag har några få bra vänner här på Åland. Men de kan man räkna på ena handens fingrar. Jag har massor med bekanta. För ALLA är bekanta med varandra på den här ön. Men jag ar ingen som jag umgås med. Jag vet att jag får skylla mig själv för jag är inte den lättaste att komma nära. Men jag känner mig ensam och övergiven. Utlämnad till vargarna. Och inte var det bättre när jag idag fick kontakt med en gammal klasskamrat på facebook. Jag har hemlängtan. Så det så.

Och vilken påsk det blev

Som alla vet som har följt min blogg har jag haft två veckors ledigt från mitt jobb. Vilket i och för sig var skönt. Efter hela tre dagars arbete kom Påsken. En tid för att njuta med sin familj. Det blev Skärtorsdag, en lugn och stilla kväll. Sedan kom Långfredagen, middag hos mamma och pappa. Mysigt som den, passade på att bjuda dem på middag på Påskaftonen. Sedan hem och mysa. Kändes lite konstigt i kroppen, men jag hade ju fått tillbaka min host som jag gått med hela förra året. Klockan 04.00 på Påskdagens morgon var det dag. Vaknade av att jag mådde illa och mycket riktigt, MAGSJUKA. Spydde nästan utan uppehåll till klockan 13.00. Var tvungen att be mamma komma hit och hjälpa mig för Jimmy var tvungen att arbeta. Och självklart blev det ingen matlagning för min del. På kvällen hade jag 39.9 graders feber. Igår mådde jag lite bättre men sov största delen av dagen. Tack gode gud. För när kvällen kom orkade jag vara uppe och titta på TV. Medans jag satt där och tittade hörde jag ett konstig ljud från Millies rum. Och Ja, ni gissade rätt. Nu var det Millies tur. Hon har spytt hela natten och ville bara att jag skulle vara med henne. Så Jimmy gjorde rent inne hos henne och gick sedan och lade sig var det bara för mig att sitta där och trösta och torka spyor. När Jimmy kom upp klockan 8.00 var jag rätt så mör. Nu är läget lugnt. Millie mår fortfarande inte bra men hon har inte spytt sedan i morse. Och jag är TRÖTT. Det verkade vara en riktigt stark bakterie det här. Efter vad jag läst på bloggar har flera barn fått det. Stackars barn, den var grym. Hoppas nu bara att läget stabiliserat sig och inga fler blir sjuka. Hoppas på en bättre påsk nästa år.

Känslan i kroppen

Tröttheten smyger sig sakta på. Helt plötsligt finns den bara där. Huvudet värker, kroppen skriker när den rör på sig, hjärnan har slagit av och funderar just nu på autopilot. Jag har varit 3 dagar på jobb och är helt slut. Det kan inte bero på mitt jobb. Inget fel är det på mig heller. Men trött är jag. Trött så in i blåkulla.

Men nu har vi påsk ledigt. Jimmy tittar på TV. Där talar de om finnarnas syn på svenskar. Själv sitter jag klistrad vid datorn. Millie sitter i taxin på väg hem. Snart är vi samlade hela familjen. Då ska vi bara krypa upp i soffan. Mysa. Tycka om varnadra. Bara vara. Så Glad Påsk på er allihopa.

Nöjd ändå

Var idag tillbaka på jobbet efter två veckors ledighet. Kändes konstigt att fara dit, men väl där gick det riktigt bra. En av våra minsta flickor tittade upp och glädjestrålande ropade "titta Milla är tillbaka, jag gillar dig Milla". Kan man bli annat än glad då. Så till er alla som har era barn på mitt dagis, ni ska veta att de är värda allt slit som ni lägger ner på dem. När hon sa dessa ord kom jag ihåg vad det var som fick mig att börja jobba på dagis. Det var inte för slitet med papper, paragrafer, verksamhetsberättelser och budgetar. Nej, det var för att finnas där för barnen. Sitta och läsa en saga när någon kryper tätt intill, spela ett spel när någon förlorar och blir så där jätte arg så man måste avleda dem, finnas till när de klämmer sig i cykeln, busa, leka, vara och tycka om och bli omtyckt av barnen. Ok fattar någon mitt dravel så är det bra. Men det var just det som hände idag. Jag gillar att arbeta med barn och det ska jag fortsätta göra. Så det så. Inte gjorde det något att det var ett underbart väder ute heller. I morgon är en annan dag och nu vet jag vad jag vill. Ha det bra. Kram på er Milla

Detta inlägg vill jag tillägna en av de snällaste människor jag känner. T ingen är lika snäll som du. Du ställer upp i alla väder. Jag blir i bland galen på dig men du står mitt hjärta nära. Och sedan är du inte riktigt klok och det passar mig alldeles utmärkt. Så snälla ändra aldrig på dig. Om du behöver hjälp, stöd eller ett lyssnande öra finns jag här för dig som du finns där för mig. Älskar dig min vän.

http://www.youtube.com/watch?v=mBEZco1HwdQ

Alla ni som har en vän som alltid finns där, ta hand om dem. Berätta att ni värdesätter dem innan det är försent. Kramar på er alla hopa.

p.s. kan någon hjälpa mig hur man lägger in en video från youtube på bloggen??

SEMESTER

Nu först har jag landat i min semester. Har jobbat som ett svin hela året och trott att man ska hålla. I somras hade jag inte många dagars ledigt. Men det visade sig att jag inte är en super kvinna utan jag behöver ledigt någongång. Nu blev det två veckors semester för mig. Första dagarna kunde jag inte gå ned i var och ta det lugnt. Tänkte hela tiden på jobbet och allt som sker där. Tror ju ibland att man är oumbärlig. Det visade sig att de klarade sig utan mig. Ojdå. Bra jobbat. Passade också på att bli sjuk. Snor i hela huvudet. Trist att det blev flera begravningar under tiden som semestern varar. Jimmys mamma ringde igår och bekräftade att Aina ska begravas nästa fredag. Det går rykten om att jag är sjukskriven. Jag dementerar det härmed, jag har ledigt.

Utöver det har jag haft och kommer att ha en massa möten. Idag ska jag till frissan och fixa håret till helgens bravader. Ikväll ska jag till Millies skola och titta på hennes pjäs och äta middag där. Så jag har fullt upp. Det betyder att jag nu måste sluta sitta vid datorn och börja fixa i ordning mig. Kram på er allihopa.

E.L.V.I.S.

Nu har det hänt. Jag har blivit ett Elvis fan. Jag har alltid gillat Elvis men nu har jag börjat med att verkligen lyssna på hans röst och texterna. Jag bara älskar honom.

http://www.youtube.com/watch?v=zc6LlzGcqqo&feature=related

Efter regn kommer sol

Tankar efter en underbar helg med massor av kärlek. I fredags när jag kom hem var min syster och hennes man här. De hade startat uppe på vinden. De kom hit till Åland för att hjälpa oss att renovera. När jag kom hem började även jag att måla taket. Hela helgen gick åt till taket och väggarna. (TACK FÖR ALL HJÄLP). Kvällen gick i glada vänners lag. En av mina bästa vänner var över. Tina är en av de snällaste och mest omtänksamma människor som finns. Men på kvällen kom även en annan person över. Jag tror inte att han är välkommen någon fler gång. Han påstod att jag och min syster inte är syskon efter som att vi inte har samma pappa. Idiot. Jag och min syster är så riktiga syskon man kan vara. Vi har växt upp tillsammans och så älskar vi varandra. Lördagen var lugn. Vi åt middag hos mamma och pappa, sedan for vi hem och fortsatte med renoveringen. Kvällen slutade tidigt. Söndagmorgon målade vi de sista listerna och gubbarna satte upp den sista väven. Sedan blev det Wii. Vi bjöd systern och svågern på Wirrans som tack för hjälpen. Sedan till citatet av svågern "Efter regn kommer sol". Det är så här att nu har vi haft 4 som dött i vår närmaste omgivning. Jag har haft det tungt med en annan sak i mitt liv. Det har varit en oerhörd tuff och tung tid i mitt liv. Men nu ser vi solen igen. I lördags utökades släkten med en liten (3995 gram och 53 lång) pojke. Grattis Janne och Marie. Nu har Stig-Jan kommit till jorden. Skönt med lite glädje, äntligen! Ha en bra dag, nu har jag semester i nästan 2 veckor.

Renovering

Idag skulle jag ha haft semester men av det blev det inget. Istället jobbade jag fram till 12 och när jag kom hem var min syster och hennes man här. De hade börjat hjälpa oss med renoveringen av vinden. Älskar dem. Jimmy och jag har lite svårt att komma till skott, men nu är det i fullgång där uppe. Bilder kommer snart.

Utöver det fick vi ytterligare ett dödsbud idag. Millies klasskamrats pappa har nu somnat in efter många års kamp. Döden är oss väldigt nära i dessa dagar. Vila i frid.

Nu åter till livet och det är dags att gå upp och fortsätta måla, spackla, limma och måla igen. Vi ses när vi ses, vi hörs när vi hörs.

Gamla vänner = Goda vänner

Efter en turbulent dag kom jag fram till kvällen med flaggan i topp. Mår bra trots dagens händelser. När kvällen kom ringde en vän som jag har haft i hela mitt liv. Hon och hennes barn ville komma över och hälsa på. Självklart var hon välkommen. När denna underbara vän kom in i mitt hem kände jag ett lugn. Med henne är jag riktigt mig själv. Tack för att du finns i mitt liv lill millus.

OK OK nu slutar jag deppa för...

SOLEN har ju kommit tillbaka. En ljus och visserligen inte konfliktlös dag. Men en bra dag. Det var ett tag sedan jag skrev det eller hur. Min syster har rätt, "man har rätt att deppa ihop en dag eller två men sedan måste man rycka upp sig, ta sig i kragen och fortsätta leva sitt liv". Någon gång kanske jag här på bloggen kan förklara varför jag varit deppig men inte idag. Nu ska jag tillbringa kvällen med min underbara familj. Så det så- Kram på er alla hopa och syns vi inte här så kanske vi möts på Facebook. Ha de.

Hur man än vänder sig är baken alltid bak

Jag har kommit till den punkt i livet när jag inser att jag inte räcker till. Jag vill vara omtyckt, snäll, vänlig och tillmötesgående Men vet ni vad, det funkar inte. Det finns alltid någon som inte tycker att man räcker till eller duger. Ska dessa människor få suga en på allt som man gillar hos sig själv? Ska dessa personer få en tycka att man är en vedervärdig människa? Jag vet att jag inte är en Gandi eller Nelson Mandela, men vet ni vad? Jag duger som jag är. När jag hamnar i konflikter går jag alltid till mig själv och ser vad som är mitt fel. Ibland till den ytterlighet att jag blottar hela mitt innersta för att få det kastat tillbaka på mig som smuts. Nu är det slut med det. Jag är en god person med bra och dåliga sidor. Och de som inte gillar mig, tufft men det är deras problem! Tack för mig vi hörs när humöret är bättre.

Nu räcker det med sorg och bedrövelse

Nu räcker det tycker jag. Först dog LM farfar som jag har känt hela livet. Sedan dog KA alldeles för ung. Igår dog Jimmys mormor. För henne var det skönt att få somna in. Men det gör inte sorgen mindre. Vi fick veta det precis innan Millies kalas. Så både Jimmy och jag ville bara får det överstökat. Blev faktiskt helt OK ändå. Däremot kom en av Millies klasskamrater utan sin mamma och pappa. Pappan ligger på sjukhuset är är MYCKET dålig.

Dagen avslutades med melodifestivalen, varma mackor och besök av mamma och pappa. Samt att pappa berättade att min söta rara katt Luffe, som nu mera bor hos dem, är riktigt dålig. Vi måste kanske ta bort honom. Så som sagt, NU RÄCKER DET.

Kalas

Empan har varit här i två dagar. Det är underbart när hon är här. Känns som om allt blir lite lättare. Men idag åkte hon till das båt för att arbeta. Ni kanska missförstår dagens blogrubrik, nej jag tycker inte att det är kalas att hon har åkt. Det som rubriken syftar till är att vi ska ha barnkalas här idag. Millies klasskamrater kommer hit. Enligt Millie ska de lyssna på Mamma Mia hela tiden. Tjejerna tycker nog att det är OK, men en av grabbarna kommer inte att tycka att det är OK. Han är mer i musik smak som mig. Jonny C, Eddie M och annan rock. Jimmys och min plan är att vi tar fram bilbanan också för att det ska finnas flera val än Mamma Mia. Vi ska även äta tårta, leta skatter och skratta. Mer om kalaset ikväll.

Idag fyller min lilla fosterdotter 12 år. Ja, jag vet att hon inte är liten längre. Men hon fyller i alla fall år. Vi har redan sjungit för henne och hon har fått paket. Empan är här till Millies stora förtjusning så nu är det hon som är nummer 1. Blir lite nostalgisk när jag sitter och tänker tillbaka på dessa år hon har bott hos oss. Vad mycket vi har gått igenom tillsammans den lilla skatten och jag.
Oj vad glad hon blev när min syster och hennes man ringde och grattade i morse. Det märks att människor är viktigare än saker nuförtiden. Nu ska jag gå och krama henne innan hon åker till skolan. Ha det bra idag.

Onsdagar gillar jag. Då slutar jag klockan 12.30, åker hem och bara är. Millie kommer hem tidigt och vi har tid för oss själva. Idag är en onsdag. Men döm om min förvåning, när jag kom hem var min mamma, pappa och Jimmy inne. Hjälp min egentid försvann i ett nafs. Missförstå mig inte. Jag älskar dem mer än livet. Men med mitt arbete och med mina fritidssysselsättningar vill jag ibland bara vara ensam. Jag vill ha det tyst. Bara läsa en god bok eller sitta på en stol och stirra rakt fram tills Millie kommer hem. Kanske känns det extra tungt med de arbetsdagar som jag har haft måndag och tisdag. 10-11,5 timmar per dag. Hur orkar våra barn med att vara 10 timmar per dag på dagis. Goa barn, tur att de får vila på dagarna. Nej nu ska jag titta på snön som rasar från taket. Och svara på när pappa undrar vad jag riktigt håller på med. Kram på er alla.

Till T Hoppas både du och bilen klara er från skador i diket. Kör försiktigt det kan vara halt som Millie säger till mig när jag ska någonstans.

Sorg på många olika sätt

Denna vecka har två personer i min omgivning givit upp sitt jordeliv. Först var det min äldsta väns farfar som efter en långtid på Gullåsen fick somna in. Han var en gammal man som levt ett gott liv och nu fick somna in. Han var en av de sista kaptener som rundade CapHorn med segel. Sorgen efter honom är naturlig och jag ledsen men som sagt det är livets gång. Den andra som gick bort var partikamrat med mig. En god, snäll och mycket trevlig man. Han liv blev mycket kortare än vad som var menat. Han fick cancer i magen. I går kväll förlorade han mot denna hemska sjukdom. Vila i frid. Jag kommer att sakna hans hand på axel, hans glada skratt och hans vänliga ögon. Just hans död får mig även att sända en extra tanke till min farbror som gick bort för några år sedan och som jag ännu i denna dag känner en stark saknad efter. Och vet ni vad, nu ska Jimmy och jag åka till hans mormor som ligger på sjukhuset. Enligt läkarna lever hon på lånad tid.

Men det finns även ljusglimtar i livet. I dag fyller min älskade syster år. Vi ska dit och gratta henne idag. Det är inte ofta jag saknar Norrtälje nu förtiden. Men just nu så vill jag flytta hem igen. Tänk er att få springa över och ta en fika med henne eller Emilie. Gå på bio eller bara springa ner till grind och hyra en film.

Ja, så ser livet ut för mig just nu. Hur ser det ut för dig?

Ibland känns livet tungt

Det känns som att jag står vid ett vägskäl och vet inte åt vilket håll jag skall gå. Ska jag stanna kvar på denna väg som jag har gått ett tag nu. Den är bekväm, trygg, lite trist men ändå helt OK. Eller ska jag svänga in på den okända, spännande och osäkra vägen. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag kanske skulle ta ett fly och testa att hoppa fallskärm eller kasta mig ut och testa om jag kan flyga. Jag känner att något, vad som helst måste hända. Ok, denna blogg vart lite konstig men ni som känner mig vet nog vad som orsakar denna tokiga kvinnas tankar. Tack för att ni finns, ingen nämnd ingen glömd. Nu ska jag åka på jobb och träffa två av de trevligaste människor jag känner som kommer på besök till Kotten. Vi ses, hörs och syns.

Millas förvän

Ok. Nu har även jag varit och snott denna lista. Jag gick helt sonika in på Es blogg och snodde hennes e-lista och gjorde om den till min C-lista

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du? Camilla
2. Ett ord på fyra bokstäver: Cell
3. Flicknamn: Carina
4. Pojknamn: Carl
5. Yrke: Cirkus artist
6. Färg: Chock rosa
7. Klädesplagg: Chanel dräkt
8. Mat: Chili Con Carne
9. Sak i badrummet: Cowboy kläder
10. Plats/stad: Calais
11. En orsak att vara sen: Charmiga vägarbetare
12. Något man skriker: Caramba
13. Film: Cool runnings
14. Något man dricker: Coka Cola
15. Band: Creedence Clearwater Revival
16. Djur: Chimpans
17. Gatunamn: Cedersvägen
18. Bil: Cherrokee
19. Sång: Carrie
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Charader

Detta var riktigt svårt. Ha en bra dag Milla

En skön känsla

Var och simmade nu på morgonen. Steg upp klockan 6 för att fara iväg till Godby. Väckte Millie och gav henne en morgon puss, pussade mannen och for iväg. Nästan helt ensam i mörkret med bara Rix FM som sällskap. När jag kom till Godby simhall var det nästan tomt. Bara vattengympa gruppen och tre stycken i bassängen. Simmade och fick rensa mina tankar. Efter en timme när jag duschat och gjort mig klar för dagen for jag hem. Där hade min älskade make kokat ägg och jag år frukost. Nu är klockan halv tio och det är en timme tills jag skall börja jobba. En skön känsla av välbefinnande i hela kroppen. Ha en bra dag alla ni där ute i den riktiga världen.

Sportlovs slutspurt

Den här veckan blev faktiskt riktigt bra. Vi har hunnit med massor. Millie har varit ledig från skolan och kom hem från Snäckö i tisdags. I onsdags var hon med mig hela dagen. Först myste vi hela morgonen sedan var vi till stan och åt, shoppade och gick på möten. På torsdagen var det dags för ett försök på skridskor. Millie tyckte att det var kul men bra gick det inte. Dock måste jag säga att min man imponerade på mig. Han stod på sina skridskor. På eftermiddagen spelade vi wii bowling. I går var vi bara. Millie och jag spelade spel och lekte hela dagen. Kvällen tillbringade vi med På spåret och Let´s dance. Idag har vi varit friskisar. På förmiddagen var vi till gymet hela familjen. Jimmy sprang, jag styrketränade och Millie tränade på sina Hannele övningar. På eftermiddagen for vi till Korsnäs där vi eldade en brasa. Millie och Jimmy åkte spark ut till min pappa för att titta på när han fiskade på isen. Min mamma och jag satt i solen och njöt av det underbara vädret. Sedan när alla var samlade drack vi var o´boy och grillade korv. Det var ur mysigt. Sedan gick vi in till min mamma och pappa och fikade framför brasan. Där satt vi flera timmar. Nu ligger Millie i badet och sedan är det melodifestivalen. Sammanfattningen blir att vi faktiskt fått ut massor av detta lov. Ta hand om er alla.

Wiiiiiii

Äntligen är vi nu ägare till Wii. Vi har gått och suktat på det i snart två år. Och igår äntligen flyttade en konsoll in i vårt rum. Jimmy och jag boxades idag och det visade sig att jag har en grym träningsvärk från igår. Vad hände då? Jo jag tränade med en träningsvideo som jag köpt för ca ett år sedan.

Billys bootcamp heter den och är grymt tuff. Orkade i 30 minuter och då hade han bara kommit igenom uppvärmingen och en övning. Ja, jag vet att jag måste träna mera. Så nu har jag inget att skylla på. Två tränings dvd, motionscykel och simmkort på simhallen i Godby. Efter det kan ja koppla av med en match boxning med Wii. Nu ska vi åka till mamma och pappa för Millie och Jimmy ska skrinna. Inte jag för då bryter jag mina ben. Kram på er alla.

100:e inlägget och en nystart

Idag är första dagen i resten av mitt liv. Nu har jag starta om efter det att jag var duktig i höstas. Vad har jag startat om med kan ni undra. Jo med cirkelträning och annan längre motion. Har tänkt att det ska bli minst 30 minuter per dag och då räknar jag även promenader. Promenaderna blir de dagar som jag har vila. Jag återkommer om hur min träning ska se ut. Men idag har jag haft Billys booth camp på programmet. Och nu har jag ingen ork i mina fingrar Fattar ni vad tufft det var. När man är trött i hela kroppen även fingrarna. Men nu är det skönt. Min belöning är ett varmt bad. Jag måste passa på för snart blir det paus i badandet för badkaret åker ut tills vi fått badrummet klart. Kram på er.

Renovera=Massor av pengar

Vi håller på att renovera vinden och bygga ut badrummet. Samtidigt bytte vi ut ytterdörren. Nu inser jag hur dyrt det är. Oj oj oj vad pengarna strömmar ut från kontot. Men min man, som är en förnuftig människa fast han är en man, lugnade ner mig och sa; Tänk på alla dem som bygger ett helt nytt hus. Nu säger jag bara att jag är tacksam för min pappa och detta hus. Men tillbaka till renoveringen. PÅ vinden är det bara spackling, målning och el kvar. I badrummet är det mer fast det låter mindre El, kakel. Ha det bra och ta det lugnt med pengarna.

Daghemsföreståndare

Att jobba som daghemsföreståndare är att:

• fixa schema


• var personalens chef


• rycka in när inte någon annan kan


• släcka bränder


• fixa semesterlistor


• föra statistik


• planera dagarna


• ha kontakt med kommunkansli


• ordna med timlistor


• beställa offerter


• bereda en budget


• följa budgeten


• administration


• gå på möten


• spindel i nätet för barn som far illa

Ja just det vara med barnen också.

Hatar och gillar

Idag har jag varit på ett möte på centern och ska på ett möte ikväll som har med jobbet att göra. Det betyder att jag inte hinner hem emellan. Så jag var ut och åt chiliräkor med pasta och sedan hade jag två timmar att slå ihjäl. Jag tog mitt pick och pack med mig och gick upp på centernskansli (där jag nu sitter och bloggar) . På vägen upp mötte jag först G som var på väg på ett möte hon med. Sedan mötte jag R, ja Emilie just han. Han var på väg hem. Så nu sitter jag här på ett av de ställen i världen som jag trivs bäst på.

När jag åt på Sparhallen mötte jag brodern till en centerman som jag känner. Han är jätte dålig, cancer i magen. FAN vad jag hatar cancer (ursäkta min svordom). Den här mannen är en av de trevligaste och snällaste människor som jag någonsin träffat. Hoppas att det kommer att lösa sig trots att det ser nattsvart ut.

Det är konstigt att man kan känna två saker samtidigt. Ett hat mot en sjukdom som verkar ta alla som kommer i vägen för den. Och lycka för att man får vara där man trivs. Livet är bra underligt.

Det är i sådana stundersom just nu, som jag tänker på min kära farbror som tog ifrån oss aldeles för tidigt.

Hjärntoka

Mitt huvud är tomt. Inga speciella känslor om något just nu. Konstigt för att vara jag. Jag brukar ju tycka och känna en massa saker.

Var på två möten igår. Mitt första styrelsemöte som vice ordförande i kommunfullmäktige och sedan i skolnämnden som tjänsteman. Kom hem runt 22-tiden. I helgen blir det Sverige om det inte blåser för mycket. Ha det bra

Trevlig stun på Furulund

Igår var jag på 30 års kalas till Furulund. Helt klart är att de festerna är de som är trevligas. God mat, bra dansmusik, gott och dricka och trevliga människor. Ja det var helt klart en lyckad helg.

Mina älskade

Nu satte sig min syster och Empan i bilen för att fara hem till Norrtälje igen. Känns som ett stort tom rum i hjärtat. Jag inser bara mer och mer hur viktiga mina kära är för mig. Jag har tur som har världens bästa syster. Visst har vi olika åsikter ibland, och visst blir jag irriterad på henne ibland men aldrig så mycket att vi inte kan reda upp det. Det känns skönt att ha en stora systers varma famn att komma till när ingen i världen förstår en. När min farbror dog insåg jag att syskon kärlek kan vara så väldigt stark. Den personen har känt en i hela ens liv. Den vet hemligheter om en som ingen annan vet. Nu blev det många tankar som välde upp inom mig. Men till sist vill jag bara förklara att min syster är mig väldigt kär. Tack för att du finns Carina.

Nu är det officiellt

Jag är inte klok på en fläck. Vaknade klockan 1.42 enligt klockan i taket och kunde inte somna om. Låg och snurrade i ca en halv timme innan jag gick upp. När jag kom upp gjorde jag allt som har med Geta Betong att göra, betalade räkningar, fakturerade och lite annat smått och gott. Jimmy kom upp ca 30 minuter efter mig, lika pigg han. Så nu när klockan är 4 ska vi äta frukost. OK jag är inte klok. Äta frukost och försöka sova en timmer till. Vi ses.

Kallt

Idag har det snöat om ni inte har märkt det redan. Barnen på dagis var hur glada som helst över det vita guldet. På eftermiddagen var vi ute efter mellanmål tills det att alla barn gick hem. Då frös jag inte, men nu. Nu sitter jag inne i stugvärmen och FRYSER. Jimmy hade lagat soppa till oss när jag kom hem. Det smakade mums och var varm, men inte hjälpte det mot kylan i min märg. Jag vet vad som hjälper. När Millie har lagt sig kommer även hennes fostermamma att lägga sig i sin säng med ett extra täcke och en god bok.

I morgon kommer min syster och min syster dotter hit. Vi ska äta gott, mysa, prata och sjunga. Jag ser så fram emot det. Sedan på lördag är det dags för furulund och 30-års kalas. Kul.

Ha det nu bra där ute i mörkret.

Ok nu har jag en ny dator

Nu har jag inget att skylla på när det gäller datorer. Jag har idag köpt en ny liten kompis hos Mariehamns kontorsmaskiner. Och inte bara det. Tjejer om ni har problem med datorn eller behöver inhandla något i kontors väg. Handla där så får ni se en riktig pudding. De är flera som jobbar där men han somhjälpt mig var både söt, trevlig och hjälpsam.

Annars går livet sin gilla gång. Här hemma har vi det riktigt bra. Alla mår nu bra, ok jag har ont i huvudet men det är kanske bara bra så att man vet att det fungerar. Nu ska jag lägga mig brevid min älskling (mannen inte datorn) å titta på TV. Kram på er alla hopa.

Tystdnaden är underskattad

Ny månad. Februari igen. Tiden springer iväg eller är det jag som inte är uppmärksam? Vet inte. Här hemma lunkar allt på som vanligt igen. Förra veckan var inte den bästa i mitt liv. Det sista som hände var att datorn hakade upp sig. Jag kom ingenstans, inte kunde jag stänga av den, inte kunde jag använda den. Så nu är den hos farbror dator doktor. Tack vare det har jag inte kunnat blogga eller surfa runt. Det är inte. Det inte klokt vad fort man blir van och nästan beroende av maskinerna i sitt liv. Men vänner och familj det är ju det som räknas. Och tack vare en av mina grannar och bättre vänner så kan jag nu återigen vara ute och hålla koll. Tack N för lånet av datorn och ha det så bra i Thailand (förväntar oss kort).

Nu till rubriken. Vi har fullt på dagis nu. Alla platser är besatta med barn. Det innebär att det är fullfart från klockan 7.00 till 17.00. Och det är ljud konstant. Och när man kommer hem fortsätter det. Man, barn, släkt och vänner. Jag börjar sent de flesta dagar för att jag stänger.Det innebär att jag har min egen tid på morgnarna I morse cyklade jag och styrketränade jag ca 30 minuter. Efteråt belönade jag mig med ett bad. Jag satte igång bubblorna och låg och njöt. Efter en stund stängde jag v dem och det var då jag insåg; TYSTNADEN ÄR UNDERSKATTAD. Det var knäppt tyst i hela huset. Kattorna låg och sov och Jimmy var ute och jobbade. Helt tyst var det och helt underbart. Jag njöt och hämtade kraft för ännu en dag. Nu ska jag på jobb och ser faktiskt fram emot det. Ta det lugnt, stanna upp och njut av tystnaden när den bjuds.

En lång vecka lider mot sitt slut

Oj oj oj vilken vecka detta varit. Jag skulle ha börjat jobba deltid från och med den 1 januari. Men det har inte gått ännu. Med sjukskriven och tjänstledig personal och nya barn som börjar på dagis är det inte tal om att dra ned på tiden. Denna vecka har det blivit ca 40 timmars arbete. Jag har varit helt slut på kvällarna, men massor har blivit gjort. Vet ni hur mycket skit man samlar på sig på ett dagis? Om inte kan jag berätta att det är massor.

Nu är det dags att ta helg och då ska man bara ta det lugnt eller? Inte vi, vi åker till Norrtälje för att hälsa på Jimmys mormor. Ja min med förstås, men hon är vid gott mod till skillnad mot A. Vi ska hälsa på hos min syster också. Det känns inte bra att inte bara kunna glida över en vardags kväll och bara ta en fika, utan att behöva åka färja. Det är ju min favorit hobby, att sitta och gunga fram och tillbaka mellan Åland och Sverige För förstås ska det ju blåsa i helgen. Ha det bra där ute i den blåsiga världen till nästa gång. Och ni, kan ni inte kommentera när ni i alla fall är inne och läser.

Tillbaka efter en bloggfri vecka

Har varit på kryssning med Birka Paradise tillsammans med mamma, papp, syster, systers man, systerdotter, moster och min man. Det var riktigt trevligt. Vi åt gott, drack gott och hade det riktigt mysigt. Jag måste säga att den båten var bättre än jag trodde att den skulle vara. Personalen var hjälpsamma och trevliga, hytterna var bekväma och rena, och maten smakade himmelskt Pubvärden var inte utav denna värld. Ja, det var länge sedan man träffade på en sådan charm knutte (eller hur empan).
Nu är allt tillbaka till det vanliga igen. Jobba, äta, sova och leva. Jo föresten alla våra renoverings projekt går framåt just nu. Badrummet ska snart kaklas och vinden är isolerad Jippie! Ha det gott där ute i kylan.

Nyårs firande nummer 2

Igår kväll firade vi nyår med mamma och pappa. Vi åt gott, en tre rätters middag, drack gott och sköt raketer. Millie tyckte det var toppen. Jag gillar verkligen mina föräldrar. Vi har det riktigt mysigt ihop. I helgen ska vi på galej. Mer om det på måndag.
Känner att jag inte är riktigt upplagd för detta med bloggande just nu så jag åter kommer när inspirationen kommer tillbaka. Kramar på er alla.

Min nya kärlek

I år vet jag inte vad som hände före jul, men städa gjorde vi inte. Hann, orkade eller ville inte. Välj ett av alternativen. Men nu när det nya året kom med buller och bång så har vi tagit tag i saken. STOR städat köket, (hm lite kvar), kontoret och ett förråd. Nu sitter jag här och tittar mig omkring och känner mig riktigt nöjd. Man kan säga att min kära make och jag städat in det nya året. Vi har hållit på i två dagar. Hela dagarna. Jag har haft användning av min nya kärlek. Ergorapido från electrolux, min nya dammsugare. Vet inte vad som hänt, men jag gillar verkligen den. Alla som känner mig vet att jag hatar att städa och aldrig ens skulle kunna gilla en dammsugare. Men undrens tid är inte förbi. Jag är kär i min nya dammsugare, så är det bara.

Av min onda kropp och fot känner jag lite men inte mer än jag klarar av. Däremot undrar jag om influensan börjar ta tag i min kropp. Ha det bra alla ni där ute i cyber rymden.

Halt, javisst

Ok, nu har det nya året verkligen börjat. Idag var det tingsrätten och mitt uppdrag var nämndeman. Grovt narkotika brott var frågan som låg på bordet. Jag ska inte skriva mer om det utan vad som hände mig under lunch pausen på en timme. Jodå, jag och de andra två nämnde männen skulle gå till Arken för att äta lunch. Frid och fröjd, vi gick iväg konstaterande att det var vacker väder och lite halt. Vet ni hur halt det kan vara på det vita sträcken på övergångsstället? Om inte ska jag tala om det för er nu. Som snor, så halt kan det vara. Där gick vi i alla fall i det vackra vädret och då kom det en gul bil. Jag tänkte på vår lek som vi håller på med Millie. Ni vet säkert vilken den är, när man ser en gul bil ska man klappa på den andra som är med och säga gul bil. Då, när jag tänkte gul bil, hände det. Ballerinan Camilla sträckte ena benet i en 90 graders vinkel bakåt och det andra rakt ned i asfalten i den kalla snön. Det tog bara en milli sekund och sedan låg jag där. Det kändes som 1 minut. Jag var uppe snabbt och försäkrade att jag inte behövde åka till akuten, utan att jag visst kunde följa med och äta. Men det gick inte hela vägen till Arken utan det blev en hamburgare på Hesburger. Nu har jag ONT i foten, ryggen, handen, rumpan och i mitt ego. Haltar fram och tycker synd om mig själv. Vi får se om jag måste till sjukhuset i morgon. Foten bultar. Men mina älsklingar här hemma är gulliga och förser mig med allt som jag behöver. Chips, dosan till TVn, dricka och massor av kärlek. Så ni alla som måste eller vill ut och gå. TA PÅ ER BRODDAR. Kram på er alla.

Och så började 2009

Nu var nyårs afton avklarad och dags att ta tag i det nya året 2009.

En liten resumé av 2008. Ett riktigt hyfsat år om jag får säga det själv. Jag har lärt mig en massa. Kommit till insikt med att jag måste leva livet som jag vill och inte som någon annan vill. Avslutningen på året kan väl summera 2008. Jimmy och jag firade nyårets sista timmar på ett sätt som vi aldrig har gjort förut. Vi var inte tillsammans med familjen. Visst saknade jag dem men vi hade det riktigt trevligt. Goda vänners sällskap, god mat och åländska kräftor. 12 slaget tillbringade jag med att krama Millie, tala med min syster i telefon och tittade på fyrverkerier. Hel OK. Det enda som fattades var att krama mamma, pappa, syster och Empan. Men det ska jag ta igen. Kvällen avslutades med att pappa kom efter oss med sin lilla söta bil. Ja just det, grannarna var över en liten kort stund.Hur vill jag att 2009 ska bli. Jag vet inte. Jag kommer bara att surfa med och ta en dag i taget. Jag har en massa drömmar, men de är mina och de tänker jag bara dela med er som står mig närmast i hjärtats rum. Så ni som faktiskt bryr sig och vill att de ska gå bra för mig är välkomna att fråga. Till er som bara är nyfikna får väl lista ut det mellan raderna i de kommande bloggarna. Nu ska jag gå och klappa katterna, krama mannen och njuta av mys i soffan med Milie. Inte så tokigt va. Kramar på er.